Födde på sämsta BB – polisanmälde efter skräckförlossning

Varje dag blir Idun påmind om skräckförlossningen. Fysiskt blir hon kanske aldrig återställd efter det som hände när hennes dotter föddes. Hon sprack, fick den allvarligaste gradens bristning, och förlorade livshotande mycket blod.

– Jag kan inte gå på toaletten, jag kan inte göra någonting utan att bli påmind, säger hon. 

Ändå är det inte det fysiska som satt djupast spår. Att den unga oerfarna läkaren som klippte gjorde det på fel sida – den där hon inte blivit bedövad. Att samma oerfarna läkare satte sugklocka och att läkarna sedan gjorde fler försök med sugklockan än praxis.

Att personalen använde så kallat yttre press, alltså att någon trycker mot magen så hårt det bara går för att få ut barnet. Att bristningen i underlivet inte syddes ihop korrekt utan gick upp. 

Det som sitter kvar djupast hos Idun så här i efterhand är bemötandet, säger hon. Både under och efter förlossningen. Hon har mött andra kvinnor som fått allvarliga bristningar men fått ett annat bemötande i vården.

– De lider fortfarande, men kanske har kunnat acceptera det som hänt och förstå varför. Vården säger till dem att man gör allt för att minska deras lidande. Jag känner att Akademiskas förlossning och kvinnovård har gjort allt för att förlänga och försvåra mitt lidande, säger hon.

”Ser mig som bråkig”

Dagens ETC berättade nyligen att Akademiska sjukhuset i Uppsala ligger i botten när det gäller kvinnornas egna upplevelser av sina förlossningar. Sjukhuset fick tidigare i år en kritikstorm emot sig i sociala medier. Startskottet var ett inlägg från Idun.

Hon vill inte ha sitt riktiga namn i tidningen, men vill gärna dela sin historia. 

– De ser mig som en bråkig patient istället för att se ett faktiskt problem i verksamheten. Det är väldigt sorgligt för det hade inte behövt gå så här. Om de bara hade lyssnat på mig, säger hon.

Hon har anmält händelserna under sin förlossning till Ivo, inspektionen för vård och omsorg, men i januari gjorde hon också en anmälan till polisen. Hon vill få svar på om något av det som skedde strider mot lagen och inte bara mot vårdens riktlinjer. Förundersökningen pågår fortfarande.

–  Jag tror tyvärr att det finns fler kvinnor än man tror som har de här upplevelserna, säger Idun.

När hon kom in till förlossningen i mitten av juni förra året såg allt bra ut, men efter några timmar blev värkarna svagare. Där någonstans börja historierna gå isär om vad som hände. Om man läser sjukhuset händelseanalys blev det snabbt bråttom att få ut dottern och därför fanns det inga alternativ och ingrepp gjordes utan Iduns samtycke. 

Men enligt Idun är det inte sant. Hon säger att dottern mådde bra när hon föddes och att det inte fanns någon indikation på att barnet var hotat. Idun har anlitat en rättsläkare som gått igenom  journalen och visat att värkarna inte varit svaga under hela förlossningen, som sjukhuset påstår, utan avstannat när hon var öppen sex centimeter. 

Enligt rättsläkaren Martina Olsson Frisks utlåtande finns det inget i journalen som tyder på att det var så bråttom. 

– Dokumentationen är väldigt dålig, säger hon till Dagens ETC.

 ”Förstod – gav inte samtycke”

Dagens ETC har tidigare varit i kontakt med Akademiska sjukhuset, som med hänvisning till patientsekretess inte kan kommentera kritiken men avdelningschefen Karin Ettemo sa att personalen vill att förlossningen ska bli en fin upplevelse för alla. 

– Sen är vi människor och inom vården händer det saker, sade Karin Ettemo.

Idun tycker att svaret är nonchalant. 

– Det är väldigt missvisande när de aldrig kunnat säga till mig att det här var ett misstag eller bett om ursäkt för det inträffade. I alla beslut från önskan om kejsarsnitt till val av smärtlindring blev jag ifrågasatt och kände mig omyndigförklarad. När de saknade samtycke försökte en chef rättfärdiga det med att jag inte förstod ingreppet, men jag förstod – jag gav bara inte samtycke men de tog sig rättigheter med min kropp ändå.