Ericsson anklagas för att ha betalat över 100 miljoner kronor till en agent som sedan använde pengarna till att muta makthavare i Grekland för att de skulle köpa företagets radarsystem Eriye. Det kunde Ekot avslöja i början av april, och i veckan har skandalen rullat vidare med nya avslöjanden om mutanklagelser mot agenter.
Samtidigt fortsätter turerna kring Telia Soneras agerande i Uzbekistan, där företaget 2007 betalade ut miljardbelopp till representanter för landets hårdföra diktatur i utbyte mot mobiltelefonlicenser. När Telia Sonera höll årsstämma i förra veckan konstaterade ordföranden Marie Ehling att bolaget brutit mot god affärssed och inte agerat etiskt försvarbart.
Mäter bara det offentliga
Den svenska självbilden om att Sverige saknar korruption är på väg att ändras. Enligt en ny Sifomätning tror varannan svensk att svenska företag använder sig av mutor vid affärer utomlands.
Hur vanligt det är i praktiken är svårt att säga. Men bilden som ges i mätningar från Transparency international, där Sverige är rankat som det tredje minst korrumperade landet i hela världen, ger inte hela sanningen. Det menar överåklagare Gunnar Stetler på Riksenheten mot korruption, som utreder Telia Soneras affärer i Centralasien.
– När man talar om Sverige som korruptionsfritt så mäts bara korruptionen i offentliga förvaltningar, inte det privata näringslivet. Det finns inget som tyder på att svenska företag sköter sig bättre än västerländska företag i allmänhet, säger Gunnar Stetler.
”Ger agenterna spelrum”
Samtidigt är inte beredskapen den bästa. Bara fyra av tio svenska bolag som arbetar på högriskmarknader för korruption och mutor – som Nigeria, Ryssland och ”stan-länderna” i Centralasien – uppger att de har en aktiv strategi för att hantera riskerna, enligt en färsk undersökning från revisionsföretaget PWC.
Agenter, som i Ericsson-fallet i Grekland, spelar ofta en roll i mutskandaler, menar Helena Sundén, generalsekreterare på Institutet mot mutor, IMM.
– Man betalar en konsult eller agent i samband med att man ska etablera sin verksamhet. Det kan röra sig om människor som vill lösa problemen snabbt, utanför regelverket. Det ligger ett oerhört stort ansvar på företagsledningen att vara tydliga med vad som gäller, säger Helena Sundén.
Peter Norberg, doktor i etik vid Handelshögskolan, är inne på samma linje.
– Det är inte så att företagsledningen ger klartecken att ge mutor. Men medarbetare eller agenter som arbetar långt från huvudkontoret i Sverige påverkas av en annan affärskultur.
– Agenterna vill ha ett stort spelrum för att kunna sköta affärerna på ett självständigt sätt, och även från företagets sida kan det vara så att man tjänar på att ge agenten stort spelrum. Jag skulle inte säga att företagen ser mellan fingrarna, men de ger agenterna spelrum och hoppas att de sköter sig.
Maximalt straff: 10 miljoner
Peter Norberg menar att det finns en naivitet bland svenska företag när de ger sig in i länder med hög korruption.
– Man har en bild av att det går att göra affärer på ett likartat sätt över hela världen. Då stöter man förr eller senare på problemet att det är svårt att göra affärer i vissa länder om man har en väldigt sträng hållning när det gäller mutor.
Institutet mot mutor, OECD, Transparency International och EU har kritiserat svensk antikorruptionslagstiftning för att vara för tandlös, bland annat när det gäller bötesbeloppen för företag som tar till mutor. Bötesbeloppet för mutor är maximalt 10 miljoner kronor.
– USA och England har en lagstiftning som är betydligt strängare än Sveriges, säger Helena Sundén.
– Företag kan drabbas av obegränsade böter, och inte bara enstaka tjänstemän utan hela företaget straffas.
