Kanske ska inte orden ”ilska, handling, hopp och förändring” komma i just den ordningen, det må vara spekulativt. Men att vi behöver inspireras, se positiva konkreta exempel för att hålla modet uppe – fortsätta tänka att en annan värld är möjlig – är uppenbart.

Under året som gått har vi som tidning konsekvent letat efter konkreta exempel som visar vägen för att en annan värld är möjlig, vilket vi gett utrymme för i reportage och längre intervjuer.

Så för att nyansera bilden av skitåret 2023, låt mig påminna om det som bakom krigsrubrikerna också har hänt, och som vi kan luta oss mot för att fortsätta känna hopp om mänskligheten och fortsätta organisera oss för solidaritet, rättvisa och respekt för de planetära gränserna. Jag gör det genom att lyfta fram en text per månad, från året som gått.

Januari: Samtidigt som Gävleborgs län har mörkast statistik i landet gällande partnervåld mot kvinnor, föds här en närmast unik mobilisering. Polisen och civilsamhället provar nya metoder för att stoppa våldet; polisen söker upp män som kan vara en fara för sina partners i preventivt syfte och kvinnojouren utbildar även män om våldet mot kvinnor. I reportaget säger fabriksarbetaren Patrick Sving, som utbildats av kvinnojouren och som bland annat nattvandrar för ökad trygghet:

– Istället för att sitta i soffan och knyta näven kan jag faktiskt göra något för att förändra i samhället.

Februari: Varför var 30 procent av träden i Stockholm döende? Trädexperten Björn Embrén hittade svaret. Han insåg att jord, som kompakteras och blir stenhård i stadsmiljö, bör undvikas och introducerade istället cirkulära material: en blandning av makadam, biokol och kompost, där biokolet innebär en långsiktigt stabil kolsänka samtidigt som blandningen leder till frodiga träd som sänker temperaturen i städerna och gör luften bättre. Björn Embréns experiment har gjort Stockholms urbana kolsänkor världsberömda – och förändrat hur en rad kommuner och länder arbetar med planteringar i stadsmiljö.

Mars: Vi lever i kalavverkningens tid. Men i Örebro har boende och Naturskyddsföreningen mobiliserat för att stoppa avverkningen av Garphytteklint, en gammal skog med oerhört höga skyddsvärden, genom bland annat naturvandringar och politikerutfrågningar. Politiker har känt ett tryck från allmänheten och vågat trotsa Länsstyrelsen, som i sin tur valt att bara lyssna på markägarens vilja. Striden pågår och vi följer den med intresse. Elisabeth Douhane är en av eldsjälarna:

– Skam den som ger sig, säger hon.

April: När klimataktionsgruppen Återställ våtmarker använder civil olydnad är förberedelserna noggranna. De vet vad de riskerar. ETC följde med på ett träningsläger och en efterföljande aktion. Anna Fröding, 65 år, förklarar varför hon är där och ska göra den första aktionen i sitt liv:

– Jag tar steget nu, för jag har blivit mer och mer rädd. Speciellt efter sommaren 2018, när det blev vattenbrist och djur nödslaktades. Jag vill kunna säga att jag gjort det lilla jag kunnat.

Maj: 97 procent fick fast jobb inom ett halvår efter gymnasiet – och fick därmed stanna i Sverige. Lerums satsning på ensamkommande har bara vinnare: kommunen får skatteintäkter, arbetsgivarna får personal, invånarna får gemenskap. Engagemanget i Lerum visar vägen för Sveriges välfärd: fasta jobb, omtanke och solidaritet. Samtidigt måste vi komma ihåg att dessa ungdomars uppehållstillstånd villkoras av anställningskontrakt, vilket bland annat leder till att de inte får samma chans som andra att gå högre utbildningar och förverkliga sina drömmar.

Juni: Skulle klimatomställningen kunna gå snabbare om vi verkligen lyssnar på barnen? I Karlstad utforskas det perspektivet, genom att låta barnen lägga konkreta förslag på förändring genom elevborgarråd för klimatet. Bara några veckor efter att barnens förslag redovisades anslog kommunen en första miljon för att förverkliga dem. Barnen blir lyssnade på och kommunen visar vägen för framtiden.

