När det gäller bostadsbidrag och bostadstillägg är lagen glasklar: Myndiga barn som inte studerar räknas som inneboende, och det innebär att bostadsbidraget dras in med motsvarande deras del av hyran. Från och med då förväntas de betala för sig hemma.
– Direktiven är helt tydliga och vi måste följa dem. Det är lagstiftningen som sätter upp ramen, säger Karin Everbrand, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan.
Också socialtjänsternas agerande regleras i en lag, socialtjänstlagen. Men till skillnad från Försäkringskassan kan socialtjänsterna inte luta sig emot något definitivt regelverk.
– Socialtjänstlagen är en ramlagstiftning grundad på praxis. Så den är väldigt flexibel och kan anpassas till individen. Man kan inte säga att det finns några bestämda regler utan det är en prövning som ska göras i varje enskilt fall. Är man inte nöjd kan man överklaga beslutet till förvaltningsrätten., säger Anette Agenmark.
Finns två undantag
Men socialsekreterarna är inte helt utelämnade i sina bedömningar. För att kommunerna ska veta hur de bäst ska avgöra i ärenden som Lisbeths så ger Socialstyrelsen varje år ut rekommendationer. Och enligt dem är det rimligt att en person i Lisbeths situation ska kunna få extra hjälp.
– I våra allmänna råd menar vi att en ung person som bor hemma hos en förälder och söker bistånd i normalfallet inte ska få hyreskostnaden betald. Men det finns två undantag. Det ena är om föräldern har större kostnader än de annars skulle ha haft genom att det påverkar storleken på familjens bostad, det andra rör om man blir av med bostadsbidrag.
Men här handlar det ju just om en person med mycket låg inkomst som har blivit av med sitt bostadsbidrag i och med att barnen blivit vuxna. Och socialtjänsten har ändå sagt nej.
– Enligt våra rekommendationer skulle man ju då kunna bevilja motsvarande summa i försörjningsstöd. Men allt handlar om det enskilda fallet. Det kan finnas faktorer där som varken du eller jag känner till.
”Det är många som överklagar”
Socialstyrelsens rekommendationer är alltså just bara rekommendationer, så mötet mellan en definitiv och tydlig lag och en luddig och individuellt anpassningsbar kan alltså leda till just den situation som Lisbeth Forsberg och hennes söner hamnade i, när socialtjänsten gör en annan bedömning än rekommendationerna. Lisbeth Forsberg upplever att det rör sig om många fall, åtminstone att döma av vad hon fått höra från sjukskrivna ute i landet
Men hur vanligt det faktiskt är finns det ingen som vet.
– Vi vet bara att vi får många överklagandeärenden på socialtjänstens beslut över huvud taget, säger Anette Agenmark.
– Vi har bett domstolsverket om uppdelad statistik för att se vad det är som överklagas, men har inte fått det.
Så det går egentligen inte att veta hur ofta socialtjänsten följer och inte följer era rekommendationer, eller vad de gör över lag?
– Nej, det gör det inte. Det enda vi vet är att många överklagar men att det oftast är socialtjänsten som får rätt.
Det låter som att det kan bli väldigt olika praxis i olika delar av landet?
– Ramen som lagen utgår ifrån tillsammans med våra rekommendationer ska ligga till grund för att man förhoppningsvis ändå ska få en likartad personlig bedömning. Sedan är det ju tänkt att tillämpas olika för olika personer, beroende på vad de klarar av.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
