Inrikes.

2020-03-25 10:50
  • Till följd av coronakrisen riskerar Sverige massarbetslöshet. Samtidigt måste tusentals ensamkommande få fast jobb, annars får de inte stanna.  Bild: Stina Stjernkvist/TT
    Till följd av coronakrisen riskerar Sverige massarbetslöshet. Samtidigt måste tusentals ensamkommande få fast jobb, annars får de inte stanna.
  • Abbas Barati Bild: Privat
    Abbas Barati
  • David Ghanbari Bild: Privat
    David Ghanbari
Puffetikett
Dagens ETC

Ensamkommande måste hitta jobb – mitt i coronakrisen

Runt 20 000 varsel hittills i mars. Många spår nu att massarbetslöshet väntar till följd av coronakrisen. För tusentals ensamkommande innebär det en ökad oro – ska de få stanna i Sverige krävs fast anställning inom sex månader.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

David Ghanbari tar studenten om drygt två månader, Abbas Barati om åtta. Men för dem innebär inte studenten att en värld av möjligheter ligger framför. När studierna är avklarade gäller istället att hitta ett jobb. Vikariat och provanställning duger inte – de måste få en fast­anställning. Lyckas de inte med det inom sex månader efter att skolan har slutat kommer de inte att få stanna i Sverige. Då skickas de till Afghanistan. David Ghanbari och Abbas Barati är två av de cirka 7 500 unga som har fått ett tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige tack vare den nya gymnasielagen. Och två av dem som nu oroar sig över hur framtiden ska bli. I ett Sverige där varsel efter varsel nu läggs – på bara tre veckor handlar det om cirka 20 000 varsel – och där många plötsligt pratar om massarbetslöshet, har möjligheterna till en fast anställning knappast förbättrats.

– Det handlar om mitt liv. Jag vill egentligen inte tänka på det, men jag måste ju få ett jobb. Annars är allt jag har kämpat för här i flera år bara borta, säger Abbas Barati.

Han läser nu sin näst sista termin på Komvux. När han är färdig hoppas han få jobb som rörläggare eller inom VVS. Men bara att hitta praktikplats har varit svårt.

– Jag hörde av mig till massa ställen som sa att de inte behövde någon. Till slut fick jag en plats, men då kunde jag bara vara där tre av fyra veckor. Så att få ett riktigt jobb sedan vet jag kommer bli svårt, säger han.

Lovad provanställning

Nu hoppas Abbas Barati på att allt ska hinna bli mer som vanligt tills det är dags för honom att hitta ett jobb. Han har ändå ungefär ett år på sig. För David Ghanbari är det däremot mer bråttom. Studenten väntar redan i juni.

– Jag har blivit lovad en provanställning i tre månader på en bilverkstad. Om de anställer mig sedan kan jag få stanna i Sverige. Annars vet jag inte vad jag ska göra, säger han.

Både David Ghanbari och Abbas Barati är trötta på ovissheten. Och trötta på att behöva oroa sig. På att hela tiden behöva kämpa. Redan innan coronviruset kom och förändrade hela samhället tyckte de att kravet på fast jobb efter bara sex månader var alldeles för tufft.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

– Det är orimligt! Nästan alla jobb här i Sverige börjar med provanställning, men för oss räcker inte det. Att få ett långt kontrakt med en gång är jätte­svårt, säger David Ghanbari.

De är långt ifrån ensamma om sin oro. Varje dag möter Mikaela Berg Sonesson, verksamhetsansvarig på Ensamkommandes Förbund, många ungdomar som är i en liknande situation. För allt fler av dem närmar sig nu studenten, och därmed kravet om att hitta ett jobb.

– Oron var stor redan innan coronautbrottet. Nu är oron dubbel, många är rädda att de får svårt att klara skolan nu när undervisningen måste ske på distans, och de är också oroliga för att det kommer att bli ännu svårare att få ett jobb, säger hon.

”Totalt orimligt”

Mikaela Berg Sonesson tycker att lagen måste ändras. Det behovet fanns redan innan – och borde vara ännu mer självklart nu, menar hon.

