Men nu kommer kritik inifrån de egna leden. Facken kräver gärna åtgärder från politiker och myndigheter, men försummar sitt eget ansvar. Det är ett svek mot det fackliga löftet, säger Bengt Sandberg, ordförande för LO:s mottagning för migrantarbetare.

– Fokus måste ligga på att straffa förövarna och inte offren för människohandeln. Passiviteten inför att hjälpa de mest utsatta är ett uttryck för att man inte finner skäl att hjälpa. Det visar att man likställer offret med förövaren, säger Bengt Sandberg, ordförande för LO:s Fackligt center för papperslösa.

Personliga tragedier

De flesta som söker sig till centret idag är migrantarbetare med arbetstillstånd kopplat till arbetsgivare med kollektivavtal. Centret slussar ärendet vidare till respektive LO-förbund. Men många gånger blir det därefter tyst, eller så kommer ett besked från facket att hjälp inte ges eftersom personen inte varit medlem när utnyttjandet skett, eller inte varit medlem tillräckligt länge. Och där dör ärendet. ”Förkastligt”, enligt Bengt Sandberg.

– Vi måste agera i varje enskilt fall underordnat om människan är medlem eller inte. Gör vi inte det accepterar vi en delad arbetsmarknad. Ska vi värna den svenska modellen och ha legitimitet för våra avtal, då ska kollektivavtalen gälla alla oberoende av legal status. Det är det grundläggande fackliga löftet.

Att fallen läggs ned utan åtgärd innebär en personlig tragedi för den utsatta, men innebär i praktiken också att företaget kan strunta i avtalet helt utan konsekvenser. Det sänder helt fel signal, anser Bengt Sandberg. 

Kvar på schysta listan

Restaurangbranschen är en av dem där arbetslivskriminalitet och utnyttjandet är som värst utbrett. Men Hotell- och restaurangfacket, HRF, är också, enligt Bengt Sandberg, det fack som hårdast driver regeln om tre månaders medlemskap och vars ärenden kommer tillbaka utan åtgärd. Dagens ETC har publicerat flera granskningar där grova missförhållanden kunnat beläggas på indiska restauranger. Alla har avtal med HRF och är med på fackets lista över företag med ”schysta villkor”. I alla fallen hade facket tydliga bevis på avtalsbrott, men när Dagens ETC ber HRF att kontrollera om de lett till ytterligare åtgärder eller inspektioner, är svaret att inget sådant finns registrerat i avdelningens ärendesystem. Alla tre företag är fortfarande med schysta listan. 

– Det är oförsvarligt. Det är ur facklig hållning fullkomligt obegripligt. Vi har också sett hela kedjor som betalar långt under avtal där HRF inte agerat. Det är bara att konstatera att avtalen inte längre är någon garant för schysta villkor.

Men hans kritik gäller inte bara HRF utan även flera andra fackförbund – Byggnads, Transport, Fastighets, Livs, alla de LO-fack i vars branscher arbetslivskriminaliteten slagit rot. En vanlig förklaring till att facket inte agerat är att de inte haft medlemmar på arbetsplatsen. Men det är inget som hindrar facket att driva ärenden som kollektivavtalsbrott ändå. Enligt Bengt Sandberg är det till och med ”fackets förbannade plikt”.

– Vi vet att det finns ett stort antal företag som har som affärsidé att lura människor och samhället på löner och skatter. Att då abdikera och säga att det inte är vårt problem för de inte är medlemmar är att medverka till att människor utnyttjas och exploateras, säger han.

Fackens viktigaste kamp

Det är lätt att tro, säger Bengt Sandberg, att arbetslivskriminaliteten bara drabbar dess direkta offer. Men i hans ögon är det en ödesfråga för alla anställda. Kampen mot arbetslivskriminaliteten är en kamp för den svenska modellen, den viktigaste strid svensk fackföreningsrörelse står inför.

– Jag vill betona att sitta med armarna i kors och hoppas att myndigheter eller någon annan ska lösa problemet är felaktigt. Myndigheterna har inte mandat att försvara kollektivavtalen eller driva in lön. Det är bara facken som har. Vi måste inse att den här fajten handlar om att värna hela den svenska modellen.

HRF: ”Har inte obegränsat med resurser”

Förbunden sviker ”det fackliga löftet” när de nekar hjälp till migrantarbetare som utnyttjats grovt av företag trots kollektivavtal, enligt ordföranden för LO:s egna migrantverksamhet, Bengt Sandberg. Hotell- och Restaurangfacket får hårdast kritik eftersom de även avvisar medlemmar. Facket ”avböjer vänligt en medverkan”, men avtalssekretare Peggy Nyholm, skickar ett allmänt uttalande: 

”HRF har inte obegränsat med resurser, medlemmarna måste prioriteras i de 8000 förhandlingar som vi har varje år och som går till enligt de lagar och avtal som finns.”

Frågan om varför HRF sticker ut i antalet avvisade medlemsärenden och hur de ser på kritiken att de sedan inte driver process om avtalsbrott får Dagens ETC alltså inte svar på.

”I vanliga fall finns en karensperiod på tre månader för att få förhandlingshjälp. HRF kan göra undantag och har gjort undantag från den regeln i fall där det har varit möjligt.”, fortsätter Peggy Nyholm i mejlet. 

Men Bengt Sandberg kritik gäller samtliga förbund som verkar i branscher där arbetslivskriminalitet och utnyttjande är utbrett. Han nämner särskilt Livs och Transport, Byggnads och Fastighets.  

– Jag känner inte igen det. Det är inget som kommit till mig som förbundsordförande att man inte fått hjälp när det finns riktiga ärenden som man kan driva vidare, säger Lennart Mauritzon, ordförande för Fastighetsanställdas förbund. 

Enligt honom är kampen mot arbetskriminaliteten visst prioriterat och som exempel tar han ett samarbetsprojekt med arbetsmiljöverket som förbundet nu sjösatt i västsverige.

Bengt Sandberg anser att facken måste driva processer om avtalsbrott oavsett om ni har medlemmar på arbetsplatsen eller ej. I vilken utsträckning gör ni det?

– Har vi ett ärende som håller så driver vi dem.

Johan Lindholm, ordförande för Byggnads, har inte möjlighet att ställa upp på intervju, men svarar på delar av frågorna skriftligen. I sitt mejl skriver han att kampen mot arbetslivskriminalitet har ”högsta prioritet”, att myndigheterna måste göra sitt men att facken också har en viktig roll att spela. 

”Vi försöker alltid göra vad vi kan, med de möjligheter vi har, när det kommer till de som inte är medlemmar. Den hjälpen ser lite annorlunda ut än det vi kan bistå med när någon är medlem. Men många av de fall vi driver för medlemmar gör det också bättre för de som inte är medlemmar.”, skriver han i sitt mejl.

Livs avböjer intervju och Transport återkommer inte alls sedan de fått kritiken beskriven för sig.