Strömstad är en av de kommuner i Sverige som har flest unga i arbete. En av orsakerna är att en högre lön lockar många till Norge. ”Vi lever i ett gränsland”, säger kommunalrådet.
Kommunalrådet Ronnie Brorsson (S) hejar glatt på en man i gul arbetsuniform och fortsätter fram mot kajkanten.
– Här borta är det gamla kallbadhuset, där vi har byggt en staty. Den måste du se, säger Ronnie Brorsson och pekar samtidigt som han drar åt kavajen lite hårdare.
Regnet piskar salt från vågorna. Stora segelbåtar gnisslar mot kajen och de norska turisterna är i dag mest unga män med ölbackar som hukar i vinden. Vinterjackor skyndar in i små butiker samtidigt som kommunalrådet visar stadens stoltheter.
Strömstad är på ytan det soliga undantaget som har jobb för alla unga. I statistiken gömmer sig dock de hundratals som valt att istället jobba i grannlandet.
”Vi lever i ett gränsland”
Ronnie Brorsson sitter sina sista veckor som kommunstyrelsens ordförande i kommunen med fem procents ungdomsarbetslöshet. I landet i stort ligger snittet på 15 procent, med toppar över 30. Han menar att det är handeln tillsammans med närheten till Norge som är anledning till de låga siffrorna, men säger att det inte bara är ungdomar som reser över gränsen.
– Jag tror att det framförallt är familjeförsörjare som pendlar. Vi befinner oss i ett gränsland här, med närheten till Norge och det är gynnsamt för kommunen och arbetstillfällena i stort, säger Ronnie Brorsson.
Att så många åker från Strömstad för att få ett mer välbetalt jobb i Norge kan vara en av orsakerna till att arbetslösheten också är låg i staden.
– Vi försöker tänka bort nationsgränsen. Precis intill oss ligger en region stor som ett Storgöteborg – fast i ett annat land, säger Ronnie Brorsson.
”Köper allt”
Men alla är inte lika överväldigade när dagens ETC frågar eftermiddagsflanörer på stan om närheten till Norge. ”De köper ju upp allting”, ”Norrmännen är överallt”, ”Det är så mycket bilar”, är några av kommentarerna. Men Barbro Larsson är glad över norrmännen. Hon har varit fiskehandlare och menar att hon inte skulle ha kunnat driva verksamhet alls om det inte var för norrmännen.
– Ser du fiskebutiken där på hörnet? Den drev jag i många år och hade hur många norrmän som helst som kunder.
Precis intill fiskebutiken går båtarna till Kosteröarna. Här löser flera hundratusen biljett varje sommar, berättar Ronnie Brorsson.
– Vi lever ju på turismen, så är det ju.
Han vill ändå gärna poängtera att Strömstad är mer än bara handel och turism. Det finns tillverkningsindustrier och massor med nyskapande småföretag. Men samtalet tycks hela tiden återkomma till handeln. Parkeringen utanför Systembolaget är full med uppåt ett hundratal bilar. Nästan alla är norskregistrerade.
Vågar pröva nytt
I Skee utanför Strömstad tar Camilla Skoog emot i sitt barndomshem, sista huset på en liten avtagsväg. Hon är tjugo år och en av många unga vuxna som tagit det andra alternativet – att söka lyckan i Norge. Varje vecka pendlar hon till Oslo för att jobba heltid på ett säljföretag. Hon registrerade sig på sajten sverige-norge.se där norska arbetsgivare kan söka svensk personal och i dag är hon provanställd och hoppas få stanna i Oslo.
– Jag trivs jättebra. Sen får vi se vart livet tar mig, men jag ser en framtid på det här företaget, säger Camilla Skoog.
Svårt att hitta bostad
Många av hennes vänner har gjort samma sak och söker arbete eller jobbar i Norge. Ett gäng olika företag, förutom ovan nämnda, specialiserar sig på att rekrytera just gruppen unga vuxna som vill jobba i Norge. Lönerna är högre på andra sidan och många arbetsgivare på norska sidan verkar ha ett gott öga till ambitiösa svenskar. Men för Camilla Skoog var den största anledningen en egen lägenhet. Hennes bror fick vänta i sex år på en egen bostad i Strömstad.
– Och att köpa någonting är jättedyrt. Norskarna kommer hit och trycker upp priserna på bostäder, eftersom de kan lägga flera miljoner. Det är tråkigt, Strömstad blir en spökstad på vintern, säger hon.
Vill vara behövda
Av Strömstads befolkning jobbar ungefär tolv procent i grannlandet. Det är i praktiken nästan 700 personer. En del pendlar, andra bor där tillfälligt, ytterligare andra stannar kvar där, som Camilla Skoog.
På arbetsförmedlingen i Strömstad chefar Catarina Sjöstrand. Även hon ser att närheten till Norge starkt påverkar att så många har jobb men samtidigt vill hon inte värdera det ena eller andra.
– Jag tror att ungdomar överlag tycker att det är underbart att få ett arbete och få tjäna pengar, precis som alla människor. Man vill ha en tillhörighet. Det gäller nog ungdomar oavsett om de jobbar i Norge eller Sverige, säger hon.
Störst tillväxt
Tillbaka på rundturen förklarar Ronnie Brorsson att de hela tiden måste tänka över gränserna. Han tror att regionen mellan Strömstad och Oslo är en av de starkaste tillväxtzonerna i Europa och att det bara är positivt att människor rör på sig.
– Det här är pulsådern in i EU, med en långtradare per minut över gränsen. Vi behöver ta bättre vara på det, bredda och samarbeta mer i detta gränsland. Vi jobbar till exempel för mer samarbeten mellan universiteten, säger han.
Hemma hos familjen Skoog dukar Camilla upp lussebullar och te bredvid adventsljusstaken.
Det blir inte så mycket uteliv för hennes del. Hon vill helst komma hem till familj och vänner över helgen efter intensiva jobbveckor. Enligt henne är det inget strategiskt val att arbeta utomlands, även om det kan ses som en merit.
Var det självklart för dig att söka jobb i Norge?
– Nej. Men jag har väl alltid varit en drömmare. Att jobba i Oslo känns som att man är någon annanstans men samtidigt ganska hemma. Och så kan jag åka hem över helgerna, så det är som en mjukstart.
Ronnie Brorsson smäller igen bildörren framför stadshuset. Det har börjat regna och gatan är folktom. Han är inte orolig över konsekvenserna när så många drar, utan menar att det jämnar ut sig. Femtio åker och femtio kommer tillbaka, säger han.
– Barnomsorg är en näringslivsfråga, brukar jag säga. Trivs du och ungarna så vill det mycket till att du skulle flytta. Kommunerna tänker fel när de bara tänker på jobb – man kan pendla till grannkommunen. Tre mil hit eller dit spelar ju ingen roll, säger Ronnie Brorsson.
– Gränserna finns ju egentligen inte, det är bara i våra hjärnor.
Hur märker du av närheten till Norge?
Agnes Ström, 26 år, student, Tanum
– Det är många norrmän på stan. Jag åker mycket till Norge också eftersom jag pluggar där.
