”Vad gör vi med barnen när de kommer ut ur fängelset?”

Han har levt större delen av sitt liv i eller nära den svenska gängkriminaliteten. Men de senaste åren har något förändrats för Mehdi Adnan Mossa, 40, operativ ledare för avhopparverksamheten Processteamet. 

– Ibland ifrågasätter jag varför jag vill jobba med den här målgruppen. Jag har väldigt hög tolerans för ett visst beteende – men en del av de här personerna har gått över gränsen, säger Mehdi Adnan Mossa.

I sin roll möter Mehdi, som själv levt som gängkriminell och suttit av flera fängelsestraff, några av de brottslingar som varit med och drivit de senaste årens grova våldet med unga utförare. 

– Det som gör mig mest äcklad är när man ger sig på familjen: mammor, pappor, syskon. Efteråt kan någon säga att nån i familjen hade gängkopplingar. Men det ska väl inte räcka för att hela familjen ska drabbas? säger han.

Läs Gängkrigen barn:

Del 1: Unik kartläggning: Det här är barnen som kan sättas i fängelse

Del 2: Erik: Så blev jag gängens barnsoldat

Del 3: Pastorn som möter häktade barnen: Inne i cellen hinner allt ikapp

Del 4: Så groomades 14-årige Amar till att mörda

Trendigt med barnsoldater

På sistone har det blivit lugnare i de kriminella miljöerna. Från 2024 till 2025 närapå halverades antalet skjutningar, från 296 till 158, och de senaste månaderna har ett flera gängledare lämnats ut från utlandet.

Samtidigt har antalet barn under 15 år som misstänks för allvarliga våldsdåd i gängmiljön aldrig varit högre.

Enligt Mehdi Adnan Mossa kan utvecklingen spåras tillbaka till åren efter att Encrochat knäcktes på 2020-talets början. Då åkte “strategiska personer” in på långa fängelsestraff och ett maktvakuum uppstod. 

– Det blev totalt kaos i den undre världen, säger Mehdi Adnan Mossa.

Många kriminella reflekterar inte utan följer trender. Och trenden var länge att man skulle använda sig av barn.

Samtidigt började kriminella rikta in sig på att värva allt yngre unga utförare. För anstiftarna var det billigare, säkrare – och trendigt.  

– Ja, det blev en trend bland kriminella. Många kriminella reflekterar inte utan följer trender. Och trenden var länge att man skulle använda sig av barn. Många av dem som jag pratar med vet att det är fel, men de säger att det är så marknaden ser ut. Barn är väldigt billiga, ett mord kan annonseras ut för hundratusen, säger Mehdi Adnan Mossa.

Får barnen någonsin de pengarna?

– Det beror på. Oftast åker de fast, då får de inga pengar. Det finns tillfällen som de fått, men det är sällan. Samtidigt finns det barn som vill göra gratis. Helt gratis, bara för att själva stiga i rank och visa sitt våldskapital. Det är sorgligt att det blivit så i trygga Sverige.

”Vi har en gangstertrend”

Men varför utbudet av villiga barn är så stort, är en svår fråga att svara på, konstaterar Mehdi Adnan Mossa. Fattigdom, diagnoser, kriminella föräldrar är några faktorer han nämner. Men om han ska lyfta fram en särskild förklaring, då landar han i det subkulturella.

– Då tror jag att det beror på att det är trendigt. Just nu har vi en gangstertrend i Sverige, säger han. 

Beskrivningen passar in på flera barn i Dagens ETC:s kartläggning, som på sociala medier tycks glamourisera gängmiljön och själva sökt sig till de kriminella nätverken. Sommaren 2025 la en pojke ut en annons på Snapchat med texten “gör jappningar i eskilstuna och Örebro. Så länge ja får utkörning de löst” och erbjöd sig att “japp nån för lågt pris” när en gängkopplad man hörde av sig.

De flesta barn som begår våldsdåd åt kriminella nätverk har värvats digitalt. Ofta har de sett erbjudanden om uppdrag i stora chattrådar, kanske följt konton på sociala medier där gängkriminaliteten porträtteras på ett förskonande vis, lyssnat på gangsterrap. 

Tillsammans utgör det vad Mehdi Adnan Mossa kallar gangsterkulturen, eller gangsterismen. 

– Jag vet folk som inte ens rör sig i de här kriminella miljöerna och som har fått en dödsannons skickad till sig. Det sprider sig väldigt fort. Digitaliseringen har självklart en stark påverkan, säger Mehdi Adnan Mossa. 

