– När det gäller medlemskap i Nato är min personliga tro att vi på sikt blir medlemmar. Vi har redan fattat beslut om samarbete och riksdagen har antagit en nationell solidaritetsförklaring, vars logiska konsekvens faktiskt är medlemskap. Men det här är inget som står på dagordningen idag och ska vi gå med i Nato måste det finnas en bred enighet i riksdagen.
– Jag känner att Nato-frågan har blivit mindre av en höger-vänsterfråga och mer av en generationsfråga. En äldre generation som vuxit upp med Palmes 70-talsliturgi är väldigt fast i motståndet mot Nato medan den yngre generationen har ett mer avslappnat förhållningssätt.
”Ryssarna skulle föra liv”
Mikael Odenberg ser inga nackdelar med ett Nato-medlemskap. Han menar att det handlar om ett politiskt samarbete om än med en stark militär del. Han ser ingen risk med att det skulle förändra styrkeförhållanden i Sveriges närområde och därmed öka riskerna för oss att bli indragna i konflikter.
– Kortsiktigt skulle naturligtvis ryssarna reagera negativt och föra lite liv om saken, men på sikt skulle de vara tvungna att gilla läget. Det viktiga är att Sverige och Finland håller en nära kontakt i den här frågan.
Att Nato kräver att en större del av BNP går till försvaret – Sverige har tidigare legat på cirka en procent av BNP medan Nato kräver att två procent ska gå till försvaret – är inget problem, menar Mikael Odenberg.
– Man ska vara klar över att alla Natos länder inte lägger två procent på försvaret. De svenska försvarskostnaderna ökar nu och närmar sig 1,5 procent av BNP. Det är väldigt dyrbart att göra som Sverige har gjort, att rasera det man har och sedan börja bygga upp igen. Det svenska försvaret har alltid varit helt feltajmat, det var som starkast när muren föll och vi hade byxorna nere när tyskarna gick in i Danmark.
– Jag är väldigt skeptisk till ordningen för besluten om svenska försvaret. Jag blir inte imponerad när den politiska debatten handlar om vem som kan utlova flest miljarder på kortast tid till det svenska försvaret. Det kommer att behövas tillskott men då måste det ske i rätt takt. Man kan köpa dyra, avancerade vapensystem, men vad ska vi ha dem till om vi inte har soldater som kan hantera dem och sedan – vem ska utbilda soldaterna?
En ny sorts hotbild
Den moderata regeringens neddragningar i budgeten 2007 som ledde till att Mikael Odenberg avgick menar han var ett felslut som enligt honom inte bara var Moderaternas fel: ”Många ville inteckna den eviga freden.” När det gäller situationen i Europa idag med de ryska truppsammandragningarna vid Ukraina ligger inte Mikael Odenberg sömnlös.
– Mitt tips är väl att det går att undvika en väpnad konflikt, men det är klart att det finns en risk. Det är en laddad situation. Det ligger inte i Rysslands intresse att genomföra en fullskalig invasion. Men det finns många scenarier: cyberkrig och en av Ryssland skapad kupp i Ukraina.
Just cyberkrig är kanske det största hotet mot Sverige, säger han. Inte stora truppförflyttningar och regelrätta invasioner.
– Gotland är strategiskt viktigt men hybridhoten har blivit allt allvarligare och vi ser hur gränserna mellan traditionella militära operationer och olika typer av gråzonsoperationer suddas ut. Det är därför att det så olyckligt att sossarna splittrade upp regeringens ansvar för de frågorna. De civila delarna av totalförsvaret flyttades över från försvars- till inrikesministern. Peter Hultqvist blev därmed militärminister, inte försvarsminister. Detta har medfört en nedrustning av det civila försvaret.
Bromskloss för vindkraft
När det gäller riskerna för kärnkraftverken vid en väpnad konflikt så verkar planeringen av åtgärder vara oklar.
– Jag vet faktiskt inte, säger Mikael Odenberg. Det sägs att i händelse av krig så tänker man sig att stänga reaktorerna. Men jag var aldrig i kontakt med den frågan under min försvarsministertid så jag kan faktiskt inte svara på den frågan. Det lär ju finnas vissa internationella överenskommelser att man inte ska ge sig på kärnkraft, men som vi konstaterat tidigare så räcker inte alltid skrivna överenskommelser så långt.
