Men så i förra veckan hände det. Fackförbundet Kommunals ombud körde över förbundsstyrelsen på årets kongress och röstade igenom att de ska driva frågan om 30 timmars arbetsvecka med bibehållen lön.

Inget parti skulle röra den, det är ju politiskt självmord att ta bort en populär reform.

Zandra Michal, ordförande i sektion norr i Stockholm, är den som skrev motionen som ingen trodde skulle gå igenom. 

– Jag blev absolut förvånad, det är ju inte alltid lätt att få med sig en hel kongress. 

Hon menar att det var länge sedan vi gick ned till 40 timmars arbetsvecka och att det nu ändå borde vara dags att komma vidare. 

– Det har pratats om det mycket och länge i många olika fackförbund och förra året tog vi beslutet att ha det som vision. Det var vi flera som vi inte var nöjda med, säger Zandra Michal som är nyinvald i Kommunals förbundsstyrelse. 

”Jämställdhetsfråga”

Det finns många argument för arbetstidsförkortning och på senare tid har frågan kopplats ihop med den höjda pensionsåldern. Helt enkelt utifrån premissen att en rimlig arbetsbelastning och möjlighet till vila är nödvändig om kroppen ska hålla i än år. En viktig aspekt enligt Zandra Michal, men för henne handlar det framför allt om jämställdhet.

– I grund och botten så arbetar många kvinnor gratis hemma och ovanpå det heltid. Det är inte rimligt att ställa de kraven på en människa. Skulle man då ha färre arbetstimmar per dygn så har man mer tid att vara med familjen. Då skulle kvinnor till exempel slippa att gå ned i tid. Men det finns många olika synvinklar på varför de här är bättre för alla och för samhället i stort.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson är kritisk.

– Hur Kommunal nu väljer att driva frågan är kontroversiellt. Att inte gå via kollektivavtalet utan via politiken betyder att den politiska majoriteten kommer att bestämma över frågan menar kritiker. När man går utanför den svenska modellen riskerar det att bli en ping pong-lagstiftning likt lagen om anställningsskydd, las, säger han och fortsätter: 

– Varje gång vi fuskar eller arbetsgivaren fuskar och går till politiken så blir det politikerna som beslutar hur arbetsmarknaden ska se ut. Det har skett förr och det kommer troligen att ske igen. Las är ett bra exempel, där har borgliga regeringar gjort försämringar och sen kommer röda regeringar och gör lite förbättringar. 

Folklig förankring

Men om 30 timmars arbetsvecka skulle bli verklighet via lagstiftning skulle ingen våga röra den. Det säger Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson, Ciczie Weidby.

– Skulle man ta det steget, att genomföra en generell arbetstidsförkortning har jag svårt att se att man skulle luckra upp det eftersom det finns en så pass stor folklig förankring. Inget parti skulle röra den, det är ju politiskt självmord att ta bort en populär reform.

Även Linn Spross, doktor i ekonomisk historia, är positiv till att driva frågan politiskt. Att säga att den politiska vägen är fel och att frågan bör drivas via kollektivavtalet avslöjar att LO inte ser det som en arbetarskyddsfråga som tidigare, utan snarare som en lyxfråga, menar hon. 

– LO likställer det med löner och att man ska välja mellan högre lön eller kortare arbetstid. Men det är en falsk motsättning. Både löneökning och arbetstidsförkortning är reformer som höjer priset på arbetskraft och det bör vara fackets huvuduppgift att verka för det. Det är märkligt att säga att de skulle ta ut varandra.

V enda parti

I dag är Vänsterpartiet det enda riksdagsparti som är för sex timmars arbetsdag. Men så har det inte alltid varit. 1976 var alla riksdagspartier, förutom Moderaterna, för en arbetstidsförkortning till 30 timmars arbetsvecka. Men sen dog frågan. 

– Det har med hela samhällsomvandlingen att göra, säger Linn Spross och avbryter sig själv för att lägga bort telefonen. Hon är i omklädningsrummet och byter om efter ett arbetspass som undersköterska. 

– Överlag så har utrymmet för att kräva fackliga rättigheter inskränkts till förmån för något slags konsensus om att är det bra för marknaden så är det bra för alla. Om man då hotar marknaden så förlorar alla enligt det tankesättet. Istället för att se att ekonomin är uppbygd av intressekonflikter vilket var en etablerad syn på ekonomin tidigare.

Om kvinnor ska ut i arbetslivet så behövs kortare arbetsdagar, sa man då.

”Tiden är central”

Men just där och då på 70-talet när Alva Myrdal från det socialdemokratiska kvinnoförbundet talade sig varm för sex timmars arbetsdag så var det något annat som satte krokben för reformen, enligt Linn Spross. 

– Den här frågan lyftes samtidigt som vi hade en könsrollsdebatt och en debatt om kvinnors dubbelarbete, så det blev helt plötligt en jämställdhetsreform. Om kvinnor ska ut i arbetslivet så behövs kortare arbetsdagar, sa man då. Det som var farligt var ju att det var enkelt att argumentera emot. För en arbetstidsför­kortning är ju inte lösningen för att komma åt genus­arbetsfördelning. Och där dog den frågan. 

Men finns det nu en chans att återuppliva arbetstidsförkortning när det största LO-förbundet har valt att driva frågan? 

– Den har alltid legat där och grott för tiden är central i alla människors liv, säger Linn Spross.