–  Särskilt bland tjejer har jämställdhetsfrågan alltid legat högt, men nu ser vi en förändring. Det beror nog dels på att de oroar sig mer över andra saker i samhället, och dels på att många känner att vi ändå har kommit ganska långt, säger Jessica Åkerström, analyschef på Ungdomsbarometern.

Bland killar är intresset för jämställdhet ännu lägre. Inte heller vill de kalla sig feminister. Inte ens var fjärde ung identifierar sig som det. Jessica Åkerström menar att det går i linje med hur unga ser på sig själva – de vill i allt lägre grad kopplas ihop med något politiskt.

– Utvecklingen ser ut på samma sätt när det gäller alla våra identitetsbegrepp som har någon form av politisk förankring, som att kalla sig antirasist eller miljövän. Färre beskriver sig själva på det sättet.

Trygghet = feminism

Men det är inte bara så att färre unga ser på sig själva som feminister – bland många unga män ses ökad jämställdhet till och med som ett hot. Enligt en studie från Göteborgs universitet är unga killar mellan 18 och 29 år den grupp i samhället som känner sig mest hotade av ökade rättigheter för kvinnor. Studien, som publicerades hösten 2022, omfattar visserligen 27 EU-länder, men mönstret syns även i Sverige.   

– Resultatet förvånade oss. Vi hade nog räknat med att den äldre generationen skulle vara mest emot jämställdhet, men istället visade det sig att ju äldre männen var, desto mindre höll de med om att ökade rättigheter för kvinnor går ut över männen, säger Gefjon Off, doktorand i statsvetenskap som tillsammans med Nicholas Charron och Amy Alexander ligger bakom studien.

Hon tror att en förklaring är att äldre män har en tryggare tillvaro. De står så stadigt att grunden är svårare att rubba.

– De har ofta ett stabilt liv, med familj och jobb eller en karriär bakom sig. Yngre är de som i högre grad utsätts för konkurrens och behöver hantera det, inte minst på arbetsmarknaden, säger hon.

Sverige är också ett av de länder där gapet mellan unga kvinnors och mäns syn på ökade rättigheter för kvinnor är som störst. Det går i linje med resultaten från Ungdomsbarometern – nästan 40 procent av tjejerna kallar sig feminister, men bara åtta procent av killarna, och medan 46 procent av tjejerna har svarat att jämställdhet är en av de viktigaste samhällsfrågorna, har endast 13 procent av killarna svarat samma sak. 

Inte alla män

I ett klassrum i Göteborg försöker fem gymnasieelever analysera varför det ser ut så här. Varför tycker inte killar att jämställdhet är viktigt?  

– Jag tror att många inte känner sig inkluderade i jämställdhetsdebatten. Man kopplar det till dem som säger att ”alla män kan vara våldtäktsmän”, och ser inte att det ju handlar om något annat, säger Alvin Landström.

Lovisa Boiwe håller med.

– Ja, killar känner sig anklagade. Jag tror också att de tänker att kvinnor är ute efter att få mer makt, och att det då går ut över dem.

Emanuel Hultman fyller i:  

– Många tror nog att kvinnor vill skifta maktordningen och känner sig lite hotade av det även om det inte är så.

Gym bros och clean girls

Det är tydligt att den lilla gruppen 17- och 18-åringar inte är ett snitt av sin generation. För dem är det självklart att kalla sig feminist. Och på frågan om hur viktigt det är med jämställdhet svarar de unisont att det är jätteviktigt. Men samtidigt lever de i ett samhälle där allt det som forskningen visar tydligt syns. Även om de tror att deras skola är lite av en fredad zon, går det inte att värja sig från sexism, normer och machokultur. Inte minst sipprar den digitala världen in.

– Det går inte att använda sociala medier utan att få de här budskapen om hur killar och tjejer ska vara. Det är ”how to be a gym bro”, eller tjejer som ska vara ”clean girls”. Och personer som Andrew Tate som massor av unga killar tar till sig, säger Alvin Landström.

Alla fem är flitiga användare av sociala medier, och inte minst Tiktok. Trots att de själva inte är intresserade av en person som den kända misogyninfluencern Andrew Tate exponeras de ständigt för digitalt kvinnohat.  

– Jag får upp en hel del från amerikanska konton. Det är konservativt, homofobiskt, kvinnohatande, rasistiskt. Väldigt mycket sådant, säger Emanuel Hultman.

Det är heller ingen slump att sånt material når ungdomarna. En ny brittisk studie visar hur Tiktok premierar den typen av innehåll. Forskarna bakom studien konstruerade ett antal påhittade karaktärer, killar med olika stereotypa intressen – de sökte till exempel efter innehåll om maskulinitet, träning eller ensamhet. Först bestod deras flöden framför allt av innehåll som var relaterat till just det, men efter fem dagar hade mängden kvinnohatande och sexistiskt innehåll ökat med 400 procent i Tiktoks ”För dig”-sida, alltså där Tiktok själv väljer ut innehåll efter vad den tror att användaren är intresserad av.

