BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Det är en fråga vi har tänkt på i flera år. Hur man kan prata om människor som inte passar in i normen. Att det är samhället det är fel på, inte personen. Det finns så mycket som är så himla skevt. Det är så många normer som vi har skapat som blir problem i många olika sammanhang med det binära könssystemet. Det fungerar inte i praktiken, säger Amanda. 

Ville förändra med musiken

Amanda Lindgren och Sabina Wärme träffades 2010 när de pluggade på en folkhögskola. De hade redan från starten tydliga mål med bandet. 

– Vi hittade varandra i vad vi ville göra, gemensamt. Båda var ganska målinriktade och överens om att vi vill göra den här musiken – och att vi ville förändra saker med den. Det ska vara väsentligt, betyda något för andra, säger Amanda. 

– Vi diskuterade väldigt mycket när vi lärde känna varandra. Och vi skapade en gemensam grund. Vi är eniga om vad som är Systraskap och inte. Det kan vara ganska spretigt. Vi kanske inte alltid följer en traditionell mall, men vi känner själva precis vad som passar in, säger Sabina.

De spelar en mängd olika instrument: blås, slagverk, stråkar, syntar och sång. Och producerar dessutom all musik själva. Det är en spretig, stökig och eklektisk ljudmassa som rör sig mellan dansant electro, hård punk och avskalad akustisk pop. 

– Jag tror det är ett resultat av att vi båda älskar att producera och älskar att spela med många olika metoder. Om vi ska utnyttja vår fulla potential så kan vi inte bara vara en indie- eller electro-akt. Då skulle inte hela vår kompetens rymmas i bandet. Det händer väldigt mycket. Vi blir lätt uttråkade och vill hela tiden utforska något annat, gå vidare, säger Amanda. 

– Vi vill uppnå olika saker med olika låtar. Olika teman behöver olika ljudbilder. Varje låt blir som en ny grej att lära känna. Ett eget universum, ett eget koncept som man måste bygga upp, säger Sabina.  

"Musik är att leva"

De har en starkt uttalad politisk ambition med bandet, vilket ständigt återkommer i texterna som behandlar ämnen som revolution, klass, kön och tillgänglighet. Samtidigt poängterar de att de är musiker, inte politiker. 

– När vi startade bandet var det med intentionen att vi ville göra politisk musik ihop. Vi brinner för massa olika sakfrågor, som att det ska vara demokratiskt att leva och ha tillgång till samhället så att ens liv blir rikt oavsett vad man har för bakgrund, klass eller kön, säger Amanda

– Men vi är inte politiker, vi är musiker. Vi älskar båda två att producera och vi älskar att spela musik. Vi är hellre i replokalen än på stranden en solig dag, säger Amanda. 

– Musik är att leva. Det är fantastiskt att kunna använda musiken till att inkorporera saker som känns viktiga. Det är politiker som fattar besluten. Vi kan ju inte lagstadga saker, men vi kan jobba med kultur och folkbildning. Och mycket av det som kanske uppfattas som krångligt för gemene man kan göras mer lättillgängligt genom att göra pop av det. Det blir som en studiecirkel. Man får tillgång till fler förståelsemodeller. Det kan vara lättare att ta till sig en låt som handlar om ett tema än att läsa en lång text om det. Och då bjuds fler människor in i frågan, säger Sabina.  

– Att leva i kapitalism är inte riktigt att leva i en demokrati, då kan musiken vara en viktig motståndskraft, tillägger Amanda.  

En del kritiker har menat att era texter är för plakatpolitiska och saknar subtilitet. Vill ni gå rakt på sak? 

– Japp! Vi vill inte vara subtila och smyga in en liten åsikt. När vi startade det här så var det för att göra politisk musik. Vi vill göra det tydligt, det är ett mål. Vi gör det vi gör medvetet och vi är asnöjda om någon skriver att vi är plakatpolitiska, säger Amanda.