Tomas Kåberger: Farlig kortsiktighet eller ryska intressen tycks styra regeringens politik

Beslutet att konsumera en del av Sveriges beredskapslager redan när anfallet på Iran bara har pågått i en vecka och oljepriset ligger under 100 dollar per fat är inte klokt. Sverige riskerar allvarliga problem om några veckor eller månader. Kriget kan dra ut på tiden, Hormuzsundet kan mineras, Houthirebellerna kan blockera Bab el-Mandeb eller de krigande parterna kan börja förstöra regionens oljeinfrastruktur. Situationen för Sverige är redan onödigt dålig eftersom okunnig och farlig kortsiktighet har försvagat landet.

Sedan några dagar har oljeleveranserna via Hormuzsundet stoppats av kriget och oljepriset har ökat. Oljeimporterande länder har fått ännu en påminnelse om att det är riskabelt att vara beroende av importerad olja. För tjugo år sedan inrättade den dåvarande statsministern Göran Persson en oljekommission för att göra Sverige oberoende av olja och samtidigt minska de koldioxidutsläpp som oljekonsumtionen orsakade. Då rådde ingen kris. Det var strategisk politik för Sveriges bästa.

Det var lätt för kommissionen att se att effektivisering, bioenergi och elektrifiering var enkla och relativt billiga lösningar för Sverige.

Den marknadsekonomiskt inriktade Alliansregeringen som tog över efter Persson fortsatte att förverkliga strategin. År 2011 hade Sverige nått EU:s mål om 20 procent förnybara drivmedel. Den moderatledda regeringen tillsatte därefter en utredning om hur man effektivt skulle kunna få en helt fossilfri fordonsflotta, vilket senare ledde till reduktionsplikt och stöd till elektrifiering. De följande socialdemokratiska regeringarna skördade framstegen: elektrifieringen i fordonsparken var bland de högsta i världen och andelen förnybar energi i flytande drivmedel var samtidigt en av de högsta globalt.

Ryssland är världens näst största exportör av olja efter Saudiarabien. Att efterfrågan på olja och oljepriset är höga är avgörande för landets ekonomi. Efter Rysslands invasion av Ukraina var Sveriges regering snabb med att avskaffa stödet för elbilar. Därefter avskaffades reduktionsplikten i stor utsträckning, vilket minskade användningen av förnybara drivmedel. Slutligen höjdes elskatten samtidigt som skatten på fossila drivmedel sänktes, så att skatten på svenskproducerad fossilfri el blev högre än skatten på importerad fossil diesel.

Det fungerade. Försäljningen av elbilar minskade och användningen av fossila drivmedel ökade. Därmed förlorar Sverige nu pengar på att importera mer olja och släppa ut mer koldioxid än om den konsekventa politiken sedan början av 2000-talet hade fullföljts.

Ryssland kan ha anledning att glädjas åt den svenska politiken som gynnar fossila drivmedel. Men för Sverige är den uppenbart dålig.

Skadan blir ännu värre om Hormuzsundet inte öppnas snart. Kriget kan fortsätta som nu. Iran skulle kunna minera sundet om man inte ser något annat sätt att hämnas på västvärldens angrepp. USA kan angripa Irans exporthamn på Khargön och Iran skulle kunna skicka sina robotar mot andra länders oljeinfrastruktur, vilket skulle ta veckor eller månader att reparera.

Iran är inte svagt eller ensamt. Eftersom landet har levererat drönare till Ryssland under kriget i Ukraina får man nu stöd från Ryssland. Ryssland tjänar mer än något annat land på att kriget håller uppe oljepriset. Kina, som tidigare köpt omkring 90 procent av Irans oljeexport och mer än hälften av Venezuelas, är inte heller förtjust i Trumps militära interventioner och kan tänkas hjälpa Iran att fortsätta motståndet mot USA i regionen.

Att redan nu börja konsumera Sveriges beredskapslager är därför riskabelt. Men åtminstone Sverigedemokraterna vill gå längre. De vill hålla uppe oljekonsumtionen genom att ytterligare sänka skatterna på importerade fossila bränslen. Andra skattebetalare ska alltså hjälpa fossilkonsumenterna att upprätthålla importen av olja. Det kan vara njutbart för Putin – men det leder till ökade kostnader för Sveriges oljeimport.

Förhoppningsvis vinner man inte riksdagsval på att sätta Ryssland först på prioriteringslistan eller på att göra Sverige fattigare igen. I stället borde vi återgå till att satsa på att befria Sverige från beroendet av energiimport genom billig förnybar energi, elektrifiering och modern teknik.

De senaste åren har mycket av den planerade industriella utvecklingen stoppats och många investerare i elektrifiering och förnybara drivmedel har förlorat pengar. Men det går ändå att återuppta en utveckling bort från Trump och Putins intressen.

De som använder fossilbilar orsakar skador för andra genom luftföroreningar, klimatförändringar och kostnader för att hantera oljekriser. Därför är det rimligt att höja skatten på fossilbilar och fossila drivmedel.

Huvuddelen av Sveriges elproduktion har i dag små negativa effekter på samhället. Riskerna för kärnkraftsolyckor och de långsiktiga kostnaderna för kärnavfall bör belasta kärnkraften, inte elkonsumtionen i allmänhet. Därför är det rimligt att sänka skatten på el – eller avskaffa den helt.

Framför allt gäller det att så snabbt som möjligt ersätta de bränslen som Ryssland lever på att exportera. Snabbast går det genom att bygga ut solel och bevara små vattenkraftverk. Näst snabbast är att bygga vindkraft, batterier och elledningar samt att effektivisera byggnader och energianvändande utrustning.

Kompetenta myndigheter och forskare kan hjälpa till att beskriva hur detta kan göras på ett långsiktigt fungerande sätt. Väl genomtänkt och hållbar politik kan verka tråkig. Men riskerna med spektakulär och kortsiktig populism har nu blivit tydliga.