I Svartedalsskolan i Biskopsgården i Göteborg har samhällskunskapsläraren Louise Lindblom dragit igång ett skrivprojekt i årskurs åtta. Eleverna har fått berätta fritt om sina egna känslor inför hemorten, som för många i Sverige främst är känd för gängkriminalitet, skjutningar och droghandel.
– När man gör en sådan grej så vet man aldrig vart det tar vägen. Men det kom fram både korta och långa texter. Många beskriver sitt område som inte bara elände utan något de är stolta över, säger Louise Lindblom.
Skrivprojekt efter skjutning
Den 13 januari i år skottskadades två unga män i Biskopsgården. Klockan var fem på eftermiddagen, en tid då många människor är i rörelse och hade kunnat råka hamna mitt i skottelden. För Louise väckte händelsen frågan om hur man under distansundervisningen ska kunna bemöta elever som oroliga i sitt område, vilket ledde till skrivprojektet.
– Vissa har varit i Sverige några år och vissa är uppvuxna här, men det eleverna har gemensamt är att de lever och bor i Biskopsgården och Länsmansgården, där det ibland smäller utanför fönstret.
”En promille är kriminella”
Ungdomarnas texter berör allt ifrån att de vill att vuxna ska stå upp för det som är rätt till att knark är dumt, och ser lösningar som kameror och poliser för att komma åt kriminaliteten. De flesta skriver också att området är fint och att det finns en värme som sällan lyfts upp i medierna.
– När området byggdes salufördes det just för att det var naturskönt, att man kan ta skidorna utanför dörren direkt i spåren. Det är något som ungdomarna lyfter, men också att man kan låna salt av grannen, att många hjälper gamla eller gravida att bära kassar. Många upplever att området har ett dåligt rykte även om det bara handlar om en promille som är kriminella, säger Louise Lindblom.
Döms för sitt område
Sucaad Ahmed, 14 år, tycker att det är jobbigt när folk frågar var hon bor. Inte för att hon skäms men för att andra dömer henne.
– Många trivs här. Det är ett jättefint område och det finns massa saker att göra. Men om någon frågar var jag bor, så kan de säga ”aha, det är jättemycket kriminalitet där”. De ser inte vad som är bra, bara det som är dåligt, säger hon.
Hon kan bli rädd ibland, särskilt om nätterna, men den höga polisnärvaron gör att hon ändå känner sig trygg.
– Det kan vara farligt att gå ut, småbarn borde inte vara ute så sent. Det vore bra om det var lite säkrare, men det är jättemycket poliser här, det är bra, säger Sucaad.
”Ser inte att vi trivs här”
Odin Svensson, 14, trivs också bra i Biskopsgården.
– Jag skulle säga att den bästa delen med att bo här är att det finns så många olika kulturer och människor från olika länder. Man kan lära sig hur andra ser på världen och relatera till andras sätt att tänka.
Mångfalden kan ibland
även innebära konflikter, men Odin tror att majoriteten ändå försöker förstå varandra och samarbeta snarare än att skapa bråk.
– Men det dåliga får mer uppmärksamhet. Det är inte så många som klickar på ”barn samarbetar i Biskopsgården” som ”skottlossning i Biskopsgården”, men det många inte ser är att vi trivs här.
Texter från Biskopsgården
Svårigheter att få nya kompisar på grund av fördomar, otrygghet i hemkvarteren och en vardag som sällan syns i media. Här är ett utdrag ur några texter av eleverna på Svartedalsskolan om deras känslor inför hemorten Biskopsgården.
”Tryggare att bygga tätt”
Genom att bygga lägenheter och hus tätt intill varandra kommer det kännas mycket säkrare för att då vet man att många bor där samt att man kan få hjälp om det händer något. Om man jämför till exempel Avenyn på natten/kvällen, så är det droglangare som går runt och delar ut till sina vänner. Man känner inte sig lika trygg och det slutar oftast med att man springer för ingen riktig anledning, om du förstår.
”Inte bara vara invandrare”
Det ska inte finnas segregerade områden. Med det menas att det inte bara ska finnas svenskar i ett område och bara invandrare i ett område.
”Vill visa hur förorten ser ut på riktigt”
Det finns andra ungdomar i förorten också, de som kämpar för att få deras röster hörda. De som vill visa Sverige hur förorten ser ut på riktigt, dem som vet hur det är att leva i förorten. De som kämpar för att göra livet i förorten enklare för barn och ungdomar genom att göra olika aktiviteter, öppna upp fritidsgårdar för ungdomar, umgås med ungdomarna och försöka hjälpa dem att inte välja fel väg. De som vill bli något stort i framtiden, de som pluggar hårt för att bli något bra och göra det deras föräldrar inte kunde.
”Barnen får dåligt rykte”
Alla barn har rättigheten att vara glad, säker och kunna spendera sin fritid på de aktiviteter de vill. Om du var 5-10 år gammal så skulle du nog inte vilja gå ut om det varit skottlossningar, eller poliser här på gården. Inte minst, dessa kommuner blir välkända för dessa händelser på grund av tidningar och nyheter bara lägger upp det dåliga, och det kan leda till att ungdomar får det svårare att komma in i en ny kompisgrupp om man tex flyttar eller byter skola. Det leder till att barnen får dåligt rykte. “Aha så du kommer från Biskopsgården, du är säkert en av de där ungarna som bränner bilar och skjuter folk.” Det är inget någon vill bli betraktad som.
”Jag har inga rättigheter”
Biskopsgården är ett fint område. Som till exempel Svarte Mosse. Det finns en liten sjö och en stor fotbollsplan där man kan hänga med vänner. Det finns fritidsgårdar där man kan göra olika aktiviteter. Men jag har inga rättigheter. På grund av det som händer runt Biskopsgården, kan jag inte gå ut och hänga med vänner för att det är kriminellt och farligt. Det sker skjutningar, knivhuggningar, gängkrig och man säljer droger. Barn är inte trygga. De är rädda att gå ut.
”Stabilt hem en viktig sak”
Ungdomar som har det jobbigt hemma eller i skolan är dem som är mest utsatta att bli gängmedlemmar. Att ha ett stabilt hem och att föräldrarna försörjer ordentligt är en viktig sak. Många ungdomar kanske tycker att tjäna snabba pengar själva är mycket enklare än att behöva fokusera i skolan för att sedan få ett jobb när man blir äldre.
”Vi lämnade allt”
Jag kommer från ett land som drabbats av krig i många år. Att komma hit med mina föräldrar var inte så lätt, vi lämnade allt för att komma till ett land där det finns trygghet och där jag kan utbilda mig och ha en bra framtid. När jag hör skottlossning nästan varje dag där jag bor, då frågar jag varför de ungdomarna som själva kommer från vissa länder som har politiska problem eller krig beter sig så?
Texterna är anonyma för att även elever med skyddad identitet ska kunna medverka.
