BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag har följt #Fattaman-kampanjen länge och tycker verkligen det är dags att män slutar lasta över den här typen av frågor på kvinnorna. Nu får vi själva börja prata om hur vi känner, om våra relationer till varandra och till kvinnor.
Prata med främlingar
Men för den yngre Petter Danielsson är det nytt att prata med fullständiga främlingar om sex och relationer:
– Om man får gissa, så tror jag att det är många som vill prata om sådana här saker, men man vet inte vart man ska gå. När man är tonåring så kan det ju vara jättepinsamt. Nu var det en kompis till mig som såg att det hängde uppe affischer på skolan om killmiddagarna. Han frågade om jag ville följa med och jag tänkte ”varför inte?”
Företeelsen #killmiddag tog fart i somras efter att stiftelsen Make equals grundare Ida Östensson gick ut med ett upprop efter rapporteringen om övergrepp på festivaler. Hon uppmanade män att bjuda in andra män för självrannsakande snack, eftersom frågor om relationer inte bara är ”kvinnofrågor”, utan i högsta grad också frågor för män. Det tog skruv – på flera platser i landet ordnades #killmiddag av olika organisationer och privatpersoner. I Umeå tog Ögonblicksteatern tillvara på idén; den passade nämligen ypperligt in som komplement till pjäsen Killarna, som vill utmana normen om manlighet.
– Vi jobbar alltid med att ha en förankring i verkligheten. Det måste finnas en aktivistisk idé. Därför bestämde vi oss för att arrangera killmiddagar, så att vi också skulle kunna fördjupa arbetet med föreställningen, förklarar manusförfattaren och regissören Johanna Salander.
Dyka upp som repliker
Varken Sven eller Petter är bekymrade över att det som de har sagt kan dyka upp som repliker på scenen. Tvärtom – det skulle vara en kick att få höra sina egna ord i en pjäs, menar Sven.
Föreställningen Killarna handlar om män i en vänskapsrelation. Så långt inget udda – filmindustrin är full av skildringar av män i skyttegravar som dör tillsammans eller män som highfivar varandra efter god strid. Men i pjäsen liknar vänskapen mellan männen en traditionellt kvinnlig vänskap. De hänger hemma i sin lägenhet och umgås, städar, snackar och kramas. Ingen kamp, ingen nedblodad skyttegrav. Teaterscenen är liten med en rund säng i mitten, varma färger och mjukt tantig inredning. I all utopisk stillhet är det som upplagt för provokation.
– Jag har längtat efter att skildra något vardagsnära. För det mesta är det förbehållet kvinnor att visa närhet och skapa trygghet – den här bästisgrejen. Den saknar många män och jag kände att här finns det en intressant lucka, säger Johanna Salander.
I arbetet med pjäsen har det varit en utmaning för de manliga skådespelarna att undvika manér, och i stället ta fram en naturlighet i att prata om vissa saker. Som att man kanske har blivit tjock.
– När vi har visat pjäsen för vår testgrupp har många tolkat killarna som homosexuella. Men det är de inte, de får röra vid varandra ändå. Och publiken kommer väldigt nära oss skådespelare i och med att scenen ser ut som den gör. Man såg att en del i publiken reagerade med: ”Guuuud så pinsamt! Kommer de att kyssas nu?”, berättar Sebastian Sporsén.
Sven Lundberg känner igen temat med beröringsskräck – det talades en hel del om tabut att röra vid andra män i hans middagsgäng. Men också om att en man förväntas vara en åsiktsmaskin, alltid redo för tyckande.
– I min grupp fick jag tagga ner, känna in lite grann och lyssna mera. Det var befriande att jag inte behövde gå in i polemik hela tiden, för det blir som en slags inlåsning, säger han.
I ungdomsgruppen avhandlades mycket känslor, berättar Petter Danielsson.
– I högstadiet är det ju viktigt att inte sticka ut. Om jag ville tala om känsliga frågor så pratade jag främst med brorsan eller familjen. Men i killgruppen var det okej att berätta om sin oro eller om det var nervöst med vissa saker. Det var skönt att höra att många tänker likadant som man själv gör.
Sy ihop alla känslor
Ensemblen håller nu på att sy ihop alla känslor, tankar, repliker och infall som har kommit fram, inför premiären den 21 oktober. Pjäsen ska även visas för skolklasser och man ska erbjuda workshoper och samtal om normer. Om #killmiddag i sin nuvarande form ska fortsätta är inte klart ännu – det beror på vad deltagarna vill, eller om nya deltagare vill haka på. Men ambitionen är klar:
– Det här ska vara en rörelse, säger Sebastian Sporsén bestämt.
– Det handlar ju inte om att män helt plötsligt ska baka bullar hela tiden. Det handlar om att man kan göra både och. Vi är mångfacetterade som människor. Man kan både dansa och spela hockey som fan, tillägger kollegan Stefan Andersson.
– Och slå slagskott, fyller Sven Lundberg i.
