Vad gäller bakgrunden till den specifika insatsen är polisen på grund av förundersökningssekretess förtegen med detaljer. Det som är känt är att en man häktats, att 20 sexköpande män har dryga pengaböter att vänta och att de tio kvinnorna är i åldrarna 20-40 år och kommer från Sverige, Rumänien, Nigeria och Dominikanska republiken.
– Ja, det är så det ser ut på sexköparmarknaden i dag. De flesta kvinnor kommer från utlandet, de kommer med drömmen om ett bättre liv och fastnar i det här, säger Simon Häggström vid människohandelsgruppen vid Nationella operativa avdelningen.
Även om Simon Häggström inte kan ge fler detaljer om insatsen i Örebro berättar han villigt om hur polisen flyttat fram positionerna när det gäller att trycka tillbaka sexhandeln i Sverige. Detta som ett svar på människohandlarnas upptäckt att det finns en efterfrågan på sexköp även utanför de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.
– I Umeå före jul lyckades vi avslöja 17 sexköpare på en vecka, i Västerås nyligen 15 och nu 20 stycken i Örebro. De ska inte känna sig trygga någonstans, inte tänka att det är riskfritt att köpa sex bara för att det är en mindre stad och de ska veta att vi kan dyka upp var som helst, säger han.
Att han berättar villigt är dock inte detsamma som att han är nöjd. Visserligen är tillslagen på mellanstora orter runt om i Sverige ett stort steg framåt jämfört med för några år sedan, då polisen inte bedrev något liknande arbete alls, men det finns enligt honom betydligt mer att önska. I vägen står dock en organisation där resurserna inte räcker till.
Vad gäller kvinnornas situation beskriver han den som extremt utsatt.
– De kommer från fattigdom. Ser prostitution som en sista utväg att hjälpa sin familj i hemlandet ekonomiskt. De hamnar i en lägenhet i Sverige med en eller två mobiltelefoner. De vet att de bjuds ut till försäljning men inget mer, inte hur, vet inte vad sexköparna har blivit lovade att få göra med dem. Och så är det bara för dem att sitta och vänta på att det ringer, berättar Simon Häggström.
Utsattheten tar dock inte slut i och med ett gripande av den som håller dem fångna. Många av dem kommer från samhällen där tilltron till myndigheterna är låg, vilket gör att de allra flesta tackar nej till hjälp och hamnar snart i händerna på en ny människohandlare.
– Det är otroligt frustrerande, men tack vare samarbete med socialtjänsten kan vi åtminstone så ett frö hos kvinnorna som till slut förhoppningsvis leder till att de kontaktar myndigheterna och ber om hjälp, säger Simon Häggtröm.
Varför kommer så många från just Nigeria?
– Det har jag ingen entydigt svar på. En faktor är att nästan alla kommer från delstaten Edo där det verkar som att jujun, folktron, är en viktig faktor. Människohandlarna ser till att skuldsätta kvinnorna, som sedan genomgår voodooliknande ritualer, och tvingas sedan att lova att följa deras order.
I den lokala folktron är dessa ritualer så starka att den som bryter ett löfte under sådana förutsättningar riskerar att dra olycka över sin familj, något som människohandlarna kallblodigt utnyttjar.
– Man måste också komma ihåg att kvinnorna kommer från en omgivning där deras värde är noll, där vardagen präglas av konflikter och våld, där de lärt sig att sex kan användas som ett överlevnadsinstrument, säger Simon Häggström.
