Ukraina, överallt Ukraina. Det är mitt bestående intryck efter några dagar i Bryssel, inbjuden för att tillsammans med andra ledarskribenter förevisas den avslutande fasen av Sveriges ordförandeskap. Inte ett möte utan att Ukraina nämns. Och Ryssland. Det hörs från ministrar och diplomater. EU:s utrikeschef Josep Borrell är så tydlig han bara kan bli med att Ukrainas sak är vår, inte bara just nu, utan under många år framöver.
Många jag möter talar om att det fruktansvärda som sker i Ukraina har tvingat EU att samla sig, att hitta sin kärna. Det närmar sig ett dussin sanktionspaket mot Ryssland. Nya miljarder skjuts till den så kallade europeiska fredsfaciliteten som slussar medel till Ukraina.
Europa betyder något.
Europa talar man då om som idé snarare än som fysisk kontinent.
Flera nämner engagemanget för det hårt trängda Moldavien som ett annat exempel.
Mer informellt möter jag även ukrainska diplomater. Bryssel är också Natos högkvarter. Det finns många anledningar för ukrainska intressen att besöka staden. Och ja, de uppskattar också att Europa på drygt ett år slutat låta sig utpressas av Kremls diktator. Men de ser ju sprickorna. Hur mycket som är beroende av unionens starka stater.
Vad händer om Tyskland ändrar sig?
Vad gör EU om Frankrike markerar mot USA?
Men framför allt är det mer perifera Ungern som vållar bekymmer.
Ukrainas regering fruktar inte bara att Donald Trump vinner valet nästa år, utan även vad som sker i EU-apparatens byråkratiska ordning. Sverige ska snart lämna över ordförandeskapet till Spanien. Det dags för en ny trio länder att sköta kommande 18 månader. Spanien, Belgien – och Ungern.
I juli 2024 ska Viktor Orbáns utsända förvalta frågor som rör Ukraina. Och Ryssland.
”Det kan bli en mardröm”, säger en ukrainsk diplomat till mig.
Inte heller i EU-apparaten hymlar man med att Ungern är notoriskt svåra att hantera. Allt som har med Ukraina att göra blandas ihop med att Ungern hemskt gärna vill få loss frysta stödmiljarder från EU. Eller ungerska företag strukna från Ukrainas svarta lista. Det finns ingen solidaritet med Ukraina som hindrar landet från att försöka mjölka situationen. Tvärtom, Orbán spelar dubbelt.
Diplomaten har inte riktigt samma förtroende för det där med Europa som en stabil värdegemenskap. Han ser egenintresset.
”Ungern kan göra oerhört stor skada även om de bara sitter ordförande i ett halvår. Och sedan ska de lämna över till Polen. Hur ska de kunna enas? Polen förstår våra behov, Ungern utgår från sina egna och Putins behov.”
Hans förslag är drastiskt.
”EU borde kasta ut Ungern. I alla fall så länge Orbán styr.”
