Även 90 mil därifrån smärtar pojkens död. Inte för att Sanam Gharaee kände honom, men för att hon vet precis hur det känns när det värsta tänkbara inträffar. Och för att hon det senaste året kämpat för att just det här inte ska kunna hända. Det som hände hennes Tintin skulle inte få ske igen.

– För Tintins skull har jag tagit den här kampen, för att han ska få någon slags upprättelse, för alla andra barn och för alla mammor som hört av sig till mig och vädjat om hjälp, så har jag kämpat hela det här året för att något ska hända. Nu har ännu ett barn dött. Det är... det är fruktansvärt.  

”Hoppades ganska mycket”

Den nioåriga pojken dödades i måndags, den 8 januari. På dagen ett år efter att Sanam Gharaees åttaåriga son Tintin hittades död hemma i hans pappas lägenhet. Ungefär samtidigt som nyheten om ett dött barn i Södertälje kablades ut manifesterade Sanam Gharaee och föreningen hon startat, Lex Tintin, tillsammans med hundratals andra i flera svenska städer för att sätta fokus på att mer måste hända.  

– Det har gått ett år. Det lovades ganska mycket från politiskt håll då. Jag hade hoppats att man åtminstone hade haft en tidsplan nu. Regeringen har lagt fram utredningar, men sen då? När ska det hända något?  

I Tintins fall fanns det mängder av varningssignaler som Sanam Gharaee vädjade att socialtjänsten och tingsrätten skulle ta hänsyn till. Tintins uppväxt hade präglats av umgängestvister och av en pappa som misshandlade både honom och Sanam psykiskt. Tintin själv ville inte vara hos pappan, han var rädd för honom. Dessutom talade mycket för att Tintins pappa tänkt föra ut honom ur landet, efter att han gjort ett iranskt pass till honom. Trots det bedömde rätten att pappan hade umgängesrätt. Två timmar varannan lördag och söndag skulle de ses. Hur det har varit i fallet med pojken i Södertälje är inte känt, och Sanam Gharaee påpekar att hon inte vet om deras fall liknar hennes, men trots allt – ett barn har dött i sitt hem. Och sannolikt har han mördats av sin pappa.

– Att ett barn dödas i sitt hem utan att någon har känt till att det finns risker, att det inte är bra hemma, det är ganska osannolikt.

Två utredningar

Redan innan Tintins död tillsattes två statliga utredningar med målet att bekämpa våld mot barn, och stärka barns rättigheter i utsatta situationer. Den ena utredningen – Tryggare hem för barn – skulle också ge svar på hur barn bättre skyddas i tvister om umgänge, där den ena föräldern har varit våldsam eller utsatt familjen för allvarliga kräkningar. Båda utredningarna presenterades förra året, efter Tintins död. I samband med att utredningen Tryggare barn presenterades tryckte socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) på hur viktig frågan är:  

– För den här regeringen har barnens bästa högsta prioritet. Det är viktigt att barns trygghet går före föräldrarnas rätt. Ett barn ska aldrig behöva känna oro eller vara rädd för att han eller hon känner sig tvingad till att umgås med en förälder som barnet är rädd för, sa hon i ett pressmeddelande.

Diffusa förslag

Nu har det gått snart ett år sedan Camilla Waltersson Grönvalls uttalande. Saman Gharaee hade förhoppningar då. Hon hoppades på utredningarna, att de skulle innehålla förslag som minskar risken att fler barn drabbas. Men hon tycker inte att det blev så.  

– Allt är inte dåligt, men det saknas en massa saker. Många av förslagen är diffusa. Ska det verkligen bli förändring måste det vara tydligt, och inte som nu att mycket blir tolkningar. Jag är tveksam till om de förändringar som förelås hade räddat Tintin, säger hon.

Hon får medhåll av Olga Persson, ordförande för Unizon som driver kampanjen Stoppa tvångsumgänge, och länge har påpekat att våldsutsatta barn inte ska behöva tvingas till umgänge med sin förövare. Unizon sågade utredningen Tryggare hem för barn.  

– En viktig del av utredningen var den som handlade om umgängesrätt. Vi hade räknat med att ett antal situationer skulle pekas ut där umgänge är uteslutet med den ena föräldern. Istället föreslogs att det skulle göras en samlad bedömning från fall till fall. Just det som vi vet att tingsrätterna inte klarar av, säger Olga Persson.

Hon är också besviken över att det inte har hänt mer.  

– Vi står och stampar. Regeringen säger att den senaste utredningen nu bereds, och det klart att lagändringar tar lite tid, men mycket hade kunnat göras redan nu. Det finns mängder av kunskap om barn som utsätts för våld, om konsekvenserna av tvångsumgänge, om vikten av ordentliga riskbedömningar som socialtjänst, familjerätten, tingsrätterna, skulle kunna ta till sig av.

Vanligast med umgänge trots våld

Även Jämställdhetsmyndigheten tycker att utredningarna har brister. Mikael Thörn, enhetschef på myndigheten, pekar också han på delen om umgänget.

– Vi och flera andra remissinstanser var kritiska till den delen. Vi tog för givet att man skulle utgå från den erfarenhet, kunskap och forskning som finns och komma fram till skarpare förslag, säger han.

För Tintins del var frågan om umgänge central. Hade har inte tvingats träffa sin pappa skulle han kanske ha levt idag. Och även i många andra fall har det visats att brister görs när man ska bedöma om en förälder har rätt till umgänge. En granskning som Jämställdhetsmyndigheten gjorde 2021 visar till exempel att i nästan sju av tio domar fick båda föräldrar umgängesrätt trots uppgifter om våld. Mikael Thörn menar att ett grundproblem är att förälderns rätt att träffa sina barn väger tyngre än vad som är bäst för barnet.

– Så här har det varit länge. Att det finns brister i tvister när barn varit utsatta för våld har vi vetat i 20 år. Att barnkonventionen blivit lag verkar inte spela roll. Man ska se till barnets bästa, det är alla överens om, men då måste man också kunna argumentera för vad som är bäst för barnet, utifrån barnets behov och rättigheter. Som i Tintins fall, hur kom man fram till att umgänge med pappan var bäst för honom? Det är ett svek mot alla utsatta barn att vi inte har kommit längre.

Tiden bara går

En förbättring träder dock i kraft i april. Barn som bor i skyddat boende inte ska behöva träffa den våldsutövande föräldern. Mikael Thörn var med och gjorde utredningen som ledde dit.  

– Det är bra att den här förändringen införs nu, men det var sju år sedan den utredningen lämnades till regeringen. Man undrar om det ska behöva ta så lång tid när vi vet vilka allvarliga konsekvenser våld får. Det handlar om barn som far illa, i yttersta fall om dödligt våld.

Just det är även Sanam Gharaees rädsla. Att tiden bara kommer att gå utan att något händer. Att barn fortsätter utsättas för våld utan att samhället lyckas skydda dem. Att systemets brister släpper igenom ännu fler barn till en pappa som i värsta fall dödar dem.  

– Jag tror att många av de mammor som hör av sig till mig har en förhoppning att vi ska hjälpa dom så att det snart blir bättre, att de kanske inte behöver stå ut så länge till. Jag sa till Tintin, när du blir stor så behöver du inte, då kommer du inte behöva träffa honom. Men så fick han ju aldrig bli stor. Jag vill bara veta om det är ett år eller två år bort. Jag vill bara känna att det finns en gräns, en tid när jag kan veta att det kommer bli bättre för många av dem som är i samma situation som jag var i.