Fyra av fem har utomnordisk bakgrund

Fattigdom, våld i hemmet och missbruk. De gemensamma nämnarna i Dagens ETC:s kartläggning av gängens yngsta utförare känns igen från vetenskapliga studier.

En annan gemensam nämnare: utländsk bakgrund.

Åtta av tio barn i kartläggningen har minst en förälder som invandrat från ett utomnordiskt land. Sju av tio har utomeuropeisk bakgrund – de vanligaste invandrarländerna är Syrien, Irak och Somalia. De flestas föräldrar har kommit till Sverige under 2000-talet. 

Ändå menar Mehdi Adnan Mossa att gangsterkulturen i Sverige i grunden är en västerländsk norm. 

– Jag kommer själv från Mellanöstern, och vi har inte den här typen av organiserad brottslighet i våra hemländer. Där finns nolltolerans mot sådant beteende från både samhället och familjerna, och konsekvenserna blir påtagliga om någon bryter mot reglerna. Vi har inte pojkar i utsatta områden som släpper gangsterlåtar och säljer narkotika. Det är något som händer i väst, säger han.

Men om det är en västerländsk norm, hur kommer det sig att den i högre grad lockar barn med utomnordisk bakgrund?

– Många av de här barnen växer upp i utsatta förorter och i en kulturkrock. Deras familjers kulturer blandas med en förortskultur som präglas av fattigdom, psykisk ohälsa och utanförskap. Den västerländska gangsterkulturen är glamouriserad i dessa subkulturer och blir en av de lättaste trenderna att följa. Barnen söker identitet och tillhörighet, och då blir det lätt att anamma normer och beteenden som finns runt dem.

Barnen tar makten

Mehdi Adnan Mossas familj kom till Sverige från Irak när han var 13. De hamnade i Flemingsberg, ett miljonprogramsområde söder om Stockholm. För Dagens ETC har han tidigare berättat om hur han utnyttjade föräldrarnas utanförskap för att kunna vara kriminell. Samma problematik med en vuxenvärld som har svårt att sätta emot, ser han idag.

– När jag började jobba på socialtjänsten märkte jag att något hade förändrats bland de unga, de hade börjat hota sina föräldrar med socialtjänsten. Föräldrarna hade så lite insyn i samhället att de ryggade tillbaka, lät barnen vara kontrollerande. Barn har inte konsekvenstänk. Vill de göra något gör de allt i sin makt för att få igenom det, säger Mehdi Adnan Mossa. 

Effekten syns även på sociala medier. Mehdi Adnan Mossa tror att sociala medier och ungas liv på nätet har gjort det svårare för invandrade föräldrar att få insyn i sina barns liv. Även den förälder som inte talade svenska kunde se om sonen hängde med fel killar i centrum, men att ha koll på vad som skrivs digitalt är svårare om man inte talar språket.

– Men jag har en jättebra Powerpoint-presentation där jag går igenom allt där jag visar upp vilka appar som barnen rekryteras på: Signal, Telegram, och så vidare. Sedan går föräldrarna hem och tar bilder och kollar vilka appar barnen har. När jag har de här föreläsningarna är det fullsmockat med föräldrar. Inte bara invandrarföräldrar, heller, säger Mehdi Adnan Mossa. 

Föreläsningarna har varit populära hos föräldrar runt om i Sverige.

Kriminella klagar på barnen

I sitt jobb på Processteamet möter Mehdi Adnan Mossa kriminella i myndig ålder, som är på väg att lämna brottsligheten. Signalerna därifrån är att den kriminella miljön i Sverige tröttnat på sin egen våldsnivå. 

– Som diskussionerna går på gräsrotsnivå, så verkar många vara less. Just nu är det inte lika mycket ”go” i den kriminella miljön som förut. Många kriminella är less på det grova våldet. De tycker att det är jobbigt. Polisen är på dem, det är inte lönsamt. Många klagar också på barnen. Barnen är upproriska, barnen lyssnar inte, säger Mehdi Adnan Mossa. 

Men hur bestående lugnet blir är upp till samhället, menar Mehdi. Hur Sverige hanterar de hundratals som sitter inne på långa fängelsestraff och LVU-placeringar blir en knäckfråga.

– Nu handlar det inte längre om det reaktiva, utan det brottsförebyggande. Jättemånga sitter på fängelser och på Sis-hem. Över 200 barn är häktade nu. Vad gör man med dem när de kommer tillbaka?