– Algoritmiska processer på Tiktok och andra sociala medier riktar sig mot människors sårbarhet - som ensamhet eller känslor av kontrollförlust - och gör skadligt innehåll till underhållning, säger studiens huvudförfattare, Kaitlyn Regehr, till The Guardian.

Puttas mot det extrema

Att extremt innehåll har blivit vanligare – och även premieras av till exempel Youtube och Tiktok, håller Mathilda Åkerlund med om. Hon är postdoktor i digital sociologi vid Umeå universitet, och forskar bland annat om hur digitala plattformar främjar extremism.

– Youtube har ofta kritiseras som pipeline till radikalisering. Det är det tydligaste exemplet innan Tiktok. Algoritmerna gör att man lite diskret blir puttad mot mer och mer extremt innehåll. Ofta bäddas det in i olika typer av humor och ironi, man ska tänka att det som sägs är på skoj. För innehållsskaparen blir det ett sätt att skydda sig mot eventuella repressalier, säger hon.

Innehållet ska vara lagom provocerande och väcka reaktioner, och inte minst, interaktioner. Det är så bolagen bakom plattformarna tjänar pengar.

– De har ekonomiska skäl till att inte agera på innehåll som kan gå över gränsen. Innehåll som får spridning och skapar interaktioner ger ju de här företagen annonsintäkter.  

Enligt de brittiska forskarna är risken stor att det kvinnohatande innehållet på Tiktok också följer med ut i den verkliga världen. Särskilt hos dem som är extra påverkbara, som unga pojkar med dålig mental hälsa. Även Mathilda Åkerlund tror att de budskap som sköljer över de unga Tiktok-användarna kan vara svåra att främja sig ifrån.  

– Utsätts man mycket är det större sannolikhet att man blir avtrubbad, att man börjar tycka att det som sägs är rimligt. Men samtidigt är vi ju inte passiva mottagare som går på allt vi ser. Många personliga faktorer påverkar hur bra eller dåligt skydd man har. De allra flesta blir ändå inte incels.

Skämt normaliserar

I klassrummet i Göteborg tänker gymnasieungdomarna i liknande banor. De tror absolut att sociala medier påverkar, även om de kanske inte är avgörande.

– Det är ju särskilt de extrema åsikterna som syns, och om yngre killar hela tiden får de här åsikterna till sig tar de efter, även om de inte är lika extrema, säger Alma Diez.

De känner också igen att kvinnohat förkläs i humor.  

– Jag har en del kompisar som håller på så. De säger att det är skämt, typ att ”det är okej att jag säger det här för jag är inte homofob på riktigt”. Men det bidrar ju ändå till att det de säger normaliseras, säger Lovisa Boiwe.

Ungdomarna upplever att klimatet på nätet är polariserat. Kanske ännu mer än i verkligheten. För det finns inte bara sexism och kvinnohat, det finns också de som fäktas emot. Två sidor som har svårt att nå varandra.  

– Det blir lätt att man bara hör de som är mest högljudda i debatten. Jag tror att många killar uppfattar att det bara är den typen av feminism som finns, den manskritiska. Killar känner att de bara pekas ut som några som gör fel, säger Emanuel Hultman.

En liknande analys gör Shahab Ahmadian, ordförande i jämställdhetsorganisationen Män.  

– Vi har misslyckats med att inkludera unga killar. Det har varit en arg ton, en ton som säger att killar är dåliga. Saknar man då en analys och inte förstår våra perspektiv, kanske man känner att det här är en grupp som inte gillar mig och inte vill mig väl. Samtidigt har det vuxit fram alternativa mansrörelser som välkomnar de här killarna, säger han.

Fångas i mansrörelsens nät

Shahab Ahmadian menar att bristen på inkludering gör att det blir lätt för personer som Andrew Tate att fånga in de unga killarna.  

– Ska jag välja de här som säger att jag är dålig eller de som vill mig väl? En Tate-person som dessutom lovar att om jag lyssnar på honom kommer jag få status, materiella tillgångar och tjejer. För många blir valet ganska enkelt.

Ändå tycker Shahab Ahmadian att överdrivet stor skuld läggs på sociala medier.  

– Unga kan tänka själva bara man ger dem det utrymmet. De växer upp i en ny tid där de lär sig att förhålla sig kritiskt till information. Jag tror att man behöver lita på att unga kan röra sig i olika världar, och att vi inte vinner på att bara peka ut det som är fel, då hamnar man i försvar.  

Gymnasieeleverna i Göteborg ser både att samhället och jämställdhetsrörelsen behöver bli bättre på att inkludera killarna, men Lovisa Boiwe menar att killar också själva måste driva sina frågor.  

– Män drabbas också av ojämställdhet på en massa sätt. Men om de inte känner sig inkluderande kan de inte bara säga att ”varför tar inte samhället tag i det som drabbar oss”. På samma sätt som kvinnor drivit kampen för sina rättigheter, får de driva på. Vi kan inte lösa alla era problem.