– Den sammantagna bilden kan vara att om vi skulle försämra arbetsrätten och inte kunna driva igenom pensionshöjningarna för de som har slitit ett långt liv så tycker jag att vi inte ska vara med. 

Januariavtalet har kritiserats för att det skulle innehålla just försämringar av arbetsrätten.

– Jag håller inte med om det. I avtalet lyckades vi kombinera två till synes motsatta perspektiv: arbetsgivarnas behov av flexibilitet och löntagarnas behov av trygghet. Vi har sjösatt det största trygghetspaketet i modern tid där du får möjlighet att växla in på nya spår långt in i livet. Mot det har arbetsgivaren fått mer flexibilitet.

– Det är alldeles självklart att om vi hade gjort det här själva så hade kombinationen sett annorlunda ut, men det är också en styrka att komma överens bortom den egna linjen.

Anders Ygeman håller ändå med i bedömningen att januariavtalet – åtminstone ”i vissa delar” – inte hade en socialdemokratisk prägel.

– Det är väl uppenbart att vi fick betala ett politiskt pris för att vi var beredda att ta ansvar för Sverige. Ett så högt pris är det svårt att se att vi ska betala igen.

”Rätt sida i historien”

Samarbetet med Centerpartiet har också en speciell bakgrund, det är svårt att se att detta samarbete skulle vara så nära om inte Sverigedemokraterna funnits och skapat förutsättningarna för det.

– Det är väljarna som sett till detta, det är ändå ett val som genomförts – du kan inte göra mer politik än vad du får mandat för. Hade vi fått 70 procent i valet hade det sett annorlunda ut. När det gäller den ekonomiska politiken så är Centern ett av de partier som vi står längst bort ifrån. När det gäller att kunna leva i hela landet och liknande frågor står vi två partier närmre men när det gäller privatiseringsfrågor är det ett stort avstånd mellan oss.

– Vi och Centern förenas i en vilja att stå på rätt sida i historien och att inte ge ett parti som grundats av nazister, där det ramlar ut nazister och rasister varje vecka, ett avgörande inflytande över svensk politik.

I sin nya roll i regeringen är Anders Ygeman ansvarig för migration och integration, ett område som är en nyckelfråga i en rad olika frågor, inte minst när det gäller kriminalitet och gängbrottsligheten. I debatten kopplas migration/integration och kriminalitet ofta samman, särskilt från högerhåll.

Tror på förebyggande

När Anders Ygeman talar om detta och om straff i allmänhet trycker han ofta på att socialdemokratin och borgerligheten är enig om att skärpa straffen och att det krävs hårda straff. Han framhåller att det när det gäller straffen inte är någon stor skillnad mellan blocken. Men så fortsätter han:

– De andra är dock bara beredda att göra halva lösningen, de vill precis som vi ha hårda straff och skarp uppföljning, men de är inte beredda att göra det förebyggande arbetet. Då kommer man inte att vara framgångsrik.

– Finns det då ett samband mellan migration och kriminalitet? Om man inte har en fungerande integration – får lära sig svenska, arbeta och komma in i det svenska samhället utan möts av ett samhälle som förvisar dig att bo i ett område med många medborgare med samma bakgrund som du och med ­sociala problem – ja, då finns naturligtvis ­risken att det bidrar med en rekryteringsgrund till kriminalitet. 

– Så om vi inte klarar en rimlig reglering av invandringen och en väl fungerande integration, då riskerar vi att bidra till kriminaliteten. 

”Samhället underpresterar”

Under pandemin visade det sig att det finns oerhörda ekonomiska resurser att ta till och Anders Ygeman håller med om att det inte i första hand är pengarna som är problemet för att stärka utanförskapsområden.

– Det första problemet är att göra rätt analys. Vad beror en gynnsam eller missgynnsam utveckling på och vilka åtgärder är verkningsfulla? Där kan jag känna att mycket av det som beskrivits som politik mot segregation och för integration har varit godhjärtad och vällovlig men har inte förmått att bryta segregationen eller mildra dess konsekvenser.

