”Jag är inte kapabel att skada eller utnyttja människor som visat vänlighet mot mig.”
Det är en mild höstkväll och vi har stämt möte på Nationalmuseum i Stockholm. Platsen är vald med stor omsorg. Min kontakt vill kunna prata ostört utan tjuvlyssnande personer i närheten och jag vill ha ett tryggt, offentligt utrymme. Det folktomma kaféet passar perfekt.
Djupa depressionsperioder
Erik är av medellängd, har ljust, kortklippt hår och ett blygt leende. Han är skygg och vill helst att vi tar en promenad i stället för att gå in bland folk. Jag säger att jag vill spela in vårt samtal och att det fungerar bättre om vi befinner oss inomhus. Han låter sig övertalas.
Erik anser sig uppfylla de flesta kriterierna för en incel även om han helst vill distansera sig från begreppet. Han lever isolerat, har aldrig haft en relation med en tjej och endast tillfälligt sex med prostituerade. Men hans liv har också präglats av djupa depressionsperioder sedan tidig ålder, ångest, självmordstankar och även självmordsförsök. Den otrygga uppväxten präglades av en missbrukande förälder och konflikter med både styvföräldrar och syskon. Efter enstaka strökurser på universitetet har han nu ett jobb han trivs med.
Innan vårt möte har Erik redogjort för sina högerextrema åsikter som han haft sedan tonåren men nu övergivit. Som jag tidigare beskrivit i min bok ”Incel” är sådana idéer ingalunda någonting sällsynt på incelsajter men detta är första gången jag personligen träffar en incelman som vistats i extremistmiljöer både i Sverige och utomlands och som knutit personliga kontakter med förgrundsfigurer inom högerextrema rörelser.
Erik anser att han skulle trivas bättre i ”ett fascistiskt eller konservativt samhälle” än i det nuvarande och tycker att vi lever i ett ”översexualiserat samhälle” där allt handlar om materiella ting, att ha ett bra jobb, vem man dejtar och hur mycket sex man lyckas få.
Beundrade mordpatruller
Vilka värden efterlyser han i ett samhälle?
– En kollektiv identitet! På 1950-talet kunde man känna
stolthet över att tillhöra arbetarklassen. I det gamla folkhemmet i Sverige var folk beredda till uppoffringar och var mer altruistiska. Idag finns ingen nationalism eller patriotism. Det känns som allas krig mot alla.
Varför sökte du dig till extrema högerrörelser i Sverige och Europa?
– När jag var 15 år gammal levde jag väldigt isolerat och hade få vänner. Jag tillbringade mycket tid på nätet och läste mycket. Jag fastnade speciellt för organisationen Casapound och besökte deras högkvarter i Rom men också med National Action i Storbritannien. Jag lärde känna en del ledande personer. Jag har fortfarande ett stort kontaktnät i de här kretsarna.
Hur ideologiskt övertygad kände du dig under den här tiden?
– Jag kände en extrem aggression mot samhället och jag tyckte att man kunde uppnå ett mer harmoniskt samhälle, lag och ordning, genom extrema metoder.
Vilka extrema metoder?
– Genom att döda andra människor, jag såg det som helt legitimt. Jag beundrade paramilitära grupper i Brasilien som gick in i olika favelor och avrättade yrkeskriminella. Det såg jag som en bra metod, någonting man borde genomföra i hela västvärlden.
Anser du fortfarande det?
– Nej, jag har mer och mer övergivit mina politiska idéer. Jag är absolut för tuffare tag från polisens sida men inser samtidigt att det är ett alltför extremt sätt att hantera problem på.
– Kanske ett mellanting vore det bästa.
Jag frågar om han fortfarande aktiv i någon av rörelserna.
– Nej, inte sedan två, tre år tillbaka. Det är bara självdestruktivt. Men jag har kvar ett stort kontaktnät. Vi kommunicerar via krypterade appar men kontakterna är inte lika täta som tidigare. Jag försöker komma bort från de miljöerna.
Känner du fortfarande en samhörighet med dem?
Han tvekar med svaret.
