Alla vill gå på Pride – men SD är portade

Rubriker om hällregn, skyfall och regnskurar. Inslag av sol som ibland spräcker det gråa molntäcket. När man går tillbaka och läser gamla artiklar om Pridefestivalen verkar det alltid regna den första veckan i augusti. Men lika säkert som att väderbevakningen tar plats i nyheterna om Stockholm pride är bilderna på vädertrotsarna. De hundratusentals personer som under paraply, i galoscher och färgglada regnkläder ger sig ut för att besöka festivalområdet, lyssna på föreläsningar och – framför allt – delta i den gigantiska solskensparaden. Det är Nordens största. Och ingen bryr sig om regnet.

Det är fullt med folk på vägen till Östermalms IP. Folk i alla åldrar, redan här. Ett gäng har regnbågsparaplyer. Några har Försvarsmaktens fältuniformer med ditsydda regnbågsflaggor på axeln. Under en gångbro strax efter Musikhögskolan syns graffitin ”Ass Law”. På den klassiska idrottsplatsen, som användes vid olympiska sommarspelen 1912, bor den här veckan Pride park. Det är festivalavsnittet av Pridefestivalen som pågår under hela veckan. Om debatterna och föreläsningarna under parollen Pride house är rörelsens hjärna och det kampfyllda hjärtat är Pride Park den hungriga magen, dansande fötter och en rytmiskt rörlig rumpa.