Samtalet.

2017-06-03 16:00
  • ”Jag tror att jag har någon slags humorpotential”, säger Emma Frans. Bild: Emma Sundelin
    ”Jag tror att jag har någon slags humorpotential”, säger Emma Frans.
  • ”Alla starka känslor, men särskilt rädsla, gör en irrationell. Då går man gärna på de enkla populis­tiska lösningarna.” Bild: Emma Sundelin
    ”Alla starka känslor, men särskilt rädsla, gör en irrationell. Då går man gärna på de enkla populis­tiska lösningarna.”
  • ”Jag tror inte på allt min femåring säger och jag tror att det är lite så vi kommer att se på sociala medier i framtiden.” Bild: Emma Sundelin
    ”Jag tror inte på allt min femåring säger och jag tror att det är lite så vi kommer att se på sociala medier i framtiden.”

Emma Frans: ”Om ingen tror på vetenskapen kommer den inte överleva”

Forskaren Emma Frans om faktaresistens, alarmism och att vara en fransplainare.

Med en pappersmugg kaffe i ena handen börjar Emma Frans att gå uppför trapporna inne på Karolinska Institutet i Solna. Hennes titel står på glasdörren – postdoktor i medicinsk epidemiologi.

Det är här hon sitter. Forskaren, vetenskapsskribenten – däribland i form av en forskningsvärldens Viralgranskare på SvD:s ”Vetenskapskollen”, och förkämpen mot faktaresistens – @DrEmmaFrans som med sin skämtsamma jargong har fått över 29 000 följare på Twitter.

Slagfärdighet i sociala medierformat har gjort den dagliga tågpendlingen från Uppsala till Emma Frans ”guilty pleasure-tid”.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– Jag tror att jag har någon slags humorpotential, men sedan gillar jag också den omedelbara feedbacken med Twitter som man alltid får, säger hon.

Allt började med en nystartad blogg för fyra år sedan och att Emma Frans tog till sig av tips om vikten av att dela inläggen på sociala medier. Det lyckades inget vidare, konstaterar hon, men försökte då intala sig att det förmod­ligen berodde på att bloggformatet passerat sina glansdagar.

– Eller det kanske var min blogg som var jättedålig. Men jag inspireras av Qviberg och säger att det inte var mitt fel, det var för att bloggen var död.

Emma Frans hoppade av som gästkrönikör för Metro när tidningens dåvarande ägare Mats Qviberg hamnade i blåsväder efter en hårt kritiserad intervju med den högerpopulistiska tidningen Nyheter Idag. Hon berättar att det var ett självklart ställningstagande då hon även tidigare tagit tydligt avstånd från högerpopulistiska medier.

– Det är intressant också att någon som kommit så långt är så fruktansvärt osmidig. Han tror att han kan fräsa på hur som helst.

En fot hos allmänheten och den andra i forskarvärlden, det är så Emma Frans vill ha det. Från 140 tecken på sociala medier till tunga rapporter. Just nu bedriver hon flera forskningsprojekt, däribland om de negativa bieffekterna av p-piller.

– Jag har alltid trott att jag halkat in på ett bananskal, men så hittade jag ett gammalt brev som jag skrivit till mig själv när jag var jätteung, där jag skrev att jag ville bli forskare. Så fruktansvärt lillgammalt.

Efter den grundläggande universitetsutbildningen i biomedicin vid Uppsala universitet sökte Emma Frans ett jobb hon inte fick, och i dag inte vill ha, inom läkemedelsbranschen. Att rikta in sig på biologi blev också ett sätt att göra revolt mot föräldrarna, två psykologer från ”den gamla 70-talsflumskolan”.

– Jag kom ihåg att när jag var barn sa min pappa att ”schizofreni, det får man när ens föräldrar ger en dubbla signaler”.

Revoltperioder är över, men diskussionerna om vetenskapliga metoder har fortsatt. Men det är på familjemiddagarna i Uppsala, Emma Frans vill bli bättre på att prata inför stora folkmassor – kanske bli mer som sitt Twitter-jag. Och nej, om någon vill prata om hyperaktiva ungar och sockerchocker på ett barnkalas kastar sig Emma Frans inte gärna in i debatten, trots att hon har de vetenskapliga argumenten på sin sida.

– Jag är ganska konflikträdd. Det har jag tänkt att jag ska skriva en krönika om någon gång, hur det är att vara en konflikträdd folkbildare.

Istället tar Emma Frans strid på nätet mot larmrapporter och faktaresistens. Hon startade nyligen Twitterkontot Alternativa flashar, @altflashar, där hon länkar till positiva nyheter om allt från växande björnstammar till ökad livslängd bland hiv-positiva.

– Vad gör de som vill sprida budskapet om att allt går åt helvete? Jo, de fokuserar väldigt mycket på de hemska händelserna. Mitt konto är hårdvinklat, för visst händer det hemska saker också, men det är tänkt som en motvikt mot alarmismen.

Vad gör det med oss att bara nås av negativa nyheter?

– Jag tror att man blir rädd och starka känslor påverkar vårt kritiska tänkande. Alla starka känslor, men särskilt rädsla, gör en irrationell. Då går man gärna på de enkla populistiska lösningarna. Det gör att vi är ute och släcker bränder som inte finns, istället för att fokusera på hur vi löser de stora utmaningarna som mänskligheten står inför.

Twitterkontot pryds av ett citat, ”Det sägs att jorden är rund. Men känns det verkligen så?”, en anspelning på Jimmie Åkessons tal i Almedalen:

”Arbetslösheten sjunker, sysselsättningen ökar, tillväxten är hög, exporten ökar ... Allt är på väg åt rätt håll. Känns det så? Det gör inte riktigt det, va?”

