Sverigedemokraterna byggde nätverk och samarbetade med utländska extremister, slår partiets vitbok fast. Men i backspegeln har ingen samarbetspartner varit lika viktig för SD:s blågula partibygge som det franska nationalistpartiet Nationella fronten.

Fransoserna hyllades som förebilder och SD studerade den framgångsrika högerpopulistiska utvecklingen noggrant. Från 1997 fördjupades relationen och samarbetet mellan de två partierna, och Sverigedemokraterna åkte på en rad FN-arrangemang i Frankrike.

”Den gästfrihet som franska Front National visar oss nationaldemokratiska partier under uppbyggnad är stor och glädjande. Genom att inbjuda SD till Bleu-Blanc-Rouge-festivalen har den första officiella kontakten tagits. Alla storartade upplevelser vår delegation fick uppleva förpliktigar. Inga ursäkter är längre giltiga.”, skriver dåvarande partiledare Mikael Jansson efter att en SD-delegation fått besöka FN-festivalen 1997. 

Det var ett par dagar med blöt fest, eleganta cocktailpartyn och paneuropeisk nationalistplanering.

Sverigedemokraternas vitbok beskriver en intim relation, mer än att bara vara åsiktsfränder.

”Front National har varit föremål för en kontinuerlig utrikesbevakning i partipublikationerna och ofta framträtt som en förebild, bland annat genom sina valframgångar och sin särställning bland nationalistpartierna på kontinenten. Men relationen mellan de två partierna inkluderar också informella kontakter, gemensamma manifestationer, formellt samarbete och ekonomiskt stöd.”, skriver Tony Gustafsson i vitboken.

Föreläsare var för slaveri

En av de främsta beundrarna av FN heter Björn Söder. Samma år som han för första gången deltar på FN:s festival, i delegationen 1997, döms partiledare Jean-Marie Le Pen för att ha förnekat Förintelsen. Igen.

Sommaren 1998 bjöd man in FN-politikern Yvan Blot och den tyska SS-veteranen Franz Schönhuber till ett SD-valmöte i Jakobsberg utanför Stockholm. Under mötet tog Björn Söder en ökänd bild tillsammans med den historierevisionistiska Schönhuber där de två håller om varandra kamratligt. Yvan Blot står underrapporterad i skuggan men ligger själv bakom rasistiska uttalanden och fascistisk opinionsbildning.

Under pseudonym skrev Blot: ”Det behövs slavar för att en ny aristokrati ska kunna uppstå” och ”Rastillhörighet och dressering är de två grunderna för skapandet av en överlägsen mänsklighet. 

Inför riksdagsvalet 1998 väljer Nationella fronten att investera i SD och betala för 200 000 SD-foldrar. Man dubblar i praktiken SD:s valbudget. Partiet ökar från 6 000 röster till nästan 20 000, får åtta kommunmandat och blir tredje största parti utanför riksdagen.

Som tack ger Sverigedemokraterna förintelseförnekaren Jean-Marie Le Pen en ”speciellt målad dalahäst”.

Söder blev stödmedlem

SD-toppar fortsätter att festa med Nationella fronten, och bjuds till Paris för att fira både valframgångar och jubileumsdagar. Och 2002 deltar Sverigedemokratisk ungdom, under ledning av förbundsordförande Jimmie Åkesson, i det franska partiets första maj-firande. 

Man tar fram skrivelser ihop och SD lånar hem politiska strategier, som att man ska koncentrera sig på små kommuner där man kan slå igenom först och rida på medial uppmärksamhet efter det. Partierna kallar det för ”koncentrationsprincipen”.

Och under det franska presidentvalet 2002 är Björn Söder på plats i Frankrike för att visa SD:s stöd. Han går så långt som att bli stödmedlem i det franska partiet. Han gillar att Jean-Marie Le Pen förespråkar dödsstraff, en personlig hjärtefråga för Söder.

– Sverigedemokraterna är emot dödsstraff. Men personligen är jag förespråkare av dödsstraff, säger Björn Söder i en intervju med SVT på plats i Paris.

Drog lans för fransk rashets

I den interna tidningen SD-bulletinen uppdaterades partiets medlemmar regelbundet om läget för ideologiskt och praktiskt närstående nationalist- och extremistpartier runt om i Europa. Om det gick bra för brittiska, belgiska eller franska nationalister skulle det skrytas om framgången, och om det gick sämre skulle man kritisera censuren och de odemokratiska motståndarna till vänster.

Det var också viktigt att försvara rätten att få hävda existensen av rasskillnader utan att bli kallad rasist eller möta rättsliga konsekvenser.

Som en del av den tematiken försvarade man 1997, tre år efter att Björn Söder engagerat sig i partiet, den franska FN-politikern och borgmästaren Catherine Megret. Hon dömdes till villkorlig dom för rashets, enligt SD för att ha betonat att det finns ”genetiska skillnader mellan raser”.

”Det får en osökt att tänka på på historien om Kejsaren utan kläder!”, skriver en anonym SD-skribent.

Catherine Megret trodde på en rashierarki och ville som borgmästare ge cirka 60 000 kronor i bonus till barnafödande föräldrar där minst en förälder var från Frankrike eller ett annat EU-land. Ett år efter domen hyllas hon igen i SD:s tidning.

Dagens ETC har sökt Björn Söder.