Carin Götblad: Jag larmade om gängen redan 2010

Tolv år senare stämmer den siffran väl överens med verkligheten. 

– Det är ju lite så i vårt samhälle att man inte ingriper tidigt och förebygger, utan man väntar tills eländet är ett faktum. Och då är det ju så mycket svårare, så mycket mer lidande, så mycket större kostnader. Jag förstår det inte faktiskt, varför vi inte jobbar mer förebyggande. 

Att avfärda det som enbart en fråga om budget tror hon är för enkelt. Insåg man det blodiga allvaret i tid skulle nog resurserna finnas. 

– Det finns ett kortsiktigt sätt att se på ekonomin, för det krävs ju satsningar som måste få kosta. Men det rör sig också om metoder och arbetssätt, så man kan inte bara skylla på resurser. Det handlar lika mycket om att vrida om sitt arbete så att socialtjänsten och andra förebyggande insatser sätts in i tid, säger Carin Götblad.  

Men i takt med det kraftigt ökade antalet skjutningar de senaste åren, inte bara i utsatta områden utan även i mellanstora svenska städer som Eskilstuna, Nässjö och Västerås, har politikerna börjat få upp ögonen för allvaret och ser vikten av förebyggande insatser, konstaterar hon.

– Det jag sa redan 2010 håller än idag, både hur problemen ser ut och vad man behöver göra åt dem. Men nu tycker jag att människor börjar komma med på tåget. Idag kan vi konstatera att vi har en mer allvarlig situation, som gör att det kommer bli väldigt mycket dyrare. Men det som är positivt det är att väldigt många vanliga människor är villiga att göra en insats. Man känner att ”nu räcker det, vad kan jag göra?”. 

Carin Götblad ger ett exempel på hur illa det kan se ut när polisens insatsstyrka gör ett akut ingripande och bryter upp en ytterdörr hemma hos en barnfamilj. 

– Så många barn har fruktansvärda hemförhållanden idag. Det ser vi från polisen när vi gör inbrytningar hos farliga personer. Vi kan ha en morfar som har en Kalashnikov i garderoben och barnbarn som ligger och sover på en skitig madrass på golvet, smutsiga.

För att komma åt familjerna där barnen far illa och stötta dem till ett liv utanför gängkriminaliteten menar hon att samhället måste gå in med stöd- och hjälpinsatser långt tidigare än vad som ofta sker idag. 

– Man måste bygga förtroende, och då kommer inte människor heller bli så rädda att de inte vågar söka hjälp. Involverar man föräldrarna tidigt med stöd och hjälp så kommer den där rädslan för att barnen ska omhändertas att sjunka undan, för det kommer i de allra flesta fall inte att bli aktuellt då.

Satsar på plugg 

En plats där man förstått vikten av tidiga insatser för unga är bland personalen på ungdomsgården Framtidens hus i Rinkeby, där Zaid Nackshbandi är verksamhetschef och Ellen Samuelsson och Khalid Ahmed är ungdomshandledare. Ungdomsgården öppnade för ortens unga i december förra året med mottot ”En plats för dig som vill förverkliga dina drömmar”. Här kan man som gymnasieungdom och bosatt i Järva få plugghjälp, hjälp med att skriva CV och söka jobb, lära sig podda, spela ett instrument, spela in sin musik i en riktig inspelningsstudio, gå workshops i dans eller tech, alternativt måla eller teckna i konstateljén – allt med hjälp av personal med utbildning i respektive område.

– Men det här är också ett forum och en möjlighet för unga som faktiskt tycker nånting, som vill vara med och förändra samhället, att uttrycka sina åsikter och vara med och påverka våra lokalpolitiker, säger Ellen Samuelsson. Hon är specialiserad just på demokrati- och jämlikhetsfrågor i sin yrkesroll. 

Den kanske viktigaste skyddsfaktorn för att unga inte ska hamna snett och rekryteras in i kriminella strukturer är att de klarar av sina studier. Därför lägger personalen på Framtidens hus mycket kraft på läxhjälp och motiverande samtal. 

– Vi har plugghjälp på kvällarna, men vi jobbar också som mentorer på en gymnasieskola där det går många elever som kommer härifrån, säger Ellen Samuelsson.