– Det tycker jag verkligen kapslar deras evangelium. ”Det spelar ingen roll vad fakta säger, för det känns så här och det är känslan vi måste utgå från.”

– Vissa partiers idéer är ganska långt från vetenskapen och då förklarar man istället krig mot den.

Alarmism är också temat på den bok som Emma Frans just nu skriver för bokförlaget Volante. Arbetstiteln är ”Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams”, förhoppningen är att den ska finnas ute i bokaffärerna i september.

– Huvudfokus är på larmrapporter. Hur ska man förhålla sig till studier som säger att blåbär skyddar mot cancer eller att gojibär är det farligaste som finns?

När Emma Frans nyligen talade på manifestationen March for science i Stockholm tog hon upp att folk gärna söker, och lättare uppfattar, information som bekräftar den egna tesen. Hon menar att det därför är viktigt att arbeta proaktivt – det är svårt att bli av med en felaktig uppfattning när den väl satt sig. Själv önskar Emma Frans att folk kopierade forskningsvärldens sätt att ta till sig fakta – kolla flera källor, ställ krav på kvalitetsnivå och var beredd på att få din världsbild omkullkastad.

Även om Emma Frans tycker att det är positivt med ett kritiskt förhållningssätt är hon oroad över den minskade respekten för vetenskapen. Hon tror att en del av problemet är att forskningskulturen är konkurrensutsatt – man tävlar om anslag och publiceringar i prestigefyllda tidningar, som särskilt uppmärksammar sensationella fynd.

– Syftet är att höja kvaliteten men resultatet blir ofta det motsatta. Och det finns inte längre tid till att kommunicera med allmänheten.

– Jag tycker att det är ett extremt misslyckande för oss forskare. Vi kan ta fram hur många effektiva mediciner och vacciner som helst, men om folk vägrar ta dem så betyder det exakt ingenting.

Hon tar upp sin smartphone.

– Det finns ett Youtubeklipp på astrofysikern Neil deGrasse Tyson där han ungefär säger att ”det spelar ingen roll om folk inte tror på vetenskapen, den funkar ändå”. Det älskar folk. Det är lite som Hans Roslings ”jag har rätt och du har fel”. Jag respekterar Hans Rosling och Neil deGrass Tyson, men det finns något problematiskt med den attityden. Om ingen tror på vetenskap så kommer vetenskapen inte att överleva.

Emma Frans tal på March for science tog avstamp i attentatet på Drottninggatan. ”Spring, de skjuter där borta”, sa någon och Emma Frans, som var i närheten, sprang. När hon sedan kollade på nyhetsuppdateringarna kunde hon konstatera att medierna missat sin chans att inte sprida rykten på det sätt som gjordes på plats och i sociala medier. Hon tror att den klickdrivna journalistiken kommer att resultera i en ekonomisk förlust för medierna när folk inte längre upplever informationen som tillförlitlig. På sikt tror hon däremot att folk kommer bli bättre att se vilka källor som är pålitliga.

– Jag tror inte på allt min femåring säger och jag tror att det är lite så vi kommer att se på sociala medier i framtiden.

Emma Frans menar att alternativa fakta och fake news är modeord som det har gått inflation i. SVT:s debattprogram har hon slutat titta på då diskussionerna blivit för uppskruvade. Nyligen stängde hon av tv:n då två debattörer stod och kallade det den andra sa för alternativa fakta.

– Jag tror inte att pratet om alternativa fakta är någon slags relativism där man tror att det finns flera sanningar. Jag tror inte att alla plötsligt har gått och blivit filosofer.

– Det används jättekonstigt och det blir en konstig debatt att hela tiden skylla på att motståndaren ger alternativ fakta. I det flesta fall finns det en objektiv sanning, det är töntigt att låtsas om något annat.

Själv råkar Emma Frans sällan ut för personangrepp, men helt förskonad är hon inte. Då rör det sig ofta om äldre män som ska berätta ”om hur det egentligen är” och påpeka att hon ser ung ut – vad vet hon, egentligen?

– Det kan jag bli jätteledsen över. På ett sätt kan jag tycka att det är värre än när någon på Twitter kallar mig för jävla pk-fitta, det rinner bara av mig.

Emma Frans har uppmärksammat fenomenet mansplaining på sina sociala medier – det vill säga när män förklarar saker, på ett ofta nedvärderande sätt, utan att ta hänsyn till att åhöraren kan ha större kunskaper i ämnet.

– Jag skrev ett blogginlägg som visar på att det finns vetenskaplig evidens på att män kommer till tals mycket mer och att män överskattar sin förmåga, Då fick jag väldigt mycket svar från män som förklarade att det inte var så, det blev en lite kul grej omkring det.

Efter det har hon har gett sig själv en ytterligare titel. Forskare, vetenskapsskribent – och fransplainare. Fransplaining är också namnet på hennes podcast, som just nu ligger på is på grund av tidsbrist.

– När jag fransplainar tar jag mig friheten att skjuta lite från höften – jag betraktar omvärlden genom mina vetenskapliga glasögon. Det är befriande eftersom jag i många andra sammanhang behöver kommunicera på ett sakligt och korrekt sätt.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Emma Frans

Ålder: 35 år.

Bor: Uppsala.

Familj: Man och två barn.

Intressen: Vara i skogen, hänga med familjen, dricka vin, träning och läsa böcker.

Senast lästa bok: ”Peak” av K. Anders Ericsson.

Senast sedda tv-serie: ”The handmaid’s tale”.