Det ser ju inte ut som ett fotografi.

Men det är klart det är precis det det är.

– Du ser fotografiet i skuggorna, säger Pelle Bergström som ställer ut en serie bilder på Galleri Glas i Stockholm.

Ett fotografi, en platt yta. Men går man närmare dyker det upp nivåer i bilderna som egentligen inte skulle kunna finnas där.

– Det jäkliga med fotografi förstår du, det är att allt syns. Allt! Varenda dammkorn. Halva jobbet blir att damma och damma och få rent och sen damma igen. 

– Jag har ju jobbat med det här hela mitt liv. Fyrtio år av stilleben, ofta i kommersiella sammanhang. 

 Det blir mycket dammande?

– Ja.

Du ser fyra bilder här i ETC. Abstrakta. Jag kallar det bilder, andra gillar ordet konst och ytterligare andra fixerar sig vid att det är fotografi.

Och egentligen är det ju alltihop på samma gång.

– En del frågar mig om originalet, säger Pelle och skrattar.

Som om det var en målning?

– Ja, som om det fanns något kvar utöver fotografiet, men så är det ju inte. Originalet är en sextondels sekund, sedan har jag ju flyttat på formerna och gjort något annat med dem. Det finns inget kvar förutom det kameran tog emot.

Jag tycker det här är roligt. Pelle målar utskurna plattor som blir bilder som försvinner in i fotografiet och som i motsats till målningen kan nå miljoner. Det är därför fotografi är så tufft, det är därför mänskligheten med mobiler tar miljarder bilder bara för att det går. Som ingen hade målat. Och betydligt färre tagit om man bar på en kamera. Och fotografen går då in i studion och flyttar på de där klossarna som fanns i barnens leklåda. Varför?

– Det är så kul att få göra något lekfullt, säger Pelle och ler.

Så vad är det här? Vill man, kan man ju påstå att det är målade plattor av trä som fotograferats. Eller också kan man titta ett tag, låta formerna ta en med på en annan resa och fundera över varför det blir så vackert och intressant.

Vad är det som gör bilden till bild?

Så vad är det?

Det är det du ser.