Ett problem som Försvarsmakten kraftigt medverkar i är svårigheten att sätta upp vindkraftsparker, framför allt till havs.
– Till lands fungerar det hyggligt, även med de här stoppområdena som försvaret har där de inte vill att något över 20–25 meter högt ska byggas. Det kan ställa till det när Svenska Kraftnät ska bygga högspänningsledningar och när man ska bygga vindkraftverk. Där har man utvecklat ett system där man använder så kallade hindersremisser och kommer in i en dialog med Försvarsmakten som kan lösa problemen.
– Problemet är de havsplacerade storskaliga vindkraftverken där bara förberedelser som bottenundersökningar och liknande är mycket dyra. Vindkraftsbolagen tvingas undersöka i blindo och får inte ett besked förrän mycket sent. De kommer inte in i en dialog med Försvarsmakten som bara slår ifrån sig frågan och säger att vi kan inte yttra oss innan det kommer en remiss – och då säger de nej.
Detta gör att vindkraftverken till havs blir ett näringspolitiskt problem eftersom statsmakterna och samhället behöver få fart på utbyggnaden av vindkraft.
– Detta måste man fixa till ett system för. Regeringen måste styra upp det här så att man får förutsägbara investeringsprocesser. Alternativt får staten peka ut havsområden där det ska byggas och auktionera ut dem. Nu säger Försvarsmakten nej och hänvisar till att grunderna för besluten är hemliga. Då blir det ett moment 22.
– En annan sida är också att Försvarsmakten har häcken full med alla miljarderna de ska investera på ett förnuftigt sätt och detta har väl inte varit en prioriterad fråga. Jag tror inte att det är prestige. När man bygger så här stora anläggningar har det en påverkan – det kan försvåra signalspaning, försämra radarövervakningen och det påverkar marinens och flygvapnets handlingsfrihet. Detta ska man ta på allvar, men samtidigt ökar det också Försvarsmaktens möjligheter att sätta sensorer på anläggningarna och få viktigt information, både över och under vattenytan.
Det finns vissa områden som är särskilt lämpade för havsbaserade vindkraftverk där de har en potential att föra in stora mängder el till Sydsverige.
– Det fina i kråksången år ju att Barsebäck och Oskarshamn har nät för att kunna ta mot den här elen eftersom kärnkraftsreaktorer lagts ned där. Det är egentligen optimalt. Man kan bygga stora anläggningar i södra Östersjön och föra in elen till Barsebäck och göra likadant i sydöstra Östersjön och föra den till Oskarshamn. Det kan ge jättelika tillskott. Men det är klart, det måste blåsa också.
”Räknar inte bort kärnkraft”
Mikael Odenberg tror inte på utbyggnad av de konventionella kärnkraftverken.
– Nej, elen blir för dyr, det går inte locka investerare till det. Det är inte bara de höga investeringskostnaderna utan också de långa ledtiderna. Det finns ingen investerare som är beredd att till exempel satsa 80 miljarder kronor på en anläggning som ska ge payback om kanske 15 år på en elmarknad som man inte har en aning om hur den kommer att se ut.
– Men jag räknar inte bort kärnkraften ur ekvationen. Det som kan bli intressant är SMR, små modulära reaktorer, där tanken är att man ska bygga i och för sig konventionella reaktorer men små och de skulle serietillverkas så att man kan få ned kostnaden. Detta kan bli intressant om 10 till 15 år.
Mikael Odenberg menar att det inte bara finns en lösning på dagens problem på elmarknaden.
– Man kan bygga fler ledningar, man kan bygga ny elproduktion, man kan få en anpassning av konsumtionen på olika tider av dygnet. Olika typer av uppvärmningssystem och smarta vitvaror kan hjälpa till med det. Samma sak med elbilarna, när de inte ska användas kan de anslutas till elnätet och det blir möjligt att vid stor efterfrågan hämta el från ditt bilbatteri och köra in i nätet. Sedan laddas batteriet igen vid en tidpunkt när det finns ett överskott av el.
– Dessutom finns det olika typer av lagringstekniska möjligheter när det blåser och vi har en hög elproduktion, då kan batteriteknologier och till exempel vätgasproduktion bli en del av lösningen.
När det gäller elproduktionen menar Mikael Odenberg att om klimatfrågan är den viktigaste bör kärnkraften finnas med i EU:s protokoll, taxonomin, över förnybar el. Däremot förstår han inte logiken i att fossil naturgas ska vara med.
