Inrikes.

2018-08-18 15:00
  • Vänsterpartiet köpte Bruksgården i Degerfors 1990, ett hus som bland annat varit personalrum åt tjänstemän på järnverket. I partiets valanalys från 2010 beskrivs Bruksgården som ett hus som alla har en relation till. Bild: Kjell Vowles
    Vänsterpartiet köpte Bruksgården i Degerfors 1990, ett hus som bland annat varit personalrum åt tjänstemän på järnverket. I partiets valanalys från 2010 beskrivs Bruksgården som ett hus som alla har en relation till.
  • Degerfors Tord Grip (senare assisterande förbundskapten för såväl Sverige som England) kämpar om bollen mot randiga Djurgårdsspelare 1964. Bild: Pressens bild/TT
    Degerfors Tord Grip (senare assisterande förbundskapten för såväl Sverige som England) kämpar om bollen mot randiga Djurgårdsspelare 1964.
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

Degerfors – en av Sveriges rödaste kommuner

Vänsterpartiet har styrt Degerfors i åtta år, med mer än 40 procent av rösterna. ETC åkte till den gamla bruksorten för att ta reda på framgångsreceptet.

Termometern på kommunhuset i Degerfors visar på 29 grader. På torget utanför sitter några svettiga själar som inte har lyckats ta sig till stranden. Receptionisten ser förvånad ut när jag frågar efter kommunalrådet Peter Pedersen.

– Har ni bestämt träff? Jag har inte sett honom här.


Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  


Det är inte så många vare sig politiker eller tjänstemän som rör sig i huset. Peter Pedersen själv skulle ha varit ute på en båttur med familjen om det inte var för den här intervjun.

– Det känns som de flesta väntar på att valrörelsen ska komma igång, säger han samtidigt som vi går igenom de tomma korridorerna upp till fikarummet för att hämta vatten och kaffe, i den prioritetsordningen.

Ökade med 20 procentenheter

Degerfors är en bruksort, och som brukligt för bruksorter har den varit socialdemokratisk. Arbetarna på järnverket var med i Jern- och Metall­arbetareförbundet, som var med i LO, som anslöt alla sina medlemmar till Socialdemokraterna. Så att jobba på bruket innebar för de allra flesta att vara sosse.

I valet 2010 ökade Vänsterpartiet med 20 procentenheter och fick 48,6 procent av rösterna, vilket var tillräckligt för att få egen majoritet i kommunfullmäktige eftersom Sverigedemokraternas stol stod tom. Det innebar också att Socialdemokraternas långa maktperiod i kommunen var över.

– Det var en kombination som jag ser det av att vi förde fram frågor som berörde många människor, de tyckte det var bra förslag och hade förtroende för att vi kan genomföra det vi lovar, och sen att den dåvarande Socialdemokratiska majoriteten inte lyssnade utan körde på med förslag som inte hade någon som helst folklig förankring, säger Peter Pedersen, som är kommunalråd sedan 2011 och kommunstyrelsens ordförande sedan 2016.

”Vi kom inte med tomma floskler”

De socialdemokratiska förslagen han pratar om var att flytta järnvägsstationen till centrum och att bygga en ny gymnasieskola i Folkets hus. Vänstern var kritiska och krävde att huset skulle få vara kvar som en mötesplats, och hävdade att en flytt av stationen både var kostsam och riskerade att minska antalet tågstopp i kommunen. Ett annat löfte som vänstern hade 2010 var att inte lägga ner kommunens två byskolor.

– Vi kom med väldigt konkreta och genomförbara krav, och inte med tomma floskler om att vi vill ha en bättre skola eller att vi vill ha det bättre för alla, säger Peter Pedersen.

Ett annat förslag, som onekligen gick hem i en stad där vägen ut i världen har gått via fotbollsplanen, var att upprusta fotbollsanläggningen Stora Valla. Svenska fotbollsförbundet hade höjt arenakraven för klubbarna som skulle spela elitfotboll, vilket gjorde att huvudplanen på Stora Valla behövde få fler sittplatser. Dessutom lovade vänstern att anlägga en träningsplan med uppvärmt konstgräs.

Fotbollen har en central plats i analysen av vänsterns framgångar i Degerfors, men Peter Pedersen tycker att den i bland överskattas. Han påpekar att partiet gick fram i alla val utom ett mellan 1973 och 2010.

– Ofta brukar det ses som att det var något slags under kring fotbollen det här, men det var inget som hände över en natt.

Vänsterpartiet lyckades genomföra det mesta av vad de hade lovat och fick förnyat mandat att styra kommunen 2014. Även om de backade så blev de ändå överlägset största parti med tio procent mer än sossarna.