– För mig blir det väldigt tydligt att sam­hället underpresterar. Om inte skolan förmår eller har resurser att lära barnen svenska så kan du ha hur många integrationsprojekt du vill – det kommer ändå inte att hjälpa. Om du inte ser till att mödrar som kanske är ensamstående med många barn får det stöd och den hjälp de behöver, om det inte finns ett föreningsliv där barnen kan idrotta, om du har stängt fritidsgården, om Bup (Barn- och ungdomspsykiatrin) flyttar från området, då blir integrationsprojekt bara ett plåster, inte ens ett bandage.

– Vi måste få skolorna att fungera och avbryta det här marknadsexperiment där Sverige är unikt i världen. Vi måste ha tydliga krav på att man ska arbeta och då också hjälpa människor till arbete, det ska vara kristallklara krav på att man ska prata svenska men också att på sina villkor få lära sig språket. 

Stärka upp socialtjänsten

Anders Ygeman menar att om man inte ställer kraven på arbete och kraven på svenska så gör man människorna som kommer till vårt land en otjänst, något som de kommer att få betala dyrt för. 

Men detta resonemang kräver att samhället ställer upp med möjligheter att kunna infria kraven – annars får kraven ingen betydelse utan blir en papperskonstruktion. Många ­hävdar att detta inte uppfylls idag.

Anders Ygeman trycker också på att social­tjänsten är väldigt viktig och att den måste förstärkas.

När jag frågar Anders Ygeman om han, tvärtemot vad debatten i Sverige handlar om, skulle vilja sänka straffen för några brott blir han tyst en stund innan han säger att han inte ser några behov av strafflindringar utan är stolt över de straffskärpningar som regeringen genomfört.

Håller inte med Forssell

Anders Ygeman håller inte med Moderaterna och den åsikt som deras rättspolitiska talesman Johan Forssell förde fram i en intervju i Dagens ETC om att straff ska grundas på moral och att väljarna ska bestämma straffet.

– Det finns absolut en moralisk aspekt av rättsskipning, men den består inte av hur långt fängelsestraff man har utan den består av att man ställer ett missförhållande till rätta – att den som har blivit drabbad av ett brott vet att den som åsamkat brottet också får ta konsekvenserna av det.

– Man talar ibland om reparativ rättskipning, att man inte i första hand utfärdar ett fängelsestraff utan låter den ungdom som klottrat på en vägg måla om den, eller att den som gjort sig skyldig till något annat brott får ta konsekvenserna av detta genom att reparera skadan. Det är en moralisk dimension – men att det skulle vara en moral i ett, två eller tre års fängelse har jag mycket svårt att se. ­Straffen måste uppfattas som rimliga och bidra till att återupprätta brottsoffret.

Anders Ygeman ser istället att samhället ­organiseras med förebyggande arbete och andra insatser så att brotten inte blir av, ­snarare än att sätta folk i fängelse så länge som möjligt. Samtidigt framhåller han att regeringen höjt fler straff än någon annan regering och höjt antalet fängelseår mer än någon annan regering. Dessutom kommer polisen att få fler anställda än någonsin tidigare.

Dominoeffekt i lagstiftning

Men regeringen har – ännu – inte i skarpa förslag drivit på för hårdare regler för villkorlig frigivning som i praktiken innebär att en intagen ”bara” behöver avtjäna två tredjedelar av det straff hen dömts till.

Det finns också en nära nog automatik i att när vissa straff höjs så följer andra med så att förhållandet mellan olika brott behålls. Ett exempel är att när lagstiftningen mot vapen skärptes kraftigt så låg brott mot knivlagen kvar på en mycket lägre nivå. Nu har regeringen föreslagit skärpta straff för olaga kniv­innehav också. 

Ett brott som däremot fått lägre straff än tidigare är vissa grova narkotikabrott, men det beror inte på en ny mildare lag utan på att Högsta domstolen i en prejudicerande dom sänkte straffen för några typer av knarkbrott. Där har varken regeringen eller oppositionen föreslagit en skärpning av lagen som skulle omöjliggöra strafflindringen.

– Det fanns en tid när vi genom en ny praxis fick lägre straff för vissa narkotikabrott, säger Anders Ygeman, men det mesta är återtaget nu.