Paulina de Los Reyes, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet:

– Just den här 8:e mars känns det som att den allra viktigaste feministiska frågan är att försvara livet, inget mer och inget mindre. Vi lever i en tid där kriget mot livet pågår på alla nivåer. Då tänker jag inte bara på folkmordet i Gaza och invasionen av Ukraina som kostar så otroligt många liv och en ofattbar förstörelse. Jag tänker också på hur arter försvinner från jordens yta och hur vår planet görs till en plats som blir obeboelig.

– Det som skrämmer mig är att vi omges av ett maskineri som normaliserar den här döden och dödandet. Vi ser hela tiden att det görs till en del av vår vardag. Vi har sedan den 7 oktober kunna bevittna hur barn lemlästas, förlorar hem, föräldrar och möjligheten till en framtid. Vi ser också hur maktlösa de organisationer vi skapat just för att försvara livet, är inför det här dödandet. Vi ser hur legitimt det blir att vedergällning går före människors rätt till liv.

– Det här är en angelägenhet för hela mänskligheten men jag tänker också att det är en feministisk uppgift. Jag tänker på kvinnors livsskapande kraft, inte bara på att föda barn utan också den historiska uppgiften som kvinnor har haft att vårda livet.

 Inga-Lisa Sangregorio, författare, tidigare medlem i Grupp 8:

– Freden är den viktigaste frågan. Detta fullkomligt hysteriska krigsskapande, att alla pengar ska gå till militären och att vi ska ha regementen i varje buske ungefär, och att om vi ska hjälpa Ukraina så ska det vara med vapen, de har fått vapen av Sverige för ungefär 30 miljarder. Och de kommer ju aldrig att vinna det kriget, det kunde man ju veta innan. Om det fortsätter så kommer den sista ukrainaren att vara död.

Vad betyder 8 mars för dig?

 – Se senaste åren har jag inte gjort något på den dagen, men det är klart jag tänker på att det är 8 mars. Jag minns den första 8 mars som uppmärksammades av fler, det måste ha varit 1971 eller 1972. Då ordnade vi i Grupp 8, tillsammans med Svenska kvinnors vänsterförbund, ett stort möte. Och då höll jag ett tal, som jag fortfarande minns,. Jag har träffat folk som har sagt att det har påverkat dem att börja engagera sig.

Anna-Klara Bratt, chefredaktör för Fempers nyheter:

– Det är världsfred som är mest akut. Det är nog bara feministiska rörelser – oavsett om vi pratar om Afghanistan, USA eller Ryssland – som har så breda perspektiv, och som skulle kunna formera sig.

 – Om vi tittar här i Sverige så är det att hålla förskolorna öppna. Inte ens Försäkringskassan har öppet efter klockan 14 nuförtiden. Och de säger upp lärare och vårdpersonal, bland annat vårdpersonal är väl till 90 procent kvinnor.

– Det är chockerade, vanskötseln av Sverige kommer att sätta djupa spår i flera generationer, och då tänker jag på utbrända morsor som jobbar i nedskuren vård, och har ansvar för barnen, och barnbidragen har inte gått upp. Och inte underhållsstödet. Den summan ligger kvar på samma nivå som på 1980-talet – vilket gäller socialförsäkringar generellt – och det finns inte många män i Sverige som betalar mer än miniminivån.