Magdalena Andersson och Ulf Kristersson sätter sig i Harpsundsekan. De ror en vända på sjön framför statsministerns massiva rekreations- och representationsbostad. Sedan badar de bastu. Sedan äter de sill. Sedan kommer de fram till att ”så här gör vi”.

Så hade det åtminstone sett ut om Martin ”E-type” Erikson fick bestämma. Han anser att problemen Sverige står inför kräver ett samarbete mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Och gärna fler partier. Alla behöver ro åt samma håll. 

– Då får vi en mycket snabbare lösning än att de krigar och kastar smörja på varandra. Det är inte konstruktivt, säger han. 

Och lägger till:

– Det här känns som en intervju man kommer ångra hela livet. Jag ska inte prata politik, du lurar mig att prata politik!

”Tycker det är hemskt”

Vi ses på Aifur, Martin Eriksons vikingarestaurang två trappor ner från kullerstenen och souvenirbutikerna i stockholmska Gamla stan. På väggarna är vildsvinshudar uppspända, i taket hänger en replika av en forntida begravningsbåt. Flera av långborden är rekvisita från riddarfilmen ”Arn – tempelriddarna” från 2007.

Själv har Martin Erikson en skjorta i khaki, en vit t-shirt med dödskalletryck och det långa håret i en tofs. Blicken är vänlig och öppen. 

Nyligen deltog han i ett upprop tillsammans med en lång rad svenska artister, däribland Karin Dreijer, Ghost, Håkan Hellström och Per Gessle. Syftet var att protestera mot regeringens neddragning av anslaget till landets studieförbund. Minskningen – en tredjedel – väntas leda till att 20 000 svenskar förlorar sina replokaler, enligt branschorganisationen Studieförbunden.

Men plötsligt har vi åtta barn som ska göra saker i en ganska liten stad i Mellansverige.

– En kompis son spelar i band och blir av med sin replokal på grund av ändringarna. Jag tycker det är hemskt. Jag har varit ung själv, det fanns gäng som sysslade med både knark och inbrott i sommarstugor. De var ganska nära kompisar till oss. Men vi var helt upptagna med att spela i band, säger Martin Erikson till Dagens ETC. 

Från noll till åtta barn

Generellt tycker han att det finns för lite fritidsaktiviteter för ungdomar. Det är inte som det var förr, med scoutkår och seglarläger. 

– Det har inte skrämt mig förut för jag har levt mitt liv och spelat musik och inte haft någon familj. Men plötsligt har vi åtta barn som ska göra saker i en ganska liten stad i Mellansverige. Kvällstid är allt stängt. 

Sedan några år tillbaka bor Martin Erikson i Vadstena tillsammans med sin fru Melinda Jacobs, familjehemsmamman som uppmärksammades i samband med att hon tog sig an fyraåringen Esmeralda Gustafsson, i medierna kallad Lilla hjärtat, som senare dödades av sin egen mor. I huset bor Jacobs tre biologiska döttrar och fyra familjehemsplacerade barn. Och lilla Izadora, som Martin Erikson och Melinda Jacobs fick 2023. 

Då var han 57 år. I år fyller han 60. 

Hur känns det?

–Jag har levt med en ganska tung åldersångest. Men det var en av de finaste gåvorna jag fick av min dotter Izadora, när hon föddes försvann 90 procent av den här åldersångesten, säger Martin Erikson. 

– Fast det hugger till i hjärtat när du säger 60. 

Kände sig som en förlorare

Barnlösheten, åldrandet, karriären. Det finns en scen som väver ihop de olika ångestkällorna i trådar av magiskt tänkande. Den utspelar sig en tidig morgon i april 1994. Erikson, då 29, kände att det började bli dags. Han kände sig som en ”loser”. Nu måste han slå igenom. Efter att ha jobbat hela natten körde han i sin rostiga Volkswagen Passat över Tranebergsbron i Stockholm. I fickan hade han en låt, en lovande sådan, producerad av Denniz Pop och med sång av Nana Hedin. I soluppgången bad han högre makter om hjälp. Lovade att offra allt: familj, hälsa – rubbet. 

