Undersökningen har genomförts av opinionsundersökningsinstitutet Novus, på uppdrag av Unionen för sjätte året i rad. Under perioden november till december fick 1 560 tjänstemän i privat sektor med yngre barn svara på frågor om hur de upplever arbetslivet utifrån ett föräldraperspektiv. Mer specifikt ville fackförbundet ha svar på frågor som rör vobbning, det vill säga när man arbetar under tiden man är hemma med sjukt barn utan ersättning från Försäkringskassan.
Resultatet visar att drygt fyra av tio vobbar ofta eller alltid när deras barn är sjukt, men att 70 procent av de som gör det önskar att det inte behövdes.
– Man måste ju ha en kultur på arbetsplatsen där man inte får dåligt samvete när man är hemma och vabbar, vilket man har lagstadgad rätt att göra. De som vill slippa vobba skickar en tydlig signal till arbetsgivarna genom den här undersökningen att de måste skärpa sig, säger Henrik Ehrenberg.
Bra med valmöjlighet
Men alla småbarnsföräldrar ser inte negativt på att arbeta medan barnen är sjuka. Undersökningen visar också att tre av tio som inte vobbar önskar att möjligheten fanns.
Ungefär nio av tio tjänstemän har möjlighet att arbeta hemifrån. Störst möjlighet har män, chefer och storstadsbor, men det är främst kvinnor som väljer att vobba för att hinna med sina arbetsuppgifter. Åtta av tio anger det som skäl i undersökningen.
– Man kan sammanfatta våra erfarenheter från de här sex åren med att möjligheten att jobba hemifrån finns och det är bra, men att allt fler upplever den möjligheten som att de måste arbeta, säger Henrik Ehrenberg.
Behövs tydlighet
Att vobba i stället för att vabba ger också mer i plånboken, då man slipper Försäkringskassans avdrag för vård av sjukt barn, men den ekonomiska biten kommer först på fjärde plats när anledningar till vobb listas. Bara 39 procent anger det om skäl, att jämföra med de 72 procent som menar att vobb är det enda sättet att faktiskt hinna med sina arbetsuppgifter. Undersökningen visar också att 40 procent av de som vabbar – och därmed inte ska jobba – ändå är tillgängliga för jobbet. Här måste arbetsgivarna ta ett betydligt större ansvar, menar Henrik Ehrenberg.
– De måste se till att man inte blir störd eller utsatt för påtryckningar eller känner stress över att leverera något när man vabbar. Det finns säkert en hel del att göra ute på arbetsplatserna för att skapa tydlighet och ha rutiner för det, till exempel gällande autosvar på mejlen, säger han.
Som er undersökning visar så ökar både vobbandet och pressen på att alltid jobba. Kommer den här utvecklingen att fortsätta?
– Ja, det finns ingenting som tyder på att det är en vikande kurva och det finns ingenting som tyder på att det kommer minska som fenomen. Allt fler har arbetsuppgifter som går att göra oberoende av plats och vi vet från andra undersökningar att det på många arbetsplatser är små marginaler tidsmässigt som gör att pressen ökar. Det här gör det så klart ännu mer angeläget för oss att jobba för att vobbandet ska ses som än möjlighet snarare än ett tvång.
