BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Ulrika Bandeira som är med och driver nystartade nätverket Festivalcentrum, svarar:
– Det är svårt att säga om det är fler än någonsin, men det är väldigt många, över 50-talet filmfestivaler i år. Festivaler är bevisligen något som många människor är intresserade av.
Flera saker lockar
Hon tror att det finns flera saker som lockar med filmfestivaler.
– Fler och fler söker efter upplevelser med ett sammanhang. En filmfestival är mycket mer än bara ett biobesök. Man får befinna sig i en liten bubbla, möta regissörer och andra filmintresserade och man får möjligheten att hamna på lite vad som helst, som man kanske inte hade upptäckt annars. På en festival kan man skapa roliga, oväntade format och sammanhang för att lyfta filmupplevelsen.
På den ordinarie biorepertoaren i Stockholm i dag har SF nästan en monopolställning. Filmfestivalerna blir ett sätt att utmana detta, menar Ulrika Bandeira.
– Ja, biomarknaden i Sverige styrs ju av ett fåtal aktörer, då är festivaler ett väldigt bra sätt att bredda utbudet.
Startade för 18 år sedan
Vid sidan av Stockholms filmfestival är Tempo dokumentärfestival en av de största aktörerna i staden, och en av de mest långlivade. Agneta Mogren var med och grundade festivalen för 18 år sedan.
– Det har förändrats mycket sedan dess. Antalet festivaler har ökat enormt. Det finns ett jättesug efter att se film på festivaler. När vi startade Tempo frågade vi oss om folk verkligen skulle vara intresserade av att gå på festival och se dokumentärer. Det har ju verkligen ändrats sedan dess, med alla populära dokumentärer i både tv och radio, säger hon. Vi ökar ständigt och slår publikrekord varje år.
Det är just det smala och det oväntade som utmärker filmfestivalerna och gör dem så populära.
– Det bästa är ju att vi kan visa precis det vi älskar! Vi behöver inte tänka på hur lång en film är eller hur smal den är. Vi kan verkligen hitta de här pärlorna som inte skulle funka att visa på repertoarvisning vecka efter vecka. Och mötet mellan publik och regissör blir så anspråkslöst, att hänga i baren efteråt och snacka. Filmskaparna älskar det, eftersom vi har en så engagerad publik också, säger Agneta Mogren från Tempo.
Bland de största i Europa
Cinemafrica är en annan av Stockholms klassiker på filmfestivalkartan. För 19:e året visar de, från onsdag till söndag, ett urval av de bästa filmerna från den afrikanska kontinenten.
– Det är en av de största festivalerna i Europa för den afrikanska diasporan. Sverige bör vara stolta över det. Kultur och film fyller en väldigt viktig funktion i samhället, inte minst i dessa Trump-tider. Det finns en styrka i plattformen, säger Dina Afkhampour som är festivalchef på Cinemafrica.
Hon fortsätter:
– Du kan ta en vecka av ditt liv och helt hänge dig åt det du är passionerad för. Du får chansen att gå in i det totalt, möta regissörer och andra. Du kan inte få nyanserna i en Hollywood-film som du får hos en oberoende afrikansk filmmakare. Och vi sätter en vikt vid att vara demokratiska och tillgängliga. En del är gratis, och vi har visningar och seminarium både i city och Kista och Fittja. Vi vill vara ett alternativ inte bara till den monopolliknande biomarknaden utan också till den geografiska segregationen i Stockholm.
Noir-tema på Kinoteka
En av de lite mindre filmfestivalerna i Stockholm är Kinoteka, som har funnits i åtta år och helt riktar in sig på polsk film.
– Jag tror att vi kan lära folk om Polen och om polsk film, hur komplex och rik den är, för att bättre förstå varandra, säger Anna Godlewska, som är festivalchef för Kinoteka och direktör på Polska institutet.
Årets tema på Kinoteka är "Polen noir", den mörka sidan av Polen, där de blandar ny polsk film med gamla klassiker från mästaren Andrzej Wajda, ofta med starka politiska inslag.
– Flera av filmerna vi visar kommer att gå upp på biorepertoaren senare. Vi vill ha juvelerna från den polska filmen paketerade till ett vackert smycke. Vi samarbetar med flera andra festivaler, men vi vill också fortsätta med en egen festival. Publiken gillar det, flera filmer säljer slut biljetterna och vi kan kommunicera polsk film som helhet, inte bara enstaka filmer.
"Fyller viktig funktion"
Ingen av arrangörerna tror att det finns någon risk för att filmfestivalerna konkurrerar ut varandra eller att publiken inte skulle räcka till.
– Jag vill gärna tro att publiken räcker. Det är ett alldeles för likriktat filmutbud på den ordinarie repertoaren och då fyller festivalerna en viktig funktion som kan erbjuda alternativ. Utmaningen är att hitta publiken. Vissa festivaler kan ju upplevas som supernischade, men då gäller det att hitta fram till den publik som är intresserad av just de frågorna. Att profilera sig. Det bor ändå väldigt mycket människor i Stockholm, menar Ulrika Bandeira på Festivalcentrum.
– Det är det som gör storstäder levande, att lyfta fram idéer som är avant garde, att det finns valmöjligheter, att folket har flera alternativ att välja mellan varje kväll, säger Dina Afkhampour från Cinemafrica.
