Kommentar/Andreas Gustavsson.

2019-11-18 11:00
Foto: TT
Puffetikett
Dagens ETC

Kristersson utför en poledance för klimatförnekarna

M-ledaren dansar så suggestivt för den grupp som fruktar klimatpolitik mer än klimatkris. Folk mot elit, landsbygd mot storstad, demokrater mot diktaturkramare. Varsågod, kila in din röst i boxershortsen.

Moderaterna är Sveriges andra eller tredje största parti, beroende på vilken mätning vi utgår från. Det här ska vara oppositionens tyngsta pjäs, den vuxna i rummet, den som står stadigt när Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna rusar efter nästa billiga poäng. Men senaste tiden har Moderaterna snarare sprungit snabbast av alla.

Och nu sätter sig Ulf Kristersson med Expressen för att ge sin syn på klimatkrisen.

Eller krisen, Kristersson är inte riktigt med på den vetenskapligt grundade beskrivningen av problemets omfattning och akuta tidsperspektiv. Han känner visserligen ”klimatoro”, han tycker sig ha en ”beslutsamhet om att klara omställningen”. Men:

Hur? När?

Kristersson säger att det är bråttom, men sedan är det ändå inte bråttom.

– Jag är rädd för det alarmistiska.

Han vill undvika ”panik”. Hans klimatpolitiska löfte är istället ”systematik” och ”målmedvetenhet”.

Hur? När?

Kristersson menar att mycket har blivit bättre.

Mälaren är renare. Ozonskiktet återhämtar sig. Förvisso efter att både Margaret Thatcher och Ronald Reagan tagit politiskt ansvar, men varför hänga upp sig på det, för Kristersson ska ge dig sina grönaste tips:

– Jag jagar. Viltkött är klimatsmart.

Han har blivit ombedd att ta med sig ett föremål som sammanfattar moderat klimatpolitik. Nej, det är inte en studsare, den ligger kvar i förhoppningsvis låsta vapenskåpet. Kristersson har med sig en liten modell av en lastbil, en ny från Scania.

– Den är maffig att köra.

Maffig och fossil.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Plötsligt blir Kristersson ändå konkret. Vägar ska elektrifieras, laddinfrastruktur byggas ut. Det är bra. Men sedan åter in i dunklet, in i fasta övertygelser om vad som är fel och/eller omöjligt.

– Om pengar inte var ett problem hade jag gärna byggt, säger han om snabbtågen – som skulle kosta mindre än två års indragna jobbskatteavdrag, eller som Sverige sensationellt förmånligt skulle kunna låna till.

Nej till snabbtåg.

Ja till ny kärnkraft.

Trots att det senare garanterat blir dyrare, speciellt eftersom energibranschen är komplett ointresserad av att investera om inte politiken betalar.

Att avveckla Barsebäck och Ringhals är en ”tragedi”, säger Kristersson.

Han utför en avancerad poledance för klimatfördröjare och -förnekare. Ingen fara på taket. Du behöver inte stressa. Du behöver inte göra avkall. Du behöver bara tänka som jag. Sunt förnuft.

Snabbtågen?

– Jag tänker mer på huttrande pendlare i Strängnäs, säger Kristersson till Expressen.

Klimatrörelsen?

– Det landar ibland i att avskaffa demokratin för miljöns skull. Det är livsfarligt.

Hållbart att sänka bensinskatten?

– Det tycker jag.

Vi ”måste” fortsätta flyga, ”få flyger för nöjes skull”, Arlanda ska expandera så att ”företag kan och vill vara kvar i Sverige”, vegetariskt ska inte vara utgångspunkt i skolorna för ”man ska undvika att moralisera över folks matvanor”.

Hur?

– Jag tror inte på dramatiska omställningar.

När?

– Jag tror inte att man kan säga att vi har en specifik tid på oss.

Exemplarisk leverans till den grupp som fruktar klimatpolitik mer än klimatkris.

Kristerssons dans är suggestiv.

Folk mot elit.

Landsbygd mot storstad.

Demokrater mot diktaturkramare.

Varsågod.

Din röst kan kan du väl kila in under linningen till boxershortsen.