BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Episoden återberättas av Sverker Gustavsson i en artikel i Statsvetenskaplig tidskrift 2010. Det blev ingen konsultgenomdriven nyliberal omgestaltning av den högre utbildningen den gången, men samtalet förebådade något. Något som steg för steg håller på att bli verklighet. Universiteten är på väg, från att ha styrts med en stor grad av akademikerinflytande, till att bli allt mer vd-styrda, som företag och detta är en del av en marknadifiering av den högre utbildningen.
Sverker Gustavsson är i dag professor i Statsvetenskap på Uppsala universitet.
Han menar att Macchiarini-skandalen är en mycket dramatisk konsekvens av utvecklingen, men att samma sak händer i det tysta, med mindre dramatiska konsekvenser.
Vad är det som händer i det tysta?
– Det som händer i det tysta är att lärare frestas att godkänna studenter som inte håller måtten, på grund av ekonomiska incitament och i forskningsdelen innebär det att man tummar på kvalitetskrav för att skaffa sig anslag. Det är kärnan. Ett alltför långtgående ekonomiskt sätt att resonera som undergräver professionen.
– Och det är också meningen att det ska undergräva professionen. För man tror inte att det går styra ett företag eller myndighet om det inte går att sätta sig över vad de anställda säger.
Sverker Gustavsson menar att akademisk liberalism, snarare än ekonomisk liberalism måste styra verksamheten.
– Den akademiska liberalismen, som jag menar det, är att chefen har inte alltid rätt. Bra och dåligt avgörs i ett ordnat samtal mellan insatt kollegor. Det är inte så att chefen kan komma och säga hur vi ska göra. På universitet har det varit argumentet som räknas. Det är det som menas med kollegialitet, forskarnas och lärarnas inflytande över verksamheten. Och den sitter trångt när man organiserar universiteten som om de vore företag. Det meningsfulla med universiteten är att de är en kritisk instans i samhället, som tar fram vad som är sant oavsett vad som är ekonomiskt eller politiskt riktigt. Organisationen är sanningssökande och då kan den inte organiseras hierarkiskt.
– Universiteten är ju urgamla organisationer, fortsätter han, de har ett drag av socialism över sig. Om man med socialism menar att det är de som är på verkstadsgolvet som bestämmer och det är det som har varit störande.
Det som har hänt nu, menar Sverker Gustavsson, är att det ekonomistiska tänkandet har tagit överhanden, framför det akademiska samtalet.
– I allt för stor utsträckning har det varit mönsterbildande. Det handlar om att bli effektiv i den banala bemärkelsen av att publicera så mycket som möjligt, examinera så många som möjligt och dra in så mycket pengar som möjligt. Det finns en föreställning om att universiteten blir bättre om de jagar pengar.
– Vi har fått en tillväxt av controllers och ekonomiskt utbildade personer som utgår från resultatmått av de enklaste slag. Samma mentalitet som när man inom polisen mäter effektivitet i att räkna pinnar utifrån hur många alkoholblåsningar man lyckas göra. Men en komplex brottsutredning går inte att mäta.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Vi zoomar ut till den internationella nivån med hjälp av Ylva Hasselberg, ordförande i Professionsförbundet och professor vid Ekonomisk-historiska institutionen på Uppsala Universitet, för att få syn på den globala trend utvecklingen inom den svenska universitetsvärlden är en del av.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det här är ganska kända fenomenen, som internationellt sett går under rubriken "Academic capitalism" eller "Globalized privatization regime". Det har funnits forskning sedan slutet av 90-talet om de här fenomenen, berättar Ylva Hasselberg.
– Om vi tittar på 80-talet. Ekonomin i hela västvärlden skakar efter oljekriserna på 70-talet, fortsätter hon.
– Offentlig sektor utses till boven som slukar ekonomiska resurser i många västländer. Tillväxtperioden 1945-1975 är över. Då börjar storföretagen att outsourca sin forskning. Alla de stora megaföretagen hade tidigare stora forskningsavdelningar. Men framåt 90-talet börjar man lägga ner dem. Och vem ska göra forskning då? Då är det universiteten som ska göra den forskning som storföretagen behöver för att kunna göra pengar.
– Det man gör då är att man börjar man göra om lagar och regelverk i hela västvärlden för att det här ska hända. I USA ändrar man patentlagstiftningen, vilket gör att universiteten kan tjäna pengar på sina patent och sådant som går att kommersialisera.
Den utvecklingen har vi inte riktigt haft i Sverige. Men vi har en drivkraft mot att större delen av forskningen har att göra med näringslivet.
Och när det gäller utbildningen, menar Ylva Hasselberg, att universiteten har blivit ett arbetsmarknadspolitiskt instrument.
