BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det finns svårigheter att utvärdera behandlingens effekt, framförallt av av statiska skäl. Men vi kan konstatera att återfallsfrekvensen är låg. Det är väldigt stigmatiserande att bli dömd för sexualbrott, och stigmat i sig kan verka avskräckande. Det kan vara en förklaring bland många, säger Cecilia Fielding.

Skapar socialt sammanhang

Gemensamt för många sexualbrottsdömda är att de ofta har svårigheter att tala om och hantera känslor, som till exempel ensamhet, ångest och ilska, menar Cecilia Fielding. Det är också faktorer som i sig ökar risken för återfall.

– Det handlar om att man har svårt med intimitet och svårt att upprätthålla intima relationer. Eller att man har dålig koll på var ens egna och andras gränser går, säger hon.

För att undvika en ond cirkel av ensamhet och ångestdämpande beteende så jobbar man mycket med att skapa ett socialt sammanhang för de dömda efter behandlingen.

– Problemet uppstår när den enda strategin att hantera jobbiga känslor är att använda sig av sex. Det kan ge en tillfällig lättnad, men om man bara har det att ta till så blir det problematiskt, säger hon.

En allmän uppfattning är att en brottsling måste erkänna sitt brott för att kunna gå vidare och lämna beteendet bakom dig. Men enligt Cecilia Fielding är det inte det viktigaste i behandlingen av sexualbrottsdömda.

– Att erkänna sexualbrott minskar i sig inte risken för återfall. Det är inte ett mål i sig att de ska erkänna. Men en del tycker att det är en lättnad att bli dömd, man vet att det man gör är fel och man kanske har försökt men inte klarat av att sluta, fast man vill. De har en större benägenhet att ta ansvar och erkänna, säger hon.

Rädsla bakom nekande

Men det finns också en grupp som absolut inte vill se sig som sexbrottslingar, och de brukar neka helt och hållet.

– Man känner ett behov av att skydda sin självbild. Och det är ganska naturligt när det gäller ett så skambelagt brott som sexualbrott. Ingen vill ju se sig själv som sexualbrottsling. Det finns mycket rädsla och skam bakom.

Cecilia Fielding understryker också att det är en väldigt heterogen grupp med många olika sorters förbrytare. De dömda kan också förändras under behandlingens gång och erkänna efter ett tag, det är en glidande skala.

– Motviljan att erkänna kan kopplas till rädslan att förlora vänner och familj, de har väldigt mycket att förlora på det, säger hon.

Behandling ger resultat

Men behandlingen är inte beroende av att de dömda erkänner. Det går att närma sig sexualbrottslingar via andra händelser och andra beteenden, berättar Cecilia Fielding. Behandlingen bygger på vanlig kognitiv beteendeterapi, KBT.

– Vi jobbar både med ökad självmedvetenhet och med färdighetsträning. Vi identifierar klientens problemområden och styrkor. Och tanke-, känslo- och beteendemönster som bidrar till klientens övergreppsbeteende, säger hon.

Kriminalvårdens behandlingsprogram finns både på anstalterna och ute i frivården. Det kan också bedrivas individuellt eller i grupp, och tiden kan skilja sig åt. Cecilia Fielding understryker att behandlingsprogrammet är helt evidensbaserat och följer aktuell forskning.

– Vi har stora möjligheter att skräddarsy behandlingen efter klientens specifika behov. Det är till exempel inte alla som passar att gå i grupp, och då har man möjlighet att gå enskilt. Men innehållet är detsamma, säger hon.

– Ju högre risk du har för återfall och ju större behov du har av behandling, desto mer intensiv och längre behandling behöver du ha. Vi ska inte överbehandla personer. Men de som behöver mycket behandling de ska få det.

Mörkertalet inom sexualbrott är stort. Statistiken på antal återfall bör också tolkas med viss försiktighet eftersom statistiken kan missa vissa brott. Det beror bland annat på att man bara mäter en period på tre år och att från det att domen vunnit laga kraft, alltså fastslagits efter eventuella överklaganden.

Definitionen av ett återfall är ”brott som begås under aktuell uppföljningsperiod och där klienten genom lagakraft- vunnen dom döms till en ny kriminalvårdspåföljd”.

Anmälningar

År 2016 anmäldes totalt 20 300 sexualbrott vilket är en ökning med tolv procent i jämförelse med 2015. De anmälda våldtäkterna ökade med 13 procent till, 6 720 brott.

Även anmälda brott om sexuellt ofredande ökade, till 10 600 brott (+21 procent), medan anmälda brott om sexuellt tvång, utnyttjande med mera minskade, till 1 290 brott (-10 procent) jämfört med föregående år.  

Antalet misstänkta personer 2016

(Förändring från föregående år inom parentes)

Ofredande: 11 100 (-3%)

Kvinnor: 2460 (-7%)

Män: 8610 (-2%)

Våldtäkt: 2 880 (+2%)

Kvinnor: 39 (0)

Män: 2 830 (+1%)

År 2016 misstänktes 35 personer per 100 000 invånare för våldtäkt, vilket i stort sett var samma nivå som året innan (+1 procent). Sedan 2007 har antalet per 100 000 invånare ökat med 6 personer eller 20 procent. Det bör dock noteras att det gjorts förändringar i sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft 1 april 2005.

Källor: Kriminalvården (KOS 2016) och Brottsförebyggande rådet (Kriminalstatistik 2016, Anmälda brott och misstänkta personer, slutlig statistik.)