Zaid Nackshbandi berättar att de vänder sig till två typer av målgrupper. 

– Vi har två kategorier av ungdomar som kommer hit, kan man säga. Dels den stora gruppen som går i skolan. Men så har vi också en mindre målgrupp och det är oftast den som ställer till det, det är de som är utanför, som inte går i skolan, som har hoppat av av någon anledning. Vad det beror på varierar. Det kan vara psykisk ohälsa, missbruk, kriminalitet eller något helt annat – men vi hittar dem alltid. Och där har vi Khalid, vars roll är att försöka hjälpa och motivera dem på olika sätt, säger han.  

Polis och ordningsvakter

Inför sommarlovet hjälpte Khalid Ahmed 24 unga som hoppat av skolan att få ett sommarjobb, utöver de feriejobb som Stockholms stad erbjöd.

– Det var en massa samtal, ett otroligt högt tryck som slutade med att 24 ungdomar hade ett sommarjobb inför sommaren. Någon kom in och sa: ”Min kompis fick ett jobb, jag vill också ha ett!”. Det är så man skapar positiva trender och tendenser hos unga, säger Khalid Ahmed. 

Framtidens hus har som policy att alla ska vara välkomna, oavsett bakgrund, så länge man tillhör målgruppen och sköter sig. 

– Det fungerar för att en massa goda krafter är engagerade i det här och vill att det ska bli bra. Föräldrar är här på kvällarna. De kommer förbi och frågar efter någonting eller vill få lite information, ordningsvakter kommer på besök ganska ofta, polisen är här. Och som du ser är det stora fönsterrutor rakt ut mot Rinkebystråket, så det är lätt att se in och se vad som händer inne i lokalen, säger Khalid Ahmed.  

– Vi nekar inte någon och jag tycker det är bra. För om vi går tillbaka till det här om vad som skapar trygghet egentligen så har vi sett att det är att strukturen, att verksamheten är aktivitetsbaserad, som har varit helt avgörande. Som du ser har vi inga soffor här, inga biljard- eller pingisbord, så verksamheten är inte hängbaserad, säger Zaid Nackshbandi.

 Nattvandrar i innerstan

Hagi Farah har engagerat sig i att göra Rinkeby och Järvaområdet till en lugnare och tryggare plats för barn och unga sedan 2002, och har grundat föräldraföreningen Al-Kowneyn utbildningscentrum. Han är inne på samma spår som Carin Götblad: att hela samhället behöver gå samman och hjälpas åt om en förändring ska kunna ske. 

– Vi jobbar med läxhjälp, simkunnighet, idrott och så samarbetar vi med nattvandrargrupper på fredags- och lördagsnätter där jättemånga föräldrar vill vara med. Vi kallar oss för goda krafter och har verkligen sett hur det här har gjort skillnad, både för skolresultaten och för oroligheterna ute på gator och torg, som blivit mycket mindre påtagliga, säger han. 

När den unga hiphop-artisten Einár, 19, blev ihjälskjuten på Södermalm i Stockholm för ett år sedan samlade sig nattvandrarna från Järvafältet och åkte in till stan för att delta i fackeltåget mot våldet. 

– Vi har därefter byggt nätverk mellan oss, för vi vill inte dela staden utan jobba tillsammans för våra barn. I somras gick vi i Skarpnäck i samband med att det varit mycket gängskjutningar där och över 150 innerstadsföräldrar har varit här och vandrat med oss. Vi vill fortsätta med det, säger Hagi Farah. Han märker att engagemanget har gett resultat. 

– Det har blivit lugnare. Folk är gladare, man pratar om jobb, framtid och utveckling, familjebyggande. Det finns ett hopp om livet. 

Carin Götblad hoppas att en proposition som snart ska läggas fram av den nya regeringen kommer att innebära en förändring. Förslaget innebär att ansvaret för förebyggande av gängkriminalitet ska läggas över på kommunerna.

– Det är jättebra, för då kommer kommunerna att få ett lagstadgat ansvar för att arbeta förebyggande och hålla ihop det arbetet i kommunen. Vissa saker är så klart polisens ansvar, men de måste se till så att det finns ett samarbete och att det blir verkstad och inte bara prat, säger hon.