På många håll i världen väger det som sägs i polisens förundersökning lika tungt som det som sägs i rättssalen. Men i Sverige gäller den så kallade omedelbarhetsprincipen. Förenklat innebär det att domstolen nästan helt går på de uppgifter som framkommer under rättegången. Vad som tidigare sagts i exempelvis polisens förhör är sekundärt.

För att de som misstänks för brott inte ska kunna prata ihop sig med vittnen inför domstolsförhandlingen kan åklagaren få den misstänkte häktad och belagd med så kallade restriktioner. Konkret innebär det att den häktade inte får ha kontakt med omvärlden.

I stora mål, som tar lång tid att utreda, kan det innebära att misstänkta hålls inlåsta och isolerade under lång tid. Det är inhumant, anser FN:s tortyrkommitté, som kräver att villkoren för de häktade ska förbättras.

Mänsklig kontakt

Nu föreslår en arbetsgrupp inom rättsväsendet ett antal förändringar. Bland annat vill man att de som sitter häktade med restriktioner ska få laglig rätt till två timmars mänsklig kontakt per dag.

Andra förslag är att åklagarna, så långt det är möjligt, ska åläggas att underlätta för den som sitter häktad att ha kontakt med omvärlden, att telefonsamtal ska kunna vara tillåtna även för den som är belagd med restriktioner. Polisen ska få avlyssna det som sägs och ges rätt att bryta samtal som kan betraktas som olämpliga. Arbetsgruppen vill även att den som erkänner ett brott ska få strafflindring. Detta för att minska såväl antalet häktningar, som häktningstiderna.

En av dem som suttit med i arbetsgruppen är Agneta Isborn Lind, chefsåklagare och kammarchef på Söderorts åklagarkammare:
– Vi har i första hand föreslagit de här förändringarna av humanitära skäl, säger hon. Men får man mer mänskligt umgänge kanske man blir mer motiverad att ta till vara sina egna intressen också.
– Ganska många av förslagen är rätt så omfattande, men de kan genomföras inom ramen för det regelverk som redan finns. För mig personligen är rätten till mänsklig kontakt i minst två timmar per dag det absolut viktigaste förslaget.

Vanliga människor

Även inom Jönköpings Övervakarförening ser man positivt på planerna att förbättra villkoren i häktet.
– Rätt till mänsklig kontakt två timmar per dag är viktigt, men det är en annan fråga hur man löser det, säger Pia Alderbring:

Hon ansvarar för 15 övervakare och föreningsmedlemmar i Jönköping som turas om att besöka häktade en gång per vecka.
– Vem som helst får inte komma in i häktet, förklarar hon. Man måste ha särskild utbildning och bli godkänd av åklagaren.

I Jönköping är det inte så vanligt att häktade får sitta isolerade under längre tider. Alderbring är dock enig med sina föreningskolleger Anna Lilja, ordförande och Edith Öberg, kassör, om att villkoren behöver bli bättre för dem som har restriktioner.
– Man ska komma ihåg att ingen som sitter häktad är dömd och att det i de allra flesta fall handlar om helt vanliga människor, säger hon. För oss är de medmänniskor – oavsett vad de gjort.

Övervakarföreningens häktesbesök brukar vara mycket uppskattade.
– Det är helt upp till den häktade vad vi ska prata om, säger Edith Öberg. Men vi får inte upplysa om något utifrån.
– Vår tystnadsplikt är total. Så vi får inte föra vidare något av vad de häktade säger heller, till exempelvis häktespersonalen. Man behöver inte ens tala om vad man heter, om man inte vill, när vi kommer på besök. Vi är bara där för att lyssna och finnas till.