Detta är regeringens feministiska storsatsning och en välbehövlig sådan. Men knappt ett ord nämndes om en av de största, av politik konstruerade, jämställdhetsfienderna i modern tid: det svenska pensionssystemet.

En genomsnittlig kvinnas pension är 67 procent av en genomsnittlig mans.

Skillnaderna mellan män och kvinnors inkomster är ännu större bland pensionärer än bland lönearbetare. Fler än 150 000 kvinnor lever på en pension som är under EU:s fattigdomsgräns. 57 procent av kvinnorna har garantipension, medan motsvarande siffra för männen är 14 procent.

Att pensionen är en jämställdhetsfälla för kvinnor är allt annat än en djärv slutsats som knappt någon av våra riksdagspolitiker kan vara omedveten om. Tyvärr är även stora delar av politikerkåren samstämmig vad gäller lösningen på problemet.

Högerns, socialdemokratins och stora delar av fackföreningsrörelsens analys av ojämställdheten i pensionskuvertet är i dag densamma: kvinnor arbetar för lite.

Det är därför med arbetslinjen vi ska få bukt med ojämställda pensioner. Det är med mindre vabb och föräldraledighet vi ska lösa löne-glappet mellan könen. Om kvinnor bara kunde jobba lite mer skulle ojämställdheten snart vara ett minne blott, lyder analysen.

Och visst, kvinnor jobbar färre timmar än män, utanför hemmet. 29 procent av alla kvinnor i Sverige jobbar deltid, jämfört med endast 11 procent av männen. Kvinnor är fortfarande hemma betydligt oftare med små och sjuka barn. Detta är välkända faktum.

Men om vi låter analysen stanna här kommer vi få vänta länge på jämställda pensioner. Flera generationer närmare bestämt. Därför måste den kompletteras.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Förutom att traditionella kvinnoyrken behöver uppvärderas och lönerna höjas måste vi skapa arbetsvillkor för kvinnor som gör det möjligt att arbeta fram till pensionen utan att tvingas ner i tid för att kroppen inte ska klappa ihop.

Vi måste också reformera pensionssystemet grundligt. Det pågår just nu ett arbete på regeringsnivå för att göra pensionerna mer jämställda, men viktiga remissinstanser slår larm om att projektet just nu lider akut brist på radikala idéer.

Vi behöver kraftiga förstärkningar av inkomstpensionssystemet så att ett helt arbetsliv ger en bra pension även för kvinnor som jobbar deltid. Så länge vi har ett arbetsliv som trasar sönder kvinnokroppar kommer kvinnor välja livet och hälsan. Så länge vi har en barn- och äldreomsorg som går på knäna kommer någon vilja kompensera bristerna av omtanke för sina barn och anhöriga. Det är alldeles naturligt och faktiskt ganska vackert. Och att denna ”någon” oftare blir en kvinna än en man i ett samhälle som fostrar tjejer och kvinnor till kännande varelser och pojkar och män till liv i känslomässig fattigdom krävs ingen master mind för att förstå.

Det krävs heller ingen examen från Handelshögskolan för att begripa att något akut måste göras. Men en sådan har Magdalena Andersson, som levererar en ny höstbudget nästa vecka.

Vi har snart levt 15 år med här pensionsöverenskommelsen. Utfallet blev inte som vi tänkt. Ingen ska tvingas leva i fattigdom efter ett helt arbetsliv. Ett system som straffar individer med fattigdom för att de har tagit störst socialt ansvar i familjen, vårdat barn eller anhöriga är ett system att revidera. Gör om, gör rätt.