Göran Greider
Ledarskribent
– Att visa för svenska folket att arbetarrörelsen på allvar vill något annat än borgerligheten: Bekämpa klassamhället. Det är det viktigaste.
Linn Spross
Ekonomisk kommentator
– Politik verkar mer och mer handla om skittråkiga siffror och statistik, utan att ens ifrågasätta vilka problemformuleringar som ligger bakom. Jag vill ha mer känslor, en arbetarrörelse som använder moraliska argument. Vi vet ju att det är vi som är de goda.
Johan Ehrenberg
Ansvarig utgivare
– Investeringar, investeringar, investeringar! Svensk offentlig sektor har rekordstora överskott idag. Ändå investeras det inte i infrastruktur eller välfärd. Utan nya rejäla investeringar kommer vi aldrig ur det död mans grepp som nyliberalismen försatt all politik i. Våga investera i omställning, i ren trafik och i bostäder, så kan arbetarrörelsen börja diskutera de positiva problemen med den fulla sysselsättningen istället för problemen med zombie-ekonomin.
Claes Borgström
Ledarskribent
– Kamp! Entusiasmera människor att kämpa för ett jämlikt samhälle! Understryk glädjen i att kollektivt arbeta för ett solidariskt samhälle! Inför skattelättnader genom att höja skatten! Då uppkommer lättnader till exempel inom vård och omsorg, inom skolan, inom arbetslivet.
Jenny Bengtsson
Ledarskribent
– Det är såklart att krossa kapitalismen. Den kan inte tillåtas att finnas längre. Den gör oss som knegar till bugande idioter när vi blir tilldelade smulor medan näringslivet och överklassen käkar tårta. Kampen ska börja på arbetsplatserna. Fackligt. Vi ska ta över varenda arbetsplats. Ta tillbaka vår rättmätiga del av vinsterna, skaffa oss mer inflytande och kapa bort onödiga chefsled. Sedan arbetsmarknaden i stort. Den ska regleras mer. Till arbetarnas fördel. Varför? För att det är rätt. Sedan samhället. Det ska jämställas. Ingen ska gå hungrig medan någon annan badar i cash. Det måste vara slutfestat i överklassen nu. Våra röster ska höras. Våra företrädare, för arbetarklassen, ska styra. Jo, jag vet. Vi har en lång bit kvar innan den här härliga planen kan bli verklighet. Men vadå, man måste ju börja någonstans.
Kawa Zolfagary
Krönikör
– Den absolut största frågan just nu är att få bort värdediskrimineringen av kvinnodominerade yrken. Nej, det låter inte sexigt alls, men det är hur viktigt som helst. Om kvinnor får mer ekonomisk makt så ökar möjligheterna att leva fritt och påverka till det bättre avsevärt. Det handlar dessutom om några av de som tjänar sämst i Sverige men ändå bär upp hela vår välfärd. Ska välfärden funka och kvinnors inflytande öka så måste värdediskrimineringen bort!
Roya Hakimnia
Ledarskribent
– Stärk asylrätten istället för att nedmontera den. Bekämpa parallellsamhället där papperslösa, rasifierade arbetare sliter i det dolda utan några rättigheter alls. Förena arbetare av olika hudfärg, åt var och en efter behov och inte efter födelseort och hudfärg.
Maria Sveland
Krönikör
– Mod att våga stå för och vara den solidariska rättviserörelse som vänstern en gång ville vara – med allt vad det innebär. Det vill säga våga föra en human flyktingpolitik i tider när nyfascism och högerextrema krafter blir alltmer högljudda, våga satsa på och bygga upp välfärden igen, våga föra den feministiska politik man säger sig stå bakom, och framförallt: vägra spela på högerns planhalva. Stå istället för att man är en rörelse som står för fundamentalt andra värden och strategier.
Lina Hjorth
Ledarskribent
– En rättvis grön omställning. Vi behöver sy samman migrationsfrågan med klimatkrisen och bristerna i välfärden och formulera en politik för en rättvis grön omställning som investerar i grönt byggande, kollektivtrafik, välfärd m.m. och samtidigt massiva utbildningsinsatser för nyanlända och arbetslösa för att kunna delta i denna omställning genom trygga och meningsfulla jobb istället för de lågavlönade städtjänster och liknande som högern vill skapa.
Shora Esmailian
Krönikör
– I kölvattnet av skandalen med Panamadokumenten har arbetarrörelsen ett gyllene läge att mobilisera kring verklig omfördelning av resurser. Därför borde facket i nuläget visa på vilka det är som verkligen bidrar till att minska välfärden – kapitalister och inte flyktingar. Bara då kan man bedriva radikal klasskamp där det inte råder något tvivel om att det är klasser som står mot varandra och inte exploaterade människor.
Andreas Gustavsson
Ledarskribent och föräldraledig chefredaktör
– Jag tycker att utmaningen för alla vänsterkrafter i skiftande nyanser av rött, grönt och rosa måste vara att hitta fokus. Det finns inte tid att gnabbas om identitets- eller klassperspektiv. Det finns heller inte tid att spekulera i språkrörens framtid när Vattenfalls tillgångar i Tyskland snart säljs ut. Hur ska vi tvinga förmögna utan moral att respektera att alla bidrar med skatt? Hur får vi en migrationspolitik som räddar liv? Hur skapar vi mer jämlikhet och jämställdhet? Tre miljoner svenskar röstade rött, grönt och rosa. Tre miljoner som kan visa att de inte har lämnat över politiken till politikerna. Skapa tryck, tända blåslampan.
