– Håkan har ju gått från just indiepopen, Jazzhuset, till att liksom utmana sina lyssnare och arenor. Så jag tycker inte att steget är så långt faktiskt, säger Simon Ljungman.
En av upphovspersonerna
Och han borde ju veta. Som gitarrist i Håkans band och nära samarbetspartner under många år har han varit med på en stor del av den resan.
Han är även en av fyra upphovspersoner till att musikalen ”Kärlek skonar ingen” nu blivit av. En annan är regissören och idé- och konceptmakaren Victoria Brattström. Det var i hennes tankar idén på en musikal föddes under en promenad nere vid Röda Sten, berättar hon innan den samlade presskåren får ta del av några nummer under en repetition.
– Efter det gick jag hem, och det absolut första jag gjorde var att ringa Simon. Vi jobbade ihop redan för 20 år sedan, fortsätter hon senare, vid ett bord i foajén under intervjutillfällena.
– Då var det någon bra person som sa att: ni två borde jobba ihop. Och sedan dess har vi varit ett team. Vi har det gemensamma intresset att skapa musikdramatiska föreställningar, fyller Simon Ljungman i.
Han nappade nästan direkt på idén. Då han ändå spelar i upphovsmannens band tänkte han först att det kanske blir för nära. Men han kom i stället fram till att det snarare kunde vara nyckeln.
Håkan Hellström själv var bara ett samtal bort för att själv bli tillfrågad om idén.
– Det samtalet skedde vid det bordet där, säger Victoria Brattström och pekar bort genom kafélokalen.
– Vi satt länge, och hade ett väldigt bra samtal. Vi möttes direkt i att det här kändes viktigt och riktigt att göra.
Fritt spunnen
Till skillnad från filmen ”Känn ingen sorg”, som behandlade Håkan Hellströms eget liv i någon slags upphöjd halvrealism, så är ”Kärlek skonar ingen” en än mer fritt spunnen historia. Manusförfattaren Mirja Unge har låtit sig inspireras av känslor och karaktärer från sångerna, men sedan byggt sin egen värld omkring dem.
– Hon har tagit de karaktärer som hon fick en ingång i och ur dem skapat helt egna karaktärer för musikalen. De är helt unika för föreställningen, säger Victoria Brattström.
Musikalen i operahuset är precis så där extra allt som bara musikaler i operahuset kan vara. Det är en enorm produktion med många välkända ansikten på scen.
Som Vilhelm Blomgren som spelar Tommy, en av karaktärerna i Håkan Hellströms låttexter.
– Tommy finns med i en eller ett par låtar, men är ju inte lika känd som till exempel Lena, säger han.
Film- och tv-publiken känner igen honom från ”Gösta” och ”Midsommer”. De som brukar besöka operans musikaler har sett honom som Claude i ”Hair” för tre år sedan. Vilhelm Blomgren är parallellt med skådespelarjobbet även musiker och bland annat en del i bandet Karl-Petters Orkester, som nyligen Grammisnominerades för bästa barnmusik. Men Håkan Hellström har han faktiskt inte lyssnat på så mycket tidigare.
– Jag har inte haft så stor relation till Håkans musik. Jag har mest lyssnat på folkmusik och sådant där. Men nu har jag verkligen gått hem och lyssnat varje dag. Trots att jag blir matad med det nio till sjutton så är det vad jag drar i mig i lurarna sen. Jag har blivit drabbad, och har verkligen blivit ett fan. Det kommer säkert alla att säga, men jag menar verkligen det.
”Ingen koll”
Fast en som inte alls säger så är skådespelarkollegan Nina Zanjani.
– Jag har verkligen ingen koll på Håkan Hellström. Det här får man ju inte säga i Göteborg, men jag har aldrig lyssnat på honom. Inte så att jag tycker att han är dålig, men jag har rört mig i helt andra musikaliska världar. Fast det är ju spännande nu att få upptäcka sådant som de flesta andra i ensemblen tycker är självklart, berättar hon.
– Jag är dålig på att lyssna på ny musik över lag, utan återgår alltid till att lyssna på saker från 50- till 80-tal ungefär. Nu låter det som att jag är svingammal, men det är jag faktiskt inte, fortsätter hon skrattande.
I ”Kärlek skonar ingen” spelar Nina Zanjani Eva, en av karaktärerna som publiken får följa under ett dygn i deras liv. Från gryning till gryning tas publiken med till deras värld, i en stad som eventuellt är Göteborg.
Uppväxt i Gråbo
Nina Zanjani har synts i en uppsjö film- och tv-roller. Senast i hyllade ”Älska mig” av Josephine Bornebusch. Hon är uppväxt i Gråbo utanför Göteborg, och jobbade tidigare på Stadsteatern här, men är numera anställd på Dramaten i Stockholm. Den musikaliska bakgrunden innefattar allt från jazzband till konserter med First aid kit och Nina Persson. På musikalscenen har hon dock bara stått en gång tidigare.
– Jag gjorde ”My fair lady” på Stockholms stadsteater för några år sedan, det är den enda rena musikalen som jag har gjort. Det här är lite som en blandning då det är en popartist som ska in i det här huset. Då blir det bitvis mer som en konsertupplevelse.
För att knyta ihop säcken, oavsett hur stort det där steget från 90-talets indiepopklubbar till Göteborgs operahus egentligen är, så ser upphovspersonerna det snarare som att bygga broar.
– Att bjuda in, och sänka trösklarna till operahuset, har varit en viktig del. För hardcorefansen har vi planterat en hel del små blinkningar, och för de som aldrig kommit i kontakt med honom innan så kan man också hitta igenkänning i historien, säger Victoria Brattström.
