Många berättade om hur de försökt få hjälp av socialtjänst och polis när deras barn hamnat i kriminalitet, men utan att få den hjälp de behövt. Andra har barn som inte själva varit inblandade, men som ändå skjutits.

– I utredningen för min son står det ingenting om att han tillhörde någon kriminell gruppering. Han var lugn och han var emot våldet, men polisen säger att han var på fel plats vid fel tidpunkt.

Libaan Warsame är ordförande för organisationen Stoppa skjutningarna i Stockholm. Han hoppas att mötet kan vara en del av en förändring.

– Men våldet kan bara stoppas vid samverkan mellan föräldrar, polis, politiker och samhället. Det är det vi arbetar för.

Vill träffa ministrar 

På mötet finns representanter från Miljöpartiet och från Liberalerna. Tanken var att även justitie­minister Morgan Johansson (S) skulle deltagit i mötet, men han fick förhinder.

– Vi hade verkligen hoppats att ministern skulle komma idag, men jag vill säga att även om han inte kunde det idag så vill vi träffa honom och även statsministern framöver.

Många på mötet upplever att de inte blir hörda, att de vänt sig till polisen för att få svar men att det enda svaret de får är att det inte finns tillräcklig bevisning.

– Vi vet vilka som mördat våra barn, vi ser gärnings­männen gå fria på gatorna och vi har berättat för polisen vilka de är, men de får gå fria medan våra barn är borta för alltid. Vi lever i en rättsstat, det borde inte fungera så här, säger en mamma vars son mördats.

Hon får medhåll. En förälder lyfter att polisnärvaron är hög i området där hon bor, och det finns gott om övervaknings­kameror.

– De övervakar oss, de ser när jag går och köper mjölk. Hur kan de inte veta vilka som skjuter? frågar hon.

Flydde krig – nu är sonen död

Muhubo Maali Said förlorade sin son för bara två veckor sedan.

– Han var 18 år, och han hade inte begått något brott. Jag har inte fått några svar från polisen om varför han mördades eller vilka som dödade honom, säger hon.

Hon säger att många föräldrar upplever en oerhörd maktlöshet och att de inte tas på allvar.

– Jag har flytt från krig och kom hit för att få leva i fred. Nu är min son död och jag upplever att politikerna inte gör tillräckligt för att lösa det här. Jag har samma känsla nu som när jag flydde från mitt land, jag lever i en verklighet som jag inte kan fortsätta leva i.

På slutet av mötet ställer sig även områdespolisen Rissa Seidou upp. Hon säger polisen ofta måste fylla i för andra instanser och stötta anhöriga och hjälpa dem att komma vidare. Hon nämner systrar som slutar gå till skolan och blir sittande hemma.

– Vem tar ansvar för dem? undrar hon.

Märta Stenevi, språkrör för Miljöpartiet, är med på mötet. Hon säger att det inte går att diskutera politiska åtgärder i riksdagens kammare eller i en i tv-studio utan att också möta föräldrarna och den sorg de lever med.

– Jag är bekymrad och förfärad när jag hör personer här, att man upplever att ens röst inte får höras. Att barnen och föräldrarnas sorg inte räknas lika mycket. Här har vi under så många år reducerat dessa händelser till politik och till beskrivningar av skeenden istället för att se människorna. Det gör det lätt att se åt sidan, och då kan vi inte ens låtsas som att vi har någon jämlikhet i samhället, säger hon.