– Med vissa, men långt ifrån alla. Många inom den miljön är gräsliga.
På vilket sätt?
– De saknar social kompetens och har helt orealistiska målsättningar. De tror att de kan ta över världen, starta en världsrevolution. Det trodde aldrig jag på.
Hur ser han på den svenska politiska scenen?
– Ingen högerorganisation är politiskt relevant. Det är mest kufar på nätet som begår ett mord var femte år. Det är annorlunda i Ukraina, Italien, Polen och Ungern där organisationerna har ett mycket större inflytande. Det finns ingen politisk grogrund för högernationalistiska rörelser i Sverige på grund av att det är ett alltför liberalt och individualistiskt land.
Vad har han för åsikter om svarta, judar och andra minoriteter?
– Jag har inga problem med dem. Rasism är en dålig idé för det skapar bara motsättningar. Antijudiska idéer har aldrig varit en grej för mig, jag har aldrig varit intresserad av det.
Förlorar sina spärrar
Vi övergår till att prata om ofrivillig ensamhet och jag frågar Erik om han ser sig som en incel? Frågan tycks vara obekväm för honom och han dröjer med svaret:
– Jag tycker att incelcommunityn har felaktiga teorier och en fixering vid sex och relationer.
Han tillägger:
– Men jag tillhör väl själva fenomenet.
Hyser du ett hat mot kvinnor?
Det blir tyst och Erik kastar oroliga blickar på en kvinna som sitter bakom oss en bit bort. Så sänker han rösten:
– Nej, i så fall mot människor generellt.
Men du när du mejlade mig så skrev du att om du skulle komma undan med att döda kvinnor så skulle du göra det?
– När mitt liv är bra så överger jag sådana idéer men i perioder när det är många motgångar och negativa tankar då lyfts spärren bort för att göra någonting. När jag har mina extrema depressiva perioder tänker jag så. Då bryr jag mig inte om rätt och fel, om moral. Men jag har insett att jag måste ta tag i mitt liv och i mina livsproblem och jobba med mig själv.
När du säger att du tycker om att se människor lida, inträffar det också under dessa perioder?
– Ja, någonting händer i hjärnan. Jag har en sådan personlighet. Mitt belöningssystem är kopplat till sadism. Men när jag mår bättre har jag inte de tankarna.
”Bli en vanlig Svensson”
Erik vill hellre tala om hur man borde rehabilitera ofrivilligt ensamma män och bryta en persons isolering och negativa tankemönster. Han tar sig själv som exempel
– Jag går hos en psykolog nu men jag måste också söka mig till olika sociala sammanhang och utveckla min sociala förmåga och skapa ett större nätverk. Jag har också kommit till insikt om att jag inte kan skylla på omvärlden för mina problem.
Erik lever isolerat och han tror att autismen kan vara en viktig orsak till ensamheten.
– Jag vågar inte söka mig till sociala situationer och jag lider av en dålig självbild.
När han försökt knyta kontakter har han uppfattat omgivningen som rädd och avståndstagande. Det har avskräckt honom från ytterligare försök.
– Har man dålig självkänsla tar man inga risker.
Han tittar ned i bordet och möter sedan min blick.
– Jag vill bli en vanlig och välfungerande person i samhället, det är mitt livsmål, att bli en vanlig medelsvensson.
Jag frågar varför han tog kontakt med mig.
– Jag tyckte att din bok var intressant och jag mådde inte så bra då.
I slutet av samtalet kommer vi in på frågan om sex och prostitution. Erik berättar att han köpt sex några gånger.
Hur kändes det?
– Inte så bra. Man dör lite själsligt. Det förstärker bara bilden av en själv som en förlorare. Han skakar på huvudet.
– Jag kommer aldrig göra om det.
Vi reser oss upp och går mot utgången. Jag frågar om det är okej att jag skriver en artikel om vår intervju.
– Ja, för jag tror att det finns en hel del andra som befinner sig i min situation inom den högerextrema miljön som skulle behöva läsa din artikel och hitta en väg ut.
Fotnot: Erik heter i verkligheten någonting annat.