Fotboll, stål, musik och kärlek

På centralen i Degerfors finns en skylt som, förutom att informera besökaren om att Degerfors satsar på fotboll, stål, musik och kärlek, även skryter med några kända personer som satt orten på kartan. Majoriteten är kopplade till fotbollen, exempelvis Gunnar Nordahl, Ola Toivonen, Tord Grip och Olof Mellberg, och några är musiker som Nisse Landgren och  Monica Forsberg. Men längst ner på listan finns ett namn som kanske förvånar i en stad som var synonym med socialdemokratin innan Vänsterpartiet tog över, nämligen förra socialministern och ledaren för kristdemokraterna Göran Hägglund. Båda hans föräldrar arbetade på bruket, men var inte politiskt aktiva. Själv hittade han dåvarande Kristdemokratisk samling när han började intressera sig för de stora rättvisefrågorna på gymnasiet, och han var med och blåste liv i en avsomnad lokalavdelning av ungdomspartiet. Att vara kristdemokrat i Degerfors var dock att kämpa i motvind, och när han som 19-åring blev erbjuden jobb inom partiet gick flyttlasset till betydligt blåare Jönköping.

– Utan att dra några paralleller i övrigt, men hade man kompisar som hade blivit fotbollsproffs och fick göra på heltid vad de tyckte var roligt så tänkte jag att jag fick ta möjligheten att jobba med politik som jag tyckte var roligt, säger Göran Hägglund.

Även om han inte har bott i Degerfors sedan 1978 har han följt utvecklingen i kommunen. Han säger att han har förståelse för att Vänsterpartiet vill satsa på fotbollen som är viktig för ortens identitet.

– Det är klart att jag fattar att man vill lyfta fram fotbollen, och ser ett hopp där. För vi har alla sett de här tynande bruksorterna där man har en dyster befolkningsutveckling, säger Göran Hägglund.

Utanför fotbollsmuseet vid Stora Valla sitter Eva-Lena Hedberg och Birger Vikander. De är båda aktiva i Degerfors IF genom pensionärsföreningen som fungerar som fotbollsklubbens allt-i-allo. De är här och fikar i princip varje dag när fotbollsmuseet är öppet. Med i pensionärsföreningen är även Peter Pedersens föregångare som kommunstyrelseordförande, Roland Halvarsson, och det skämtas om att när någonting behövs ringer Halvarsson till Pedersen så är det klart.

”Vi jobbar på alla fronter”

Birger Vikander är socialdemokrat, och vill gärna se ett skifte i kommunstyret efter valet. Eva-Lena Hedberg tycker dock det fungerar bra, och när vänstern tog makten efter valet 2010 arbetade hon fortfarande inom skolan.

– Det blev lättare att arbeta efteråt. Det kändes som de lyssnade mera, säger hon.

Birger Vikander är ovillig att gå in på några detaljfrågor kring politiken, vilket kanske är ett tecken på det som sticker ut mest vad gäller Vänsterpartiet i Degerfors. Nämligen att sossarna och inte borgarna är den främsta motståndaren. Det gjorde att det exempelvis var helt otänkbart för vänstern att använda det centrala kampanjmaterialet 2010 med  Lars Ohly (V), Mona Sahlin (S) och de miljöpartistiska kommunalråden på bild. I stället gjorde de hyperlokala kampanj­affischer. Vid tågstationen var budskapet att den inte skulle flyttas till centrum, vid Strömtorpsskolan fanns affischer om att den inte skulle läggas ner, och vid brandstationen var slagordet att stationen inte skulle slås ihop med Karlskoga.

Att det hyperlokala går hem i en ort som Degerfors är inte så konstigt. Det är en ort där kanske inte alla känner alla, men åtminstone många känner många. Och precis som att Roland Halvarsson är engagerad i Degerfors IF försöker Vänsterpartiet ha medlemmar som är engagerade i olika delar av lokalsamhället.

– Vi jobbar på alla fronter, vi försöker delta i det som sker i samhället. Vi har personer i partiet som är aktiva i olika idrottsföreningar, i teatergrupper, i filmklubbar och där håller vi inte på att diskutera att vi är vänsterpartister hela tiden, men vi finns på plats och är med och jobbar och det tror jag har betydelse, säger Peter Pedersen.

Han tror att vänstern i stort kan dra lärdomar från Degerfors, att om de kan få 40–50 procent där, så är det möjligt i andra kommuner också. Han säger sig också vara besviken över att den centrala partiledningen inte har visat större intresse för deras framgångar, men att det kanske beror på att avståndstagandet från sossarna inte skulle vara möjligt på riksnivå.

Så vad är det för lärdomar som finns att hämta för vänstern i kommunen? Mycket handlar om att släppa beröringsskräcken för olika epitet, det är ok att bli kallad för populist, och som vänsterpartist bör man definitiv bli kallad för socialist, menar Peter Pedersen.

– För mig är populism i negativ bemärkelse att man lägger förslag som man inte har någon aning hur man ska genomföra eller finansiera, utan man gör det bara för att locka röster. I positiv bemärkelse är populism att man lyssnar på människor, vågar ifrågasätta saker och ting, och sedan genomför det man har lovat.

