Det ska dock mycket till för att du ska bli utslängd härifrån. Riktigt mycket. 

– Vi skriver inte ut dem för de problem som de blivit ­inskrivna för. Det naturligaste för en missbrukare är att ta nånting, speciellt när det blir jobbigt. Att bli utkastad för att man gör det man haft som enda lösning i 20 eller 30 år, alltså att ta en drog – det blir helt fel, säger Ari.  

Hans kollega Magnus Kanner­bro konstaterar att många inte tidigare lyckats identifiera sina egna problem. Personalen får höra personliga saker som ingen annan fått ta del av och hjälper till med vardagliga bestyr, ser till att de får tandvård, hjärtundersökningar och ersätter borttappade bankkort. 

– Nästan alla har barn, men de har inga relationer alls med dem. De har aldrig haft några relationer som är normala över huvud taget, säger Magnus. 

Lyckades bli drogfri

När Magnus Kannerbro själv var 28 år hade han missbrukat hasch och amfetamin halva livet. Med hjälp av en bekant som tjatat på socialen under sex månader kom han till ett behandlingshem 1998 och lyckades bli drogfri, för sin lilla sons skull. Det var första gången.

Det blev ett par återfall till, det sista när han var sjuk, ­nydumpad och just hade blivit av med körkortet på väg hem från sin mammas begravning. Sedan han 2009 dömts till 28 månader i fängelse för grovt narkotikabrott fick han avtjäna slutet av tiden på Villa Solberg, ett av få behandlingshem som också erbjuder avgiftning. De allra flesta kräver att du är drogfri innan du kommer och får du ett återfall åker du ut.

– Det är jättebra när man kan få behandling. Fängelse gör ingen frisk. Det är bara som att porta någon från livet, säger Magnus. 

Kollegorna har känt varandra genom Anonyma narkomaner sedan 2007. Ari Skov-Hansen blev drogfri med hjälp av Stadsmissionen och fick olika typer av boenden med hjälp av samma organisation.

Måste totalrenovera

Det skramlar i köket när en ­boende försöker hitta lite frukostbröd. I taket i allrummet finns ett stort hål av en vattenskada. En psykotisk boende drog igång vattnet i bad­rummet, låste och glömde. Rummen måste vanligtvis renoveras helt när en boende lämnar. Personalen konstaterar att det är typexempel på personer som inte går att ha i möblerade rum. 

– Dom har straffat ut sig från alla ställen. Ingen klarar av att ta hand om dem för att de får sina spel och sånt. Nästan alla som kommer hit är övermedicinerade av läkare, säger Magnus som önskar att de kunde få motivation och behandling istället.

– Jag ser ett stort samband mellan övermedicinering och det här beteendet som gör att de blir utslängda från alla ställen, mer än av själva knarket. Sen har de självklart diagnoser, men många får så mycket mediciner att de säljer det. Det är ­fruktansvärt, säger Magnus. 

Både han och Ari är kritiska till att ersättningsmediciner förväntas ta folk ur missbruk, särskilt när beroendevården inte lyckas kontrollera vilka som också sidomissbrukar. Personal på substitutionen har larmat om att de istället för att få ge depåsprutor måste dela ut tabletter som de vet också säljs på gatan.

– Vi har också haft klienter här som fått fyra sorters narkotikaklassade mediciner. En slog sönder sexton rutor och jagade personalen med en gardinstång, en som ser som ett spjut i änden. Jag ringde sköterskan som han hämtade medicinerna hos varje dag och frågade om hon var dum i huvudet, säger Magnus. 

Kliniken konstaterade att det blivit fel och att den boende hamnat mellan stolarna. Det är inte ovanligt.

Inte anpassat för återfall

Lugnande Stesolid, som du kan få inom vården, ger utslag för bensodiazepiner vid urinprov. Abilitypersonalen vittnar om brukare som lagt in sig på avgiftning för att få benzo och slippa frysa ihjäl ute. Skulle de behöva komma drogfria till ett behandlingshem sedan så ger det utslag på urinproven. 

Ability är ett tydligt symtom på hur systemet inte är anpassat till återfall. Otaliga är de som blivit utkastade många gånger och cirkusen med att försöka få vård börjar om. Särskilt komplicerat blir det om du brukar olika droger, vilket till exempel heroinberoende ofta gör eftersom drogen är dyr och inte alltid lätt att få fatt i. Lägg därtill en psykisk ohälsa så blir det än trassligare. 

Trixet är att psykisk ohälsa väldigt ofta är en del av problemen. Dels kan själva missbruket uppstå som en form av självmedicinering för att hantera ångest, adhd eller andra psykiska problem, dels kan inte minst det vanliga amfetaminet leda till psykotisk störning.

– Socialen skickar nästan ingen på behandling längre. När jag fick åka på behandling 2008 var jag en av två det året. Två, på ett år. Och då hade jag själv jobbat på det i sexton månader, säger Ari. 

Magnus hade en kontakt som låg på för att Magnus ­skulle få hjälp första gången. 

– Det tog ett halvår och jag höll verkligen på att knarka ihjäl mig under tiden. Hade inte han hjälpt mig hade jag dött, säger han.

– Det är ju när de är nedslagna och ber om hjälp – det är ju då de ska få hjälp. Inte efter halvår, säger Ari. 

Ingen tillit till myndigheter

När Socialstyrelsen 2019 studerade de som varit intagna för beroendeframkallande substanser så fann de att hälften av männen och än fler, 64 procent, av kvinnorna också vårdats för någon psykiatrisk diagnos under samma tid. Till det är det berömda svenska skyddsnätet inte anpassat. Det är heller ingen hemlighet, staten har tillsatt en utredning.

Inom några månader ska Stadsmissionens Stigbergskliniks patienter överföras till Sahlgrenska. Men Abilitys personal är skeptiska, inte minst för att det finns en annan tillit till frivilligorganisationer. Bland personer med ett långvarigt drogberoende är myndighetsföraktet utbrett.

– Man åker in och ut ur kvarnarna hela tiden. Du får avslag, du blir skickad vidare, ”det är inte mitt bord, du får gå dit”, men där kan de inte heller hjälpa dig. De här människorna har snurrat i systemet i åratal, ibland decennier, säger Ari. 

De diskuterar om det kan stämma att en av de fem som just nu bor i huset varit hemlös sedan 1979. Han är i 60-årsåldern, har bott här i nästan två år och några timmar efter vårt besök kommer han att ha varit på frivården. Därefter väntas han vara full i tre dagar, hota alla i sin omgivning, gapa, skrika och vara vansinnig.

– Då är det alltid myndighetsföraktet han skriker om. Han har blivit utskriven från allt. Alla andra är livrädda för honom, utom vi. Att gapa och skrika är hans strategi för att slippa ta till våld. Vi kan hantera det, säger Ari som lärt sig lågaffektivt bemötande.

– Det kommer han heller inte göra för han vet att om han klappar till någon som jobbar här så åker han ut, säger Magnus.

Klarar du hinderbanan?

Missa inte den förklarande hinderbanan som visar hur beroendevården är full av fallgropar. Den finns i söndagens upplaga av Dagens ETC.