Så sammanfattas syftet med Tidöavtalets – det vill säga det drygt 60 sidor långa slottsavtal som de tre regeringspartierna och Sverigedemokraterna kommit överens om inför landets kommande styre – direktiv kring punkten ”migration och integration”.

Jag är rädd för konsekvenserna av de beslut som politiker fattar.

Förslag på förslag radas upp som enligt kritiker av allt att döma syftar till att göra Sverige mindre attraktivt för den som kommit hit som flykting eller invandrat av andra orsaker:

Skärpta krav för medborgarskap. Begränsning av rätten till tolk. Slopade välfärdsförmåner som barn- och bostadsbidrag för den som ännu inte är svensk medborgare. Visitationszoner. Möjlighet att återkalla uppehållstillstånd och att utvisa den som uppvisar ”bristande vandel”, som till exempel missbruk, prostitution och ”otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet”. 

– Jag är rädd för konsekvenserna av de beslut som politiker fattar, säger Hagi Farah, före detta medborgarvärd som arbetat med barn och unga i Järva­området sedan flera decennier, angående det 60 sidor tjocka Tidöavtalet som offentlig­gjordes i fredags.

Dagens ETC träffar honom i Rinkeby, ett av de utsatta områden där invånarna med regeringens aviserade politik förmodligen kommer att få det tuffare.

Det är ingen som frågar oss invånare om vad vi tror om förslagen som läggs fram.

Enligt Farah tycks politikerna som nu tar plats i regeringen respektive som dess stödparti i sin iver att lösa problemet med en allt våldsammare kriminalitet ha missat en viktig sak. Att fråga civilsamhället som finns i området – församlingar, kyrkan, moské, föräldrar, idrottsföreningar, nattvandrare, de som satsat mycket tid och kraft, de som vet bäst vad som behöver göras – vad de själva tycker och tänker om hur denna kriminalitet bäst trycks tillbaka.

– På kommunal nivå, på regional, på statlig – det är ingen som frågar oss invånare om vad vi tror om förslagen som läggs fram. 

Istället pekar han på ­behoven av ökad ekonomisk standard för de mest utsatta. 

– Människor i utsatta områden behöver hjälp. Vi har också fått dyrare mat, dyrare el, dyrare bensin. Staten måste hjälpa de människor som ligger på gränsen. Men istället är det tvärtom. Nu ska taken sänkas för ersättningar. Och normen för försörjningsstöd har inte ändrats på flera decennier. Men till och med Konjunkturinstitutet har sagt att de svaga hushållen måste ha hjälp.

Det påminde mig om franska revolutionen

Klyftorna har vuxit

Ett av många problem enligt Farah är att folk inte lever – de över­lever i första hand. 

– Klyftorna i Stockholm har vuxit oerhört. När covid-19 ­drabbade Sverige fick stora företagare stöd, men inte vi, trots att vi betalar skatt som alla andra. Vi jobbade hårt under pandemin, och vi kunde inte jobba hemifrån. Och nu ska villaägare få ersättning för sina kostnader för el, men vi får ingen. 

Såg du söndagens Agenda i SVT där Jimmie Åkesson förklarade att icke-medborgare inte kan vänta sig samma förmåner som medborgare, och att en bra utgångspunkt är att de slipper dö?

– Ja, det påminde mig om franska revolutionen och Marie Antoinette när hon undrade varför folk protesterade över att de inte hade bröd när de ju ­kunde äta kakor. Ingen av dagens politiker bor i hyresrätt eller har under 20-30 000 kronor i månaden. De lever i en annan värld.