– Men man ska vara klar över att taxonomin inte är ett regelverk som tillåter eller förbjuder utan ett signalsystem riktat till finansiella investerare. Det återstår väl att se hur mycket finansieringarna kommer att följa taxonomin.
Själv har inte Mikael Odenberg elbil.
– Nej, vi har en sådan där snål dieselbil. Jag hade gärna kört elbil när jag var generaldirektör för Svenska Kraftnät, det kunde haft en viss signalverkan. Men regeringens förmånsbilregler för generaldirektör gjorde det helt omöjligt att skaffa en elbil som förmånsbil.
”Potentiell säkerhetsrisk”
För drygt tre år sedan, inför valet i september 2018, skrev Mikael Odenberg i Svenska Dagbladet en mycket hård text om Sverigedemokraterna. Han skrev bland annat att han aldrig kallat SD för ett rasistiskt parti men att om man är rasist så röster man med stor sannolikhet på SD. Mikael Odelberg oroade sig för att Sverigedemokraterna ska få ett ökat inflytande över svensk försvars- och säkerhetspolitik och slog fast att partiet var en potentiell säkerhetsrisk för Sverige. Så här avslutade han sin artikel:
”Man behöver inte kalla sig ’nationalist’ eller ’Sverigevän’ för att vilja försvara sitt lands frihet och oberoende. Själv valde jag att avgå från min post när jag ansåg att den ambitionen inte togs på tillräckligt stort ansvar. Av precis samma skäl skulle jag inte kunna rösta på SD. Partiet är nämligen av ovan nämnda skäl en potentiell säkerhetsrisk för vårt land. Jag hoppas att fler än jag kommer att fundera på vad försvaret av fosterlandet egentligen innebär när man står där inne i valbåset.”
Idag säger han att han inte ändrat sig, men kan tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna.
– Jag har i grunden samma uppfattning om Sverigedemokraterna idag och jag kan inte se partiet som en del i en regering. Samtidigt har jag full förståelse för att Moderaterna är beredda att diskutera med Sverigedemokraterna. Inför man en ordning som säger att det är förbjudet att ha något att göra med Sverigedemokraterna, att det är förbjudet att ta stöd av dem, då är det samma sak som att säga att vi för evigt ska ha en socialdemokratisk regering i Sverige. Och det är väl mycket begärt av ett oppositionsparti.
– Cyniskt gäller det att få parlamentarisk majoritet, 50 procent plus en. Sedan har både socialdemokrater och sverigedemokrater ett intresse av att framställa samarbetat med M och KD som mycket mer intimt än vad det är. Men man kan inte låtsas som om SD inte finns.
Kontakter med högerextrema
Mikael Odenberg kan inte se SD i regeringen, men kan förhandla med dem. Vilket inflytande de ska få och i vilka frågor menar inte kan anges i bestämda punkter.
– Om det blir en regering ledd av Ulf Kristersson måste man hitta samarbeten som går att få att fungera, Sverigedemokraterna är ett av flera.
Vilka områden som man inte kan släppa in Sverigedemokraterna handlar, menar Mikael Odelberg, i grunden om de egna värderingarna.
– Jag har inte funderat över vilka områden det kan gälla, det finns ju områden där de gör väldigt konstiga och besynnerliga uttalanden, det kan gälla synen på public service eller kulturområdet och en rad andra saker också. Man måste utgå från sina egna värderingar, vad som är viktigt för en själv. Det är det som måste vara avgörande för hur mycket man kan jämka på sin uppfattning och i vilken utsträckning man kan träffa överenskommelser.
– Det har inom SD förekommit kontakter med högerextrema rörelser i till exempel Ryssland och i Ungern och Jimmie Åkessons svårigheter att när han säger vilka regeringschefer han stöder har blivit besynnerliga.
Det finns gränser för hur nära samarbetet kan vara, säger Mikael Odenberg. Förutom att ett regeringssamarbete med Sverigedemokraterna är uteslutet finns det andra gränser också.
– Min uppfattning är också att man inte ska ha några politiska tjänstemän från Sverigedemokraterna i Regeringskansliet. Då går samarbetet för långt. Men resonera gärna sakpolitik med SD. Min enkla uppmaning är: Let’s try it.
