– Nu har vi folk från den röda sidan och folk från den blåa sidan. Nu har vi Stefan ­Löfven och Anders Borg i samma företag. Det ger en möjlighet att analysera dagsaktuella politiska frågor utifrån en lång kännedom om hur Sverige fungerar, säger han till Dagens Industri. 

Anna Tyllström, forskare som länge studerat påtryckar­branschen, säger att Stefan ­Löfvens övergång till lobbyismen ytterligare suddar ut gränserna mellan politik och näringsliv. 

– Han legitimerar den här karriärvägen och gör det ännu svårare att veta vad politiker pratar om när de säger någonting. Som i den nuvarande regeringen, när Lotta Edholm eller Ulf Kristersson säger någonting – säger de det med väljarnas bästa för ögonen, eller säger de det utifrån vad som är bäst för deras kompisar i friskolevärlden? Det blir svårare för gemene man att veta om våra folkvalda representerar oss eller tänker på de jobb de kan få sen. 

En del av svenska modellen

I Sverige är påtryckarbranschen både mycket större och mer oreglerad än i till exempel de andra nordiska länderna. Enligt Anna Tyllström kan en förklaring finnas i den svenska modellen med förhandlingar mellan parterna.

– En förklaring kan vara att vi i Sverige har en tilltro till den kooperativistiska idén att politiken och näringslivet gör upp om det som är bäst för oss medborgare. Det är ett stort industriellt kapital som länge har haft nära band till politiken.

– Vi har också en mer privatiserad välfärd i Sverige än i de andra nordiska länderna. Det är svårt att veta vad som är orsak och verkan, men det har med varandra att göra när gränserna mellan de två kulturerna suddas ut, fortsätter hon.

Fritt fram för många

Anna Tyllström kallar dem för pr-olitiker, de som växlar mellan att vara folkvalda och att vara anlitade som lobbyister, eller rådgivare som det heter på branschspråk. Och även om Stefan Löfven är det synligaste exemplet just nu så är det, enligt Anna Tyllström, ett större problem med alla de lokalpolitiker, politiska sekreterare och politiskt sakkunniga som kan förflytta sig mellan världarna helt utan regleringar. 

– Det handlar om hela det politiska systemet, särskilt på lokala nivåer. Vi kan ta mark­anvisningar i kommuner och de här jättestora upphandlingarna i regionerna som exempel. Hur ska vi veta att de går rätt till när den som tar de politiska besluten ena dagen sitter på andra sidan andra dagen?

Att den här typen av övergångar mellan politik och näringsliv är så vanliga är förklaringen till att Stefan Löfven, en slipad politiker med rötterna i fackföreningsrörelsen, ändå tar det här beslutet trots att det kan uppfattas som kontroversiellt, tror Anna Tyllström. 

– Det händer något med folk som har makt och som har de vissa människor runt omkring sig.

Löfven kan tänka: ”Eftersom sex av tio av människor omkring mig har gjort det här så är det okej. Och mina gamla kompisar, X, Y och Z, och dessutom Anders Borg är på Rud Pedersen, då kan så klart även jag gå dit”. I hans värld blir det ett legitimt val.