Farväl pappa

En dag i slutet av februari skrev min lillebror till mig. Han ville att jag skulle ringa till vår pappa. Han sa att det var viktigt, så jag ringde direkt. Pappa berättade att han var på Huddinge sjukhus och att de inte visste säkert än vad som var fel, men det var något med levern. Pappa lät glad. Han pratade om maten och att de tog väl hand om honom, men de var rökfascister. Han sa att han skulle bli frisk.

Från min barndom lyser några minnen just nu starkare än andra. Ett jag ofta återkommer till är att hänga med pappa i hans garage och se på när han irriterat försökte laga någon av alla de bilar vi haft, eller mecka entusiastiskt med en gammal moppe i klubbhuset som han hade tillsammans med några barndomspolare. Där satte vi också tillsammans ihop min första moped, som var större än jag själv. Det skulle bara vara originaldelar och jag fick lära mig att det viktiga var att leva upp till våra gemensamt satta värderingar, och att hitta likasinnade snarare än att anpassa sig till sin omgivning. Vi såg varandra som vi var.

Vill du fortsätta?

Bli prenumerant på ETC nyhetsmagasin!
Om du redan är det loggar du in här .