– Det går inte att kräva tillsvidareanställningar i det här läget. Lagen hade behövts förändras ändå, eftersom kravet är totalt orimligt, men som det är nu måste man absolut ta bort anställningskravet. Konsekvenserna av att ha kvar det blir enorma, det skapar ett extremt stort lidande för de här ungdomarna.

Precis som många andra som har kritiserat gymnasielagen sedan den infördes i juli 2018 menar Mikaela Berg Sonesson att pressen på de unga som för några år sedan kom hit som ensamkommande blir för stor. Vissa ger upp.

– De har levt med stor oro och stress länge. Det påverkar de här unga personerna. Vi ser att den psykiska ohälsan ökar. Vi ser hur hoppet släcks hos vissa, hur de inte orkar kämpa mer.

Mikaela Berg Sonesson tycker att situationen för den här gruppen borde lyftas nu. Kravet om tillsvidareanställning borde genast tas bort. Men några sådana planer tycks regeringen inte ha. Migrationsminister Morgan Johansson (S) vill inte kommentera saken, enligt hans pressekreterare Adriana Haximustafa är det för tidigt att uttala sig om hur möjligheterna till permanent uppehållstillstånd kommer att påverkas.

– Men det faktum att de har en fullföljd utbildning stärker deras möjligheter på arbetsmarknaden, säger hon.

Hård konkurrens

Samtidigt ska ungdomarna konkurrera med alla de med arbetsmarknadserfarenhet som nu förlorar sina jobb. Och de ska också konkurrera med de som har fått tillfälliga uppehållstillstånd – även de måste få en tillsvidareanställning om deras uppehållstillstånd ska kunna bli permanent. Frida Olsson, programansvarig på stödföreningen Right to play, som hjälper ensamkommande att få jobb, tror trots allt att de unga ensamkommande har en chans. Att de inte ska sluta hoppas.

– Det klart att utmaningen är större nu, men vi har jobbat väldigt fokuserat de senaste veckorna för att ställa om efter de nya förutsättningarna, för att stötta de unga vi möter och hitta nya möjligheter. Det finns ju sektorer som har ökat behov av anställningar nu. De här ungdomarna har en väldig kraft och potential, och det inser förhoppningsvis arbetsgivarna också.

Uppehållstillstånd

Gymnasielagen

Trädde i kraft den 1 juli 2018, för att vissa ensamkommande skulle få en ny möjlighet till uppehållstillstånd, och få en chans att avsluta sina gymnasiestudier i Sverige.

Lagen gäller för alla unga som sökt asyl innan de fyllt 18 år, men som medan de väntat på besked hunnit fylla 18 år, och som studerar. Ett antal villkor till måste dock uppfyllas, som att man måste ha ansökt om asyl första gången den 24 november 2015 eller tidigare, och att man har fått vänta minst 15 månader på ett beslut.

Uppehållstillståndet gäller i 13 månader, innan det har gått ut måste den ensamkommande ansöka om förlängning.

Den som har fått uppehållstillstånd enligt lagen måste ha fått en fast anställning eller en anställning som varar i minst två år inom sex månader efter avslutad utbildning.

Ungefär 7 500 unga har fått uppehållstillstånd enligt gymnasielagen.

Tillfälligt uppehållstillstånd

Sedan juli 2016 gäller en tillfällig lag som begränsar möjligheterna att få uppehållstillstånd, det innebär bland annat att huvudregeln är att uppehållstillstånd ska vara tillfälliga.

Det tillfälliga uppehållstillståndet gäller i 1–3 år, därefter kan det förnyas.

För att det tillfälliga uppehållstillståndet ska bli permanent krävs fast anställning eller anställning som varar i minst två år.

Varsel

Fram till den 22 mars hade ungefär 20 000 personer varslats enligt Arbetsförmedlingen.

De flesta varsel har skett i Stockholmsregionen, därefter Västra Götaland och Skåne.

Tredje AP-fondens VD Kerstin Hessius är en av dem som varnat för massarbetslöshet, och ser en risk för en arbetslöshet på 20-40 procent.