– Det var den bästa känslan! Folk runt omkring mig hörde av sig och människor på tunnelbanan kom fram och ville gratulera och prata om det här. Jag gillar verkligen att vi har haft så bred påverkan! Folk på bussen pratade med varandra om det. Kampanjen som vi för nu, når hela två miljoner människor, säger Ida Östensson.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Använt sin röst har hon gjort hela livet – något som fick henne att känna sig fel och annorlunda under uppväxten i Holmsund. Då hade hon alltid en känsla av att hon som tjej skulle vara tyst.
Levde farligt som liten
Hon var den som levde farligt, störtade nerför backar, blev överkörd av en bil och spelade fotboll i ”pojklaget”, fast hon inte ens förstod att det fanns en sådan indelning.
– Jag har haft en jättebra uppväxt, men den har å andra sidan varit väldigt trång. Alla skulle vara på ett visst sätt – flickor si och pojkar så – och jag kände aldrig att jag passade in i det.
Det var tack vare storebrorsans tjej som Ida Östensson kunde sätta ord på sådant hon egentligen kände. Det där med att hon inte behövde sminka sig om hon inte ville, att hon var lika mycket värd som killarna i klassen och att hon inte behövde vara tyst. Hon kände att den identitet som hon höll på att skapa var okej, trots att den inte var norm.
– Brorsans tjej gav mig böckerna Fittstim och Under det rosa täcket att läsa och jag slukade dem. Vilken igenkänning! Jag började kalla mig feminist och kände plötsligt att det inte var mig det var fel på utan samhället.
Nätverket Aniara
Ida började engagera sig för att vara med och förändra det som hon tyckte var fel. I Holmsund var hon rätt ensam om det, men i och med familjens flytt in till stan, när hon började gymnasiet, träffade hon likasinnade – bland annat i det feministiska nätverket Aniara.
– Det var fantastiskt att det fanns fler med de här åsikterna! Det gav en hitta hem-känsla. Aniara hade en feministfestival, kalendrar och tidningar. Det fanns mycket där som kunde bli en del av min identitet, men jag har alltid valt att samtidigt starta egna grejer. Även då.
På högstadiet startade hon en jämställdhetsgrupp som jobbade mot sexuella trakasserier. På gymnasiet tog hon initiativ till en temadag om porr och på helgerna var hon med och arrangerade demonstrationer mot sexistiska klubbar.
Som 20-åring tog hon tag i en hemlig dröm och började åka skateboard vilket resulterade i lokala You skate girl och nationella No limit skate för att få in fler tjejer i skatevärlden. 2010 grundade Ida stiftelsen Crossing Boarders – i dag Make Equal – som jobbar för att göra samhället mer jämlikt genom att föreläsa för och utbilda företag och myndigheter. Men det har inte alltid varit lätt att driva sina åsikter på det sätt som Ida gör.
– Umeå är en solidarisk stad i grunden. Jag har mött motstånd, fått hot och hat, men auktoriteterna har alltid stöttat mig och det är det som har gjort att jag kört på. Jag har haft tillräckligt mycket trygghet, men också fått motstånd, vilket har fått mig att vilja kämpa.
Men varför kommer exempelvis Make Equal och Fatta från just Umeå. Varför inte Örebro eller Östersund?
– Jag tror att det är en kombination av olika saker. Det är en feministisk stad och fler tjejer har bestämt sig för att förändra inom mansdominerade områden. Vi har She’s got the beat och You skate girl som exempel. Det finns en inställning om att alla ska få göra vad de vill. Do it yourself, fast tillsammans med andra. Sedan tror jag att storleken på stan också har betydelse.
Ida menar att det i Stockholm blir mer ”roddande” så fort något ska genomföras. Där finns fler inblandade, fler plattformar och mer information att sålla bland.
Förra året fick Ida utmärkelsen Årets folkbildare av Studieförbundet vuxenskolan för sitt sätt att göra sin röst hörd och påverka samhällsdebatten. Ida Östensson tror att en orsak till varför hon når den breda massan, kan vara att hon har lärt sig saker som hon inte visste från början och har lyckats förmedla dem under resans gång.
– Några partier tillsammans med Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, har tidigare lyft frågan om samtycke vid sex, men Fatta-kampanjen har fått den folklig. Vi kom i rätt tid, med rätt budskap och form. Det var något som var fel och det förstod vanligt folk.
Den ständiga kamp hon för är inte bara raksträcka. Det finns absolut jobbiga stunder då hon tappar energi.
– Jag kan bli less på en feminism som bara ska stärka tjejer. Det spelar ju ingen roll hur starka vi är om inte männen ändrar sig också. Det finns en könsmaktsordning och det betyder att det är normen som måste ändras.
Förut motade hon bort hopplösa känslor och samlade kraft genom att gå ut med sina kompisar och festa och dansa.
– Nu är jag helst med min familj, ligger och skedar och ser en film. Jag behöver stillhet och trygghet. Jag möter många människor hela tiden så jag har nästan blivit asocial på min fritid, vilket är lite trist.
Men det är den ursprungliga känslan av att känna sig fel och behöva hålla drömmen om skateboard hemlig, som får henne att fortsätta kämpa för förändring.
– Egentligen skulle jag bara vilja gå på spa, dansa och ha kul och inte hålla på med det här hela livet. Samtidigt ger det mitt liv mening. Jag har hittat min plats. Det är vad jag gör – kämpar mot saker som är fel.