– Unga människor som man inte hittar arbete för, de vill man ha in som studenter, så att de inte ingår i arbetslöshetsstatistiken. Universiteten har blivit en avstjälpningsplats. Det andra är att man har börjat inse att universiteten är ett bra redskap för att skapa humankapital, som behövs i den moderna "kunskapsekonomin". Dessa två utvecklingar sammantaget har gett stora förändringar i utbildningen. Det finns mindre krav på att vi ska ge allmänbildning, bildning eller fördjupning och kritiskt tänkande. Att vi ska lära ut något som har att göra med medborgarideal eller sådant. Vi ska nu lära ut saker som arbetsgivarna har nytta av.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Ylva Hasselberg sammanfattar att idealet för universiteten ändrats till att både forskning och högre utbildning ska serva näringslivets intressen och vara ekonomiskt hållbart.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det är ett legitimt anspråk att man vill ha offentliga resurser väl använda. Men när det gäller forskning så kan man inte bestämma att det ska komma ut något visst. Det finns en logisk omöjlighet. Hela poängen är ju att man letar efter något som man inte vet vad det är. Vet man vad man letar efter är det inte forskning, då är det utvecklingsverksamhet. Om jag säger till dig att du ska ställa en forskningsfråga och komma på svaret inom sex månader och det viktiga är att det blir klart inom den tiden, då kommer du att försöka besvara en lättare och mindre fråga.
Ylva Hasselberg lyfter fram genomströmningsreformen, 1993, av den borgerliga regeringen, när finansieringen lades om och en studentpeng baserad på registreringar och utexamineringar, så kallad genomströmning, infördes.
2011 genomfördes den så kallade autonomireformen som tog bort de delar av högskoleförordningen som slog fast det kollegiala inflytandet – forskarnas och lärarnas inflytande över verksamheten – över exempelvis tjänstetillsättningar.
Vem bestämmer nu då?
– Det bestämmer varje universitet själv. Det blir som Monty Pythons lopp för inkontinenta. Alla drar åt olika håll. Man kan bestämma att rektorn ska bestämma väldigt mycket, som på KI, eller att man vill behålla de gamla arrangemangen. Det har vi gjort i Uppsala, vi har behållit våra fakultetsnämnder som tillsätter professurer. I fallet med Paolo Macchiarini har tillsättningen och förlängningen av hans tjänst, trots information om bristande meriter, kritiserats.
Akademiker har skrikit sig hesa
Autonomireformen låter ju, på namnet, som något som ska ge högskolor och universitet ökad frihet, varför är det inte detsamma som ökad akademisk frihet?
– Det är inte frihet för forskaren, det är inte frihet för doktoranden eller kollegiet. Det handlar om att man skapar mer hierarki. Det har varit mer betoning på linjeorganisation. Man förstärker hierarki och gör den mer företagslik. Mer autonomi för de som har toppbefattningar i universitet och högskolor och mindre autonomi för alla andra.
Det har förstås inte varit tyst om detta. Akademiker har skrikit sig hesa om hur utvecklingen urholkar kvalitet och vetenskaplighet. Flera böcker och forskningsantologier har publicerats, och flera kritiska artiklar har gått i de stora dagstidningarna. Ändå var huvudinriktningen i en SOU som kom förra året att utvecklingen med det minskade kollegieinflytandet bör dras ännu längre. Baserat på vittnesmål från ett antal styrelseordföranden slår man fast att lärar- och studentrepresentanter har svårt att se till "hela lärosätets bästa" och föreslår följaktligen att den den av högskolelagen som slår fast lärar- och studentrepresentation i styrelsen ersätts med formuleringar om att dessa grupper har rätt att utse ledamöter i styrelsen. Varför en styrelse utan student- och lärarrepresentanter bättre ska kunna avgöra "lärosätets" bästa framgår inte.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Patrik Hall, professor på Malmö högskola, skrev 2011 bok om de ökande inslagen av managementbyråkrati och New public management i offentlig förvaltning. Han slog då fast att managementbyråkratins hot mot högskolan bland annat är ökad byråkrati och fokus på yta och image, snarare än innehåll.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Han beskriver hur New public management ökat inom högre utbildning i och med kvalitetsstyrning, som utgår från kvantitativa mått, linjestyrning där rektorn får större inflytande och krav på ständig effektivisering.
– Ett exempel på det är att anslagen inte uppräknas i samma takt som lönerna ökar. Så att man utgår från att alla myndigheter ska göra rationaliseringar och bli effektivare hela tiden.
– Under väldigt lång tid har man från flera olika håll velat styra mer. Innan 60- och 70-talet fanns ju ingen sådan kontroll och styrning, man förlitade sig på akademins eget system för granskning. Så det är ju nytt det här med styrning via kvalitetsstyrning.
Vad får det för effekter?
– Byråkratin växer, det blir ett avstånd mellan ledning och personal. Vi är inte på samma nivå längre. Det ökar misstron. Många anställda känner sig maktlösa, säger Patrik Hall till ETC.
Sverker Gustavsson, uppsalaprofessorn, tror att Macchiarini-skandalen kan bli en vändpunkt. Han pekar även på att vi nu har en inrikesminister, Ardalan Shekarabi (S), som talar om en offentlig sektor bortom New public management, som skulle styras mer av en tillitsprofessionalism, att man litar på yrkesutövarnas omdöme.
– Det återstår att se om folk börjar förstå att man är på fel på spår. Kommer man att göra några reformer för att återreglera detta? Autonomireformen måste baxas tillbaka ett steg. Men jag är hoppfull.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