Och genombrottet kom. ”Set the world on fire” spelades överallt. Listetta följde på listetta och Martin Erikson turnerade världen runt. Kungen av eurodisco hade intagit tronen. 

Men familjelivet uteblev. 

– Man kan väl idag undra om det var ett så jävla bra byte när man sitter här över 50 och inte har några barn, sa han i podcasten Värvet 2020. 

Nu har han alltså äntligen sin egen lilla Izadora, och dessutom en fru och mängder av bonusbarn. Och en megakarriär i bagaget. Åldersångesten är inte lika påtaglig. 

Fast den finns där. Tanken på hur gammal han kommer att vara när barnet tar studenten är ”horribel”, säger han i Aftonbladet. 

Nu är uppgiften att hålla sig frisk, säger han till Dagens ETC. 

Kompis med Kristersson 

En svartlackad hästdroska klädd i björkris, rosor och brudslöja. En strålande Martin Erikson klädd i guldfärgad Draculakostym. Melinda Jacobs i stort, rosa Marie Antoinette-hår. Och mitt emot dem statsminister Ulf Kristersson och hans fru, prästen Birgitta Ed, som nyss vigt paret. 

För två år sedan sågs bröllopsbilderna av hela svenska folket och ledde till kritik från oppositionspolitiker. De tyckte att statsministern borde ägna sig åt att bekämpa gängkriminalitet istället. I närtid hade inte mindre än sju dödsskjutningar på tio dagar ägt rum. 

Jag brukar säga att jag är en stor anhängare av partiet som man traditionellt röstar på om man har bondgård.

För flera år sedan, innan han var statsminister, engagerade sig Kristersson i Lilla hjärtat-fallet, berättar Martin Erikson. Det är därifrån de känner varandra. Paren ses ibland men pratar aldrig politik. 

– Birgitta och Ulf står oss väldigt nära. Men det är ju som människor. De är väldigt väldigt varma, generösa, roliga, intresserade och intelligenta människor. Det kan man aldrig få för mycket av. 

Engagerade sig mot kärnkraft

Själv berättar Erikson aldrig vad han röstar på, säger han.

– Men jag brukar säga att jag är en stor anhängare av partiet som man traditionellt röstar på om man har bondgård, säger han, och går bak i restaurangen för att hämta en kopp kaffe. 

Centerpartiet, alltså. 

Men genom livet har han varit över hela den politiska kartan, säger han och sätter sig vid långbordet igen. 

– Jag var ledare i en studiecirkel mot kärnkraft ett tag och var en väldigt imponerad miljöpartist i början – tyvärr inte längre. Jag tycker inte att de har hållit linjen.

En ko råmar. Ett sms. Hade den gamle centerledaren Thorbjörn Fälldin levt hade det varit hans signal, skämtar Martin Erikson. 

Tidörösten?

Han svarar inte på om han är nöjd med vad regeringen åstadkommit. Egentligen vill han inte prata politik alls. Ämnet gör honom märkbart nervös och han är noga med att få läsa sina citat innan publicering. 

– Jag är så otroligt tacksam och ödmjuk för att jag fortfarande får vara E-type, åka på turné, sitta här med er på min egen restaurang. Jag är otroligt engagerad för jag läser tidningen från morgon till kväll. Men min musik och det jag gör är opolitiskt. Aifur är opolitisk. 

Till Svenska Dagbladet antydde han 2022 att han hade för avsikt att rösta fram Tidöregeringen. 

– Det är dags för ett regeringsskifte. Inte bara för att det kommer närmare min politik, utan för att ledningen i Sverige måste förändras. Hade Ulf haft åtta år på sig och det såg ut som det gör nu så hade jag sagt samma sak, det här går inte. Då hade jag röstat på sossarna, sa han då.

Spelar man med de demokratiska regler som finns så ska man bli hörd.

Kasta ut rötäggen

Nu nekar han till det. 

– Jag tror jag skämtade eller babblade lite för mycket bara.

Vad anser du om SD-samarbetet?

– Jag anser … Åh, här får man hålla i hatten. Det blir fel demokratiskt om vissa partier inte får vara med, om man nu demokratiskt har röstat fram dem. Spelar man med de regler som finns, vilket många andra högerextrema partier inte gör, då ska de bort. Men spelar man med de demokratiska regler som finns så ska man bli hörd, tycker jag.