SD största hotet

På lokal nivå handlar det exempelvis om att rädda byskolorna och att inte sälja ut det kommunala energibolaget, på statlig nivå är det frågor som att stoppa vinster i välfärden och att möjliggöra för gratis kollektivtrafik. Även om det ”är svårt att genomföra socialismen i en kommun” så ser Peter Pedersen det som vänsterns uppdrag att presentera vänsterlösningar på politiska problem. Då måste det finnas en ideologisk ryggrad att luta sig mot.

– Partiet måste visa framfötterna. Om någon kallar mig socialist eller marxist blir jag inte upprörd, jag är ju det. Och om inte jag tror på det och vågar framföra det vem ska då göra det? Jan Björklund är liberal hela tiden och Annie Lööf är extra liberal, och vi måste våga stå för att vi står för en annan politik.

Vänstern får inte vara rädda för att borgerligheten ska komma med anklagelser om diktatur och Kina och Sovjetunionen, menar Peter Pedersen

– Att vara socialist för mig innebär att det ska bli mer och inte mindre demokrati. Vi har en borgerlig demokrati med fri rösträtt, men någon ekonomisk demokrati har vi ju inte.

Som kommunalråd i en liten kommun är det en ständig kamp att få budgeten att gå ihop, vilket i bland gör det svårt att vara alltför visionär. På statlig nivå tycker Peter Pedersen dock att det är precis det som vänstern måste vara, det bör vara ok för staten att till exempel låna pengar till järnvägsinvesteringar om det är det som krävs för att klara klimatomställningen.

– Vi har ett ramverk för ekonomin som är totalt styrt av EU:s ramverk och som går ut på att vi ska hålla överskottsmålen. Det är som riggat för borgerlig politik, säger Peter Pedersen

– Jag tycker det är lite för mycket det här räkna, räkna, räkna. Våga var lite visionär och höj blicken!

Sverigedemokraterna har för närvarande två mandat i kommunfullmäktige i Degerfors. Under mandatperioden har de lagt totalt fyra motioner, alla under det senaste året. Men trots att de alltså inte lade en motion på tre år i kommunfullmäktige är det sannolikt Sverigedemokraterna som kommer att vara det största hotet mot Vänsterpartiets dominans. I kommunalvalet 2010 fick Sverigedemokraterna 6,6 procent av rösterna, men i riksdagsvalet röstade 14,4 procent av Degerforsborna på partiet som där fick klart fler röster än vänstern som bara fick 8,1 procent.

– Sverigedemokraternas intåg i politiken kommer ställa till det på många platser i landet, och vår strategi har varit att vi håller tillbaka Sverigedemokraterna bäst genom att föra en väldigt tydlig vänsterpolitik, säger Peter Pedersen.

”Kan vi så stannar vi gärna i Degerfors”

Flyktingmottagandet, särskilt under hösten 2015, är för alla mindre kommuner en utmaning och en möjlighet. Det handlar om att ordna boende och plats på förskola och skola för de nyanlända, men det är även en chans att vända en dyster befolkningstrend. Kommunerna får statligt bidrag i två år för att ta emot flyktingar, och sedan gäller det för en kommun som Degerfors att ge dem möjlighet och viljan att stanna.

– Vi ska inte säga att det inte finns några problem med flyktingmottagandet, men vi ska ha vänsterlösningar på det och visa att vi har en väldigt sned åldersfördelning i Sverige. Så om vi gör det här på rätt sätt så kan det här vara en oerhörd tillgång för Sverige på sikt att vi får in en massa människor, inte sällan med bra utbildning, yngre och i medelåldern, säger Peter Pedersen.

Vid ett picknickbord på en av innegårdarna i stadsdelen Bruket sitter Samar Mousa. Hon och hennes man och två barn kom från Syrien för nästan fyra år sedan. Samar Mousa är nöjd både med sonens förskola och dotterns skola, och hon säger att det är lättare att komma in i ett mindre samhälle som Degerfors. Inför höstens val kommer hon att läsa in sig på de olika partierna.

– Det är en rättighet att rösta men det innebär också ett stort ansvar, säger hon.

Nu går både Samar Mousa och hennes man på SFI-kurser, Svenska för invandrare, i grannkommunen Karlskoga. På frågan om familjen ska stanna i Degerfors svarar hon som väldigt många i en mindre ort.

– Kanske att vi måste flytta om vi får jobb någon annanstans eller om vi ska börja läsa på universitet, men kan vi så stannar vi gärna i Degerfors.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

DIGITAL PRENUMERATION

FÖRSTA MÅNADEN GRATIS!

Läs alla artiklar från nyhetsmagasinet ETC utan kostnad. Därefter är priset 63 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom ETC till din mejl, fredag och söndag. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Beställ” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter