Han kallas dum och lat

I veckans ETC nyhetsmagasin skriver Mathias Rosenlund om arbetarklassens verklighet, och om hur han återkommande kallas för dum och lat, för sin fattigdom. Han konstaterar också hur ovanligt det är att är att arbetande människor syns i offentligheten annat än som stereotyper och väcker frågan: Vem är rädd för arbetarklassen?

Hans analys krokar i svensk forskning. I rapporten ”Arbetarklassens symboliska utplåning i medelklassens medier” (2018) visar kommunikationsforskarna Fredrik Stiernstedt och Peter Jakobsson hur arbetarklassen både osynliggjorts och stigmatiserats i medierna under 2000-talet. I svensk television visas medelklassen 70 procent av tiden, medan arbetarna bara får 11 procent. Dessutom: Arbetare får extremt sällan vara synliga som experter på sina jobb eller ens bekymrade medborgare. När de väl syns är det framför allt i reality-tv som Biggest Looser och Lyxfällan.

Det är mot denna bakgrund som begreppen arbetslinjen, sänkta trösklar, utanförskap och bidragstagare fått fäste. Utifrån en stigmatiserad och okunnig bild av att arbetarklassen består av lata jävlar. Därför ska samhället svara med sänkta ersättningsnivåer i försäkringssystemen och fler låglönejobb för den som inte själv lyckats göra sig anställningsbar i jobben med schystare villkor.
Veckans ledare handlar om detta och om synen på arbetslöshet.