Det sa fredspristagaren och läkaren Denis Mukwege när han för två år sedan besökte Sverige.

Jag lyssnade på hans anförande under en konferens om yttrandefrihet på Södertörns högskola och har sällan berörts så starkt av en talare. Hans budskap förmedlades inte bara politiskt och retoriskt skarpt – utan dessutom med en känsla som fick alla de hundratals i publiken att resa sig upp och ge honom stående ovationer.

Vi är i Sverige inte direkt bortskämda med att företrädare för civilsamhället uttrycker så tydligt politiskt. Kanske är många rädda att stämplas som extremister om de skulle göra det? För i våra borgerligt dominerade medier finns ju en överhängande sådan risk. Strategin från många av de goda krafterna för fred och rättvisa blir därför att uttrycka sig mera diplomatiskt. Och att avhålla sig från att göra de storpolitiska kopplingarna.

Därför är fredspriset till Denis Mukwege så förlösande och viktigt. Han säger rakt ut att ”kejsaren är naken” när han påtalar behovet av att analysera krig i relation till vem som tjänar på dem – och lägger en feministisk analys på det. Som grundare av Panzi-sjukhuset i östra Kongo har han redan tilldelats en lång rad priser för sina insatser för våldtagna kvinnor.

Denis Mukwege har dessutom en förmåga att ingjuta hopp.
– Trots granateld över Afrika och trots godtyckliga arresteringar vågar vi tro att morgondagen blir bättre, att en demokratisk kultur kommer att födas, sa han när jag träffade honom i Södertörn.

Och det är inte vilken granateld som helst han pratar om. Den region där Denis Mukwege verkar, har begravt sju miljoner människor de senaste 20 åren, påpekade han.

Han underströk redan då det handlingsutrymme vi har och behovet av att använda oss av yttrandefriheten för att förändra:

– Genom att tiga förråder vi Martin Luther King. Orättvisa någonstans är ett hot mot rättvisan överallt. Använd era röster, vi behöver era röster! Höj era röster med de som tystas i världen, höj rösterna med tusentals kvinnor vars kroppar förvandlats till slagfält. Vi kan inte nöja oss med att leva bekvämt när våra medmänniskor våldtas, fängslas och mördas.

Det tål att upprepas: Vi kan inte nöja oss – så länge våra medmänniskor våldtas, fängslas och mördas.