– Varje morgon när vi vaknar hoppas vi, i dag kanske vi får veta något, säger Samar Wissi.
En sak har i alla fall hänt sedan vi sågs senast. I det lilla rummet på asylboendet Englagård står nu en tv och en dvd-spelare.
– Jag hittade dem bland soporna här utanför, berättar Samar.
– Jag frågade om jag fick ta med dem. Ägaren sa att det inte är säkert att de fungerar, men att det var okej. Så vi bar hem dem.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Hon ler stort. Familjen har varit utan tv i sju månader så den här möjligheten till förströelse är välkommen. Det finns ingen antennsladd men via vänner, som de har lärt känna på de handarbetsträffar som kyrkan arrangerar på asylboendet, har de fått några dvd-filmer. Grease, Hitta Nemo och några andra barnfilmer ligger i byrålådan.
– Nu kanske vi kan låna några filmer på biblioteket också och lära oss mer om Sverige och om språket, säger Samar.
Tillfälligt boende
Enligt Migrationsverkets krav på boenden för asylsökande ska det egentligen finnas tv-apparater i gemensamma uppehållsrum, där det ska gå att titta på SVT, TV4 och fem ytterligare kanaler, gärna på de asylsökandes modersmål. Men tv-apparaterna på Englagård har varit trasiga länge.
Englagård, som från början är ett retreat med fokus på healing, medium och att prata med änglar, har sedan i höstas ett avtal med Migrationsverket som så kallat tillfälligt boende. De asylsökande finns nu i ena delen och healingkurserna i den andra. I Migrationsverkets eget underlag till avtalet står det att de asylsökande i första hand ska bo i vanliga lägenheter. Den här typen av boenden är en tillfällig lösning och asylsökande ska flyttas till andra boenden så fort det finns plats. Men det finns ingen plats och dagarna går.
– Varje måndag när Migrationsverkets personal är här frågar vi; finns det någon lägenhet för oss. Men de säger bara nej. Nu har vi fått en adress av en familj som ska flytta från sin lägenhet i Laxå, kanske kan vi få flytta dit, säger Samar.
Bor trångt
Enligt Migrationsverkets krav ska varje person ha fem kvadratmeter i sitt sovrum. Det har inte familjen Al Khalaf, snarare tre kvadratmeter. I huset bor åtta familjer i var sitt rum och 13 ensamstående i ytterligare fyra rum. Totalt är det 46 personer i huset. På fyra toaletter.
– Det är alltid kö. Särskilt när barnen ska till skolan på morgonen, säger Samar.
På eftermiddagarna när alla barnen är hemma efter skolan igen är ljudnivån i huset så stark att det inte går att föra ett vanligt samtal utan att höja rösten. Det blir så när väggarna och dörrarna är tunna. Och för Samar är det här inte bara jobbigt så som det skulle vara för alla som tvingas bo, utan till och med farligt. Samar har epilepsi och har de senaste två veckorna haft två anfall.
– Jag har haft sjukdomen i 14 år. Jag vet vad jag ska göra för att undvika anfall. I Syrien aktade jag mig alltid för höga ljud, stora folksamlingar och kraftigt solljus. Här kan jag inte undvika ljuden, berättar hon.
Hon har inte heller fått några nya mediciner trots att hon nu har varit i Sverige i sju månader. Hon tar fortfarande den medicin som hon hade med sig från Syrien. Åtminstone den ena. Den andra har tagit slut. Samar plockar fram sina läkarintyg och recept från Syrien. Innan de lämnade landet tog de hjälp av en auktoriserad översättare för att översätta alla dokument till engelska. Men den svenska vården har inte godkänt dokumenten och läkaren vill inte skriva ut nya recept. För några veckor sedan var Samar på sjukhuset för att göra alla tester igen. Nu väntar hon, väntar på resultatet, väntar på mediciner. Under tiden gör hon vad hon kan för att undvika nya anfall.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag har inte ätit i matsalen på sex månader. Barnen får ta med mat i en plastlåda som jag får värma här på rummet, säger Samar.
”Vi hade tur”
Migrationsverkets avtal med Englagård gäller egentligen 110 platser. Nu bor här över 140 personer. 140 personer som bara kan vänta.
– Vi hade tur som kom i början av september. Vi fick de sista tiderna för intervjuer hos Migrationsverket. De som kom i oktober har fortfarande inte ens fått påbörja sin utredning, säger Samar.
Ahmad Al Khalaf har under sin väntan ansat hela trädgården omkring boendet inför våren. Han pekar på planteringar och på klätterrosen där de första bladen börjar skymta. Boendets ägare försåg honom med verktyg.
– Det här är sådant som jag jobbade med förut. Jag gör vad som helst för att få dagarna att gå, säger Ahmad.
För några månader sedan följde han med en av svensklärarna på asylboendet till Västanå gård som ligger granne med boendet. Det är en gård som sysslar med kycklinguppfödning. Ahmad förklarade att han är bonde och att det här är precis vad han vill jobba med. Gården ägare lyssnade på Ahmad och såg på hans sätt att hantera djuren att han har rätt erfarenhet.
– Så fort du kan språket kan du få jobba här, sa han till mig. Jag önskar att jag skulle kunna få lära mig språket när jag jobbar, det skulle vara mycket lättare för mig än att sitta i en lektionssal, säger Ahmad.
Krävs uppehållstillstånd
Flera av de boende på Englagård har kontaktat arbetsförmedlingen för att få en möjlighet till praktik eller jobb. Men svaret har varit detsamma för alla. De måste ha uppehållstillstånd först. De måste fortsätta att vänta.
– Häromdagen låg jag här inne och vilade och hörde de andra prata utanför fönstret. De sa att Sverige kanske gör så här, låter det ta tid, för att inte fler ska komma hit. Kanske är det så det är, säger Samar.
