Jose González: ”Jag har aldrig velat bli en sådan som köper dyra bilar”

Jordnära. Så får han ändå beskrivas, José González. Till synes befriad från divalater och självgodhet, trots det internationella erkännande han jobbat sig till under snart 20 år sedan genombrottet. Göteborg är inte större än att de artister som fått internationella karriärer är lätträknade, och vägar korsas genom åren med lokala journalister. Den här gången strosar han in på ett kafé på Tredje långgatan och samtalet rör sig, efter stickspår kring hur man får sina barn att börja spela gitarr, in på nya skivan. Local Valley är fjärde soloskivan, och den första på sex år. Men han lovar att lyssnarna kommer att känna igen sig.

– Det kommer de. Min röst är som den är och min ambition var att följa upp de tre första skivorna. Så jag började med att säkra några klassiska gitarr- och sånglåtar, men när jag väl hade dem så tyckte jag det var kul att experimentera och pusha lite. Det som jag annars brukar se som mina riff- och percussionlåtar, som jag har haft från andra skivan och framåt, dem har jag pushat lite mer den här gången. Ännu mer Mali, ännu mer Brasilien och Karibien. Sen framförallt trummaskinerna. Jag har bytt ut akustiska percussions mot trummaskiner.