Barnen som deltagit säger att de har upplevt en glädje, men även ett visst motstånd från de vuxna.

– Till många av våra förslag, sa de att: så gör vi redan. Men görs det  tillräckligt mycket, undrar vi, säger Elsa Berglöf, 11 år.

Juli: Kan det svenska lantbruket få bort alla sina klimatutsläpp?

– Ja, och dessutom bli en nettoinlagrare av kol, svarar lantbrukaren Stefan Schörling.

I Arboga har han tillsammans med sambon Ingrid Andersson byggt upp en storskalig regenerativ odling och en egen förädlingsindustri, som visar hur hela det svenska lantbruket kan ställa om, genom att avvisa gifter, konstgödning och monokulturer.

Augusti: Bostadsbrist! Vi måste bygga fler bostäder! Så låter det i varje valrörelse. Men är det sant? ETC besöker vi det nya kollektivhuset Röda oasen i Malmö, som går på tvärs mot hur det byggs i Sverige: de återbrukar innerväggar, de renoverar istället för att köpa nytt, de experimenterar, och de kommer med politiska förslag.

– Vi borde ha jättehög moms på byggmaterial och sänka skatt­erna på arbetet så att folk värderar sakerna, säger arkitekten Ludvig Haav.

September: Kan matproduktion lägga grunden för både gemenskap och solidaritet? Den frågan utforskar 36 familjer i Rikkenstorp utanför Ludvika. Föreningen och lantbrukaren delar på ansvaret för att produktionen fungerar, under devisen: ”delat ansvar, delad risk – delad skörd”. Lantbrukaren får ekonomisk trygghet och stöd, medlemmarna får grönsaker året runt. Kan detta skalas upp? 

– Med planering borde det inte vara svårt att hitta ett par hundra odlare som hjälps åt, svarar lantbrukaren Joel Holmdahl.

Oktober: För flera decennier sedan rullade han ut mattan för passivhusens inträde i Sverige. Nu menar arkitekten Hans Eek att alla hus som byggs skulle kunna producera mer energi än de använder, vilket visar vägen för hur byggbranschen kan vända sin enorma klimatbelastning till att istället gynna klimatet.

– Tekniskt är det möjligt att genomföra på en gång. Det finns inga hinder. Och byggkostnaden behöver inte vara högre, påstår jag. Enbart okunskap och bristande vilja står i vägen.

November: Hyresvärdar i Malmö försökte sig på att höja hyran två gånger. De mötte en rörelse som var tränade i ”Organizing for Power” – som bland annat innebär att de är rustade att hålla kloka samtal med ”vanligt folk” som berörs av en politisk fråga. Halimo Nuur var en av dem som spred ordet genom trossamfund, genom samtal på stadsdelens torg, genom somalisktalande media, och sociala medier:

– Många insåg att de inte behövde vara rädda, förklarar hon. 

Fastighetsägarna fick backa. Och i Malmö bubblar det åter i den gamla Hyresgästföreningen.

December: Hur håller man ut som volontär i samma oavlönade verksamhet i 25 år – en verksamhet som man dessutom anser inte borde behöva finnas? ETC besökte Rosengrenska kliniken i Göteborg som förmedlar vård åt papperslösa. Är det något volontärerna lärt sig är det att den som lever gömd gör det för att alternativet – rädsla för fängslande, tortyr eller död – är värre.

Tolken Khloud Smesem förklarar varför det känns meningsfullt att fortsätta komma, vecka efter vecka:

– Den som kommer hit och är ledsen och besviken kan få ett hopp, något att leva för.

Kanske läser du dessa tolv exempel och undrar: Varför är de inte fler? Lugn. I vårt arkiv finns väldigt många andra inspirerande case! 

Låt oss ta med oss kraften och energin de här berättelserna ger oss, in i 2024 – och låt oss se till att vi under nästa år fortsatt eldar under vår vrede, agerar, hoppas – och tror på mänskligheten.

Gott nytt år!