BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Luxemburgs finansminister, Pierre Gramegna, beskrev läckan som den värsta attacken någonsin mot hans land. Avslöjandena kom att kallas Luxleaks eller Luxemburgläckorna.
Flera svenska företag inblandade
På adresserna Avenue Charles de Gaulle 2, Rue Guillame Kroll 5 och J.F. Kennedy Avenue 46a tycks en viss trångboddhet råda. Här är nämligen tusentals företag registrerade på samma lokaler. Luxleaks visar hur företagen, genom så kallade hybridlån, både lånar och lånar ut pengar till sig själva, genom att bygga upp hemliga strukturer med brevlådeföretag: företag som finns till främst för postadressens skull, på en plats där skatten är låg och sekretessen hög.
Eftersom brevlådeföretagen inte går att identifiera, ser det ut som att företagen gör affärer med varandra, när det i själva verket handlar om att föra över pengar inom samma företagsstruktur för att undgå skatter på vinsterna. Sverige är med på topp tio-listan över länder med inblandade företag, förutom Ikea återfinns Tele2, SEB och Swedish Hospital Partners, som ägs av Skanska och den brittiska investeringsfirman Innisfree, och som fick kontraktet för att bygga Nya Karolinska i Solna.
Anklagade för stöld
När PWC skulle inviga sitt palatslika högkvarter på Rue Gerhard Mercator, kom inbjudningarna till pressen aldrig i väg. Antoine Deltour och hans kollega Raphaël Halet hade försett ICIJ, ett globalt nätverk av grävande journalister, med de läckta filerna och uppgifterna publicerades den 6 november 2014. Det var bara några veckor före invigningen.
I juni förra året dömdes visselblåsarna Antoine Deltour och Raphaël Halet av domstolen i Luxemburg till villkorlig fängelsedom och böter för stöld och brott mot storhertigdömets hårda sekretesslagar, samtidigt som den franska journalisten Edouard Perrin, som är medlem i ICIJ och var den första att publicera uppgifterna, frikändes. De båda förra överklagade domen, medan PWC i sin tur överklagade frikännandet av journalisten.
Den danska journalisten Brigitte Alfter har sitt fokus på EU-frågor och är medlem i ICIJ. När jag kontaktar henne har hon just träffat Edouard Perrin i Paris. Hon menar att rättegången kan ge en fingervisning om hur klimatet kommer att vara för både visselblåsare och grävande journalister inom EU i framtiden:
– Rättegången kan bli oerhört viktig om det visar sig att journalister kan bli dömda för att avslöja tveksam företagspraxis. Det kommer alltid att vara en avvägning mellan företagshemligheter och samhällsintresse. Därför är de här sakerna, som exempelvis frågan om bevisbörda avgörande.
För EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker låter det bekvämare att kalla läckorna – flera länder är inblandade – för Euroleaks i stället för Luxleaks, vilket han framfört. Han hann nämligen vara både finans- och premiärminister i Luxemburg under den perioden som de avslöjade avtalen skrevs. Juncker vann en misstroendeomröstning som gjordes mot honom i Europaparlamentet och klarade sig kvar på sin ordförandepost. Luxemburgs nuvarande regering har officiellt pratat om förändringar, men för bara en dryg månad sedan släpptes en ny rapport från Eurodad, ett nätverk av NGO:s, som visar att Luxemburg har slutit minst 172 liknande skatteavtal med storföretag sedan läckan kom ut 2014.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det visar att journalister och andra inte bara skall avslöja saker som Luxleaks, utan också fortsätta med att hålla ögonen på dem. Annars fortsätter ”business as usual”, så snart vågorna har lagt sig. Och det är ju inte bara via Luxemburg det här slags arrangemang sker, det finns andra länder i EU som arbetar på samma sätt, säger Brigitte Alfter.
En fråga för EU
Efter skandaler som Luxleaks och Panamadokumenten har frågor om skatteflykt blivit allt hetare och hamnat högre upp på EU-kommissionens agenda. EU:s ansvarige på det här bordet, Margrethe Vestager, blev nyligen utsedd till årets dansk och har profilerat sig som en offensiv kraft mot oetiska skatteupplägg. Mest uppmärksamhet fick hon kanske när hon fick igenom ett krav från EU på att Apple ska betala tillbaka cirka 130 miljarder kronor till Irland, sedan hon bedömt deras avtal som olagligt enligt EU:s direktiv. Tidsfristen att betala tillbaka summan gick ut i januari, men ännu har inga pengar betalats in. Storföretag som McDonalds och Amazon står på tur. Men även om mycket görs för att hindra skatteflykten inom EU, kan det komma att bli svårare att göra avslöjanden i framtiden.
– Vi är alla i EU underställda ett nytt direktiv, Trade Secrets Directive, som potentiellt kommer att göra livet svårare för journalister. Den måste vi hålla ett öga på, säger Brigitte Alfter.
Nytt direktiv klubbades
Trade Secrets Directive klubbades igenom av EU i 26 maj 2016 och stärker skyddet för företagens rätt att hemlighålla information. I underlaget för beslutet fanns en undersökning som visade att en fjärdedel av alla företag har råkat ut för åtminstone ett fall av företagsstöld. EU:s regeringar har två år på sig att implementera direktivet i de nationella lagarna. Funktionen med direktivet ska vara att skydda företagen mot orättvisa konkurrensvillkor, men det är oklart vilken roll den kommer att spela för exempelvis journalister och visselblåsare.
Ökat intresse
Fackförbund och organisationer har också fått upp ögonen för de här frågorna och flera av dem står bakom upprop för ökad insyn i skatteupplägg och stärkt skydd för visselblåsare. Kasia Szeniawska är biståndsorganisationen ActionAid Internationals expert på frågor om EU:s skattepolitik. Organisationen är en del i det internationella projektet Tax Justice Together som är ett nätverk av 24 organisationer från 19 olika länder och finansieras av EU. Projektet syftar till att upplysa allmänheten om oetiska skatteförhållanden och samtidigt lobba för öppenhet och förändring.
– Den här informationen borde inte ha varit hemlig från början. De åtalade har fått stöd från människor över hela Europa som kräver skydd för visselblåsare och större transparens för skatterna hos storbolagen. Konkurrens genom skatteregler och specialavtal mellan EU:s medlemsstater, såväl som globalt, är ett nyckelproblem som möjliggör företags skatteflykt och kostar länder stora skatteintäkter från företag, säger hon.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
