Dagens ETC
Unga fortsätter att fly landsbygden, samtidigt som chanserna att få en bostad i städerna minskar. Om inte bostads- och landsbygdspolitiken läggs om kommer glesbygdskommunerna snart stå med överfulla äldreboenden medan bostadsklyftorna i städerna skenar, varnar experter.
Grafik
För 200 år sedan bodde 90 procent av Sveriges befolkning på landet. I dag är det nästan tvärt om, 87 procent av oss bor i tätorter.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Brytpunkten kom 1930 då lika många bodde på landsbygd och i städer, men det var framför allt under 60- och 70-talens miljonprogram som urbaniseringen fick ordentlig fart.
I dag ökar städernas befolkning fortfarande, men flyttströmmarna har förändrats. Sedan millennieskiftet har tätorterna ökat med cirka en miljon människor till 8,6 miljoner invånare. Samtidigt har antalet människor på landsbygden minskat, men bara med runt 100 000 personer till 1,3 miljoner. Urbaniseringen fortsätter alltså, men inte främst på bekostnad av en krympande landsbygd utan på grund av ökad befolkning i och med flyktinginvandringen och ökade födseltal.
Samtidigt växer de ekonomiska och sociala klyftorna – både mellan stad och land men också mellan innerstad och förort. En bidragande orsak är bostadsbristen, som tvingar allt fler att istället flytta ut från städerna.
Redan förra året var det fler bland den inhemska befolkningen som flyttade ut än in till de tre storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö. En utflyttning som väntas fortsätta för de minst bemedlade samhällsgrupperna.
– En trend de senaste åren är att fler personer i 30-årsåldern flyttar ut från Stockholm och att fler äldre flyttar in, säger Christian Skarman, demograf på Sweco, till DN.
– Inflyttarnas inkomstnivå och åldersstruktur hänger i stor utsträckning ihop med bostadspriser och bostadstillgång.
I dag uppger 250 av landets 290 kommuner att de har bostadsbrist (se karta), men tillgången på bostäder är samtidigt kraftigt snedvriden. Enligt Boverkets statistik har antalet bostäder per invånare i själva verket legat stilla sedan 1990. Skillnaden är att somliga har fler boenden i dag och bor större än vad de behöver.
Därmed har bostadsbristen lika mycket med hur vi använder de bostäder som finns, som att det totalt sett saknas ställen att bo på, enligt Boverket. Bo Söderberg, analyschef på verket, talar om en överkonsumtion av boende som den välbärgade delen av befolkningen ägnar sig åt när bostäder blivit en bristvara. Det gör att flerbarnsfamiljer tvingas tränga ihop sig i små lägenheter medan många större lägenheter bebos av singelhushåll.
– Till slut blir det en överkonsumtion. Det var någon som sa att "mina föräldrar har inte varit uppe på övervåningen de senaste 15 åren", sa Bo Söderberg i samband med Boverkets rapport i våras.
Sedan dess har behovet skrivits upp ytterligare till 710 000 nya bostäder de kommande tio åren för att nyanlända och unga ska ha någonstans att bo framöver. Byggandet har förvisso satt fart. Hittills i år har bygget av 64 000 bostäder påbörjats och även nästa år väntas byggandet öka, om än inte i samma takt. Men frågan är om det löser grundproblematiken.
Även Bengt Hansson, analytiker på Boverket, är inne på att det inte bara handlar om antalet bostäder, utan att bostadsbristen i mångt och mycket är en fråga om insiders och outsiders, där de inne i värmen har det bra, medan de ut i kylan får det allt tuffare.
– För arbetslösa och de som inte är etablerade är det brist. Men inte för de allra flesta. Vi har de lägsta boendeutgifterna historiskt, säger han till SVT.
Genomsnittshyran för en nybyggd trea är runt 10 000 kronor i månaden i dag. Om byggkostnaderna fortsätter att öka i samma takt som tidigare kommer den att kosta närmare 16 000 kronor i månaden om tio år. I Stockholms innerstad kommer motsvarande hyra ligga på över 25 000 kronor.
Enligt Anna Granath Hansson, som doktorerar i fastighetsekonomi, kommer många därmed inte ha råd med en lägenhet, även om bostadsbeståndet ökar till de nivåer som politikerna nu lovar.
– Vi kommer se en ökad trångboddhet, en mycket stor hemlöshet och det kommer bli en social katastrof i många grupper. Tyvärr får nog unga människor ställa in sig på att bo hemma mycket längre, säger Anna Granath Hansson till Sveriges Radio.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Många bor ensamma
Det vanligaste hushållet är ensamstående utan barn.
Personer som bor ensamma utgör 37,7 procent av alla hushåll.
De därefter vanligaste hushållstyperna är Sammanboende utan barn och Sammanboende med barn 0–24 år.
I Sveriges tre storstadskommuner bor de flesta i lägenhet.
Den vanligaste lägenhetsstorleken är 2 rum och kök, och den genomsnittliga ytan för 2:orna är 57 kvadratmeter.
Andelen bostadsrätter är högst i Stockholm och lägst i Göteborg.
Små marginaler för fattiga hushåll
Det är 46 procent av de 40 procent med lägst inkomster som har svårt att klara en baskonsumtion. Det motsvarar ca 770 000 hushåll eller 1,5 miljoner personer.
Boende i storstadsområdena har minst marginaler. Boende i mindre kommuner har de största marginalerna.
De som hyr i andra hand har minst marginaler följt av de som bor i hyresrätter. De som äger sitt boende har störst marginaler.
Stormalmö har den högsta genomsnittliga boendeutgiftsprocenten på 35 procent, följt av Storstockholm, Storgöteborg, övriga kommuner med mer än 75 000 innevånare och övriga med mindre än 75 000 innevånare där den genomsnittliga boendeutgiftsprocenten är knappt 30 procent.
Grafik
