Matkassen har gjort comeback i den politiska hetluften. Att sätta mat på bordet blir allt dyrare samtidigt som Ica och Axfood – som kontrollerar marknaden tillsammans med Coop – gör miljardvinster. Det är dags för politikerna att ställa krav på matvarukedjorna, anser Vänsterpartiet. I förra veckan krävde partiet att regeringen kallar till sig de stora aktörerna och hotar dem med att införa ett pristak om de inte frivilligt går med på att stoppa prishöjningarna. När de svenska priserna stiger mer än i övriga Norden duger det inte att hänvisa till kriget i Ukraina, menar Ali Esbati (V), ekonomisk-politisk talesperson.
– Det ryska angreppet påverkar förstås världsmarknadspriserna. Men det är inte rimligt att konsumenterna tar hela smällen eller kanske till och med mer än så när matkedjorna passar på att höja priserna, säger han.
Om Vänsterpartiet får som de vill blir det som i Sovjet – hyllorna kommer gapa tomma och människor kommer köa i väntan på bröd. Så har argumenten låtit från såväl Svenska Dagbladets som Expressens ledarsidor. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) är inne på samma spår, men uttrycker sig lite mjukare.
– Sätter man pristak så uppstår brist. Det har hänt många gånger förr, det kommer hända igen, sa hon i Svt:s Agenda i söndags.
Inte bara Sovjet används i debatten för att varna för Vänsterpartiets lösning. Också de prisstopp som på 1970- och 80-talen var flitigt återkommande i Sverige har framställts som skräckexempel.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) menar att ett pristak inte funkar. Men enligt Elisabeth Lindberg, doktorand i ekonomisk historia på Uppsala universitet, har tidigare pristoppar kunnat bromsa inflation. PressAFTONBLADET / 85757
Prisstoppen haglade
När tre kvinnor i Stockholmsförorten Skärholmen 1972 drog igång en två veckor lång köpbojkott av mjölk efter att priset skjutit i höjden blev prisstopp på mejeriprodukter statsminister Olof Palmes svar.
Dessförinnan hade regeringen redan mött den stigande inflationen med ett år långt allmänt prisstopp som omfattade de flesta produkter. Från och till fram till 1987 infördes sedan prisstopp mot olika branscher och produkter av myndigheten Staten pris- och kartellnämnd.
Pristak sabbar marknaden istället för att angripa inflationens orsaker, lyder kritiken. Om en vara kan köpas billigare än vad marknadspriset kommer efterfrågan öka och brist uppstå – och i förlängningen blir det mindre attraktivt att producera och sälja varorna. Byråkratin kommer blomstra och ekonomin vissna, enligt varningar från liberalt sinnade nationalekonomer som Lars Jonung.
Inga långsiktiga lösningar
Men Elisabeth Lindberg, doktorand i ekonomisk historia på Uppsala universitet, tycker att prisstoppen på 1970-talet har oförtjänt dåligt rykte. De första prisstoppen menar hon fungerade för att bromsa inflationen.
– I efterhand har det tolkats som totalt misslyckat. Men det är inte historiskt korrekt, skulle jag vilja säga, säger hon.
Problemet menar hon var avsaknaden av mer långsiktiga lösningar. Istället blev både prisstopp och lönestopp ständigt återkommande. Regleringarna blev norm istället för undantag.
– Det bidrog till en dynamik mellan fack och arbetsgivare där man kunde springa till staten så fort förhandlingarna inte fungerade, säger Elisabeth Lindberg.
Ska man införa en prisreglering måste det vara tydligt vad syftet är och hur länge det ska gälla, menar hon. Då kan kan prisstopp vara ett sätt att köpa sig tid, om man under tiden motverkar inflationens orsaker. Det skulle kunna handla om att ge bönder riktade elstöd eller att rent av att staten går in och upphandlar vissa livsmedel, anser Elisabeth Lindberg. Hon jämför med pandemin när staten köpte in skyddsutrustning.
– Det skulle ha blivit väldigt dyrt för varje enskilt sjukhus eller vårdcentral att köpa på världsmarknaden.
Tre jättar dominerar
De som varnar för brödköer låtsas som att matvarumarknaden av idag ter sig som i nationalekonomiska läroböcker, menar Elisabeth Lindberg. Där beskrivs ideala marknader med många mindre aktörer som inte kan påverka det pris som sätts av utbud och efterfrågan. På den svenska marknaden har de tre bjässarna Ica, Coop och Axfood kapat åt sig 87 procent av försäljningen.
– När marknaden ser ut som den gör kanske man måste gå in och reglera priserna, säger Elisabeth Lindberg.
Finansminister Elisabeth Svantesson framhåller att Konkurrensverket just nu utreder om matjättarna utnyttjar den svaga konkurrensen genom att höja priserna mer än vad som är motiverat utifrån kostnaderna. Från regeringens sida är det allra viktigaste att hålla igen med statens utgifter så att inte inflationen eldas på, anser hon.
– Regeringens absoluta prio är att trycka tillbaka inflationen som helhet. Vi har inflation på bred front, då ska den bekämpas på bred front, sa Elisabeth Svantesson i Agenda.
Vänsterpartiet pekar på Frankrike. Där gjorde regeringen nyligen en uppgörelse med de ledande matvarukedjorna om att sänka priserna på ett antal livsmedel till ”lägsta möjliga nivå”. Varorna ska märkas med en logga, vilket man hoppas ska förhindra smyghöjningar.
Samtal – inte hot
Också Socialdemokraterna anser att regeringen ska kalla till sig matvarujättarna och diskutera med dem. Även finansminister Elisabeth Svantesson håller öppet för det. Men att – vilket den franska regeringen gjorde – först hota med ett pristak vill varken S eller regeringen.
Vänsterpartiets Ali Esbati menar att det är möjligt för regeringen att nå en överenskommelse med branschen. Men inte utan hotet om pristak.
– Det är osannolikt att det sker om bolagen vet att regeringen inte kommer att agera, säger han.
Att slopa momsen på mat är ett klassiskt förslag från Vänsterpartiets föregångare VPK. När matpriserna började fara iväg i våras föreslog Miljöpartiet det samma som en tillfällig krisåtgärd. Men Ali Esbati varnar för att det bara skulle öka matjättarnas vinstmarginaler ytterligare.
– Risken är att det i praktiken skulle bli en stor subvention där man pumpar in massa pengar till just de här aktörerna, säger han.