Anser du att SD spelar efter de demokratiska reglerna?

– De politiska partier vi har är godkända i grundlagen. 

Det är Nordiska motståndsrörelsen också. 

– Men vem ska bestämma vad som är rumsrent? Det kan vara så att min bildning inte räcker till. Men jag är väldigt demokratiskt lagd. Demokratin är a och o för mig, säger han, och lägger till:

– SD är inget parti som skrämmer mig. Det har skrämt mig lite grann. Men jag ser att man jobbar jättehårt på att få bort de där rötäggen och extremisterna och de här som kastar ur sig rasistiska grejer. 

Kollektivavtalsfejd på vikingarestaurangen

Kvällstid spelar ett liveband på Aifur med de medeltida instrumenten vevlira och krumhorn. Det är allsång. Det blåses i horn. Kort sagt: det är liv och rörelse. 

Nu är klockan strax efter 10 på förmiddagen. Restaurangen är tom sånär som på en anställd som dukar borden. Tom på folk, vill säga. Den är full av saker som Martin Erikson samlat på sig genom åren. En tron med snidat varghuvud. Träkistor, vikingasköldar, svärd. Restaurangchefen bjuder Dagens ETC:s reporter på en honungssmakande mjöd. 

För ett antal år sedan hamnade Martin Erikson och den dåvarande ordföranden för Hotell- och restaurangfacket Jenny Bengtsson i bråk. Bengtsson hade på sin blogg uppmanat läsarna att inte gå på kändiskrogar som saknade kollektivavtal. Aifur var en av de utpekade. I sitt svar kallade Martin Erikson henne för ”lilla tjejen” och ”primadonna”, något han senare bad om ursäkt för. 

– Jag tyckte att det var lite förmätet att hylla vissa restauranger bara för att de hade kollektivavtal. Jag blev lite ledsen och irriterad och uttryckte mig klantigt och så blev debatten plötsligt någonting annat.

Ingen piska som viner

Efteråt ordnade han kollektivavtal för sina anställda. 

– Jag skämdes så mycket för att jag uttryckte mig så dumt, så jag kände: ”Släpp det där”, säger han. 

– Men jag tycker det var lite fånigt för om man pratar med våra anställda … De ringer ju mig, alla har mitt nummer. Det är en sådan liten verksamhet så vi behöver inte vara anslutna.

Behöver någon något, exempelvis ta ledigt, får de det, förklarar Martin Erikson. 

– Vi har jobbat ihop i 15 år. Det är ingen piska som viner här nere.

Tillbaka till hårdrocken

Före E-Type-eran var Martin Erikson trummis i thrash metalbandet Maninnya Blade. Sedan ett par år är han tillbaka i hårdrocken med metalbandet Dampf, där han sjunger som det vitmålade alter egot A-Tron. 

Han hade hoppats på ett bättre mottagande, rent kommersiellt. Dampf möjliggörs fortfarande av E-Type-pengar.

– Det andra gör man för att det är roligt. Man får inte en krona om man åker på en hårdrocksturné när man är ett litet band. Och då ska man ta datumen från E-Type-grejen, och det är de som betalar hela kalaset. 

E-Type är i hög grad ett levande projekt. 

– Vi gör 45, 46 gig i sommar. Just nu träffar vi olika duktiga låtskrivare och producenter och ser om man kan få liv i lite ny E-Type-musik också. 

Om man hade kunnat leva på luft, hade du spelat mer hårdrock då?

– Nej, jag har haft otroligt kul med E-Type-grejen. Jag har fått göra min dröm och har inte behövt följa några regler. 

Inte ens eurodiscgenren följde han rakt av. Medan Aqua glatt och sorglöst sjöng om att vara någons ”Barbiegirl” gick E-Types låtar i dramatisk moll. 

– Men hade man vunnit en miljard på lotto hade man kanske åkt på en turné med Dampf. Det är nya låtar. E-Types låtar gjorde jag för mellan 20 och 30 år sedan, säger Martin Erikson, och lägger till:

– Det är klart som fan att man hade